Ada Nilssson

Läkare. Invald 1902.

Ada Nilsson (1872–1964) hörde till den första generationen kvinnliga läkare. Hon påstod själv att hon valde läkarbanan för att utbildningen tog så lång tid – upp till 15–20 år sades det – så att hon i lugn och ro kunde gå på upptäcktsfärd i livet. Men någon överliggare blev hon inte. Efter studentexamen 1890 studerade hon medicin i Uppsala och blev med.lic. tio år senare. Åter i Stockholm arbetade hon först på Serafimerlasarettets gynekologiska avdelning och sedan på Ersta sjukhus. Så småningom öppnade hon egen praktik på Södermalm där hon med sina kunskaper i gynekologi kom att särskilt ägna sig åt de prostituerade. Redan tidigt hade hennes intresse för sociala frågor väckts och här i den misär som rådde på Södermalm insåg hon vikten av sexuell upplysning. Från 1910-talet var hon en flitig föreläsare i ämnet.

Ada Nilsson bodde på Triewaldsgränd i Gamla Stan och dit flyttade hon sedan sin mottagning. Här bodde hon i mer än 40 år och hennes hem blev en plats där kvinnor möttes vid fester och luncher, men lika ofta vid styrelsesammanträden, diskussioner och opinionsmöten. Hennes gästfrihet var legendarisk. Ibland höll hon litterär salong och bland gästerna fanns Karin Boye, Albert Engström, Moa Martinson, Marika Stiernstedt och Agnes von Krusenstierna.
Ada Nilsson var politiskt aktiv liberal och en av initiativtagarna till Föreningen Frisinnade kvinnor 1914. Tillsammans med Elisabeth Tamm, Honorine Hermelin, Kerstin Hessselgren (invald 1905) och Elin Wägner (invald 1910) var hon 1921 med och grundade Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad, vars mål var att utbilda kvinnor till aktiva samhällsmedborgare. Ada Nilsson var en flitig föredragshållare på skolan. För att nå kvinnor över hela landet grundades den politiska veckotidningen Tidevarvet. Ansvarig utgivare under hela dess existens, 1923–1936, var Ada Nilsson, som inte bara skrev artiklar om kvinnor, freden och världens framtid utan också bidrog med pengar. Tidningen hade under de sista fyra åren redaktion på Triewaldsgränd vägg i vägg med Ada Nilssons bostad. Huset kom att kallas ”De fem fronternas hus”. Fronterna som avsågs var: kvinnofrågan, fredsfrågan, jordfrågan, befolkningsfrågan och den egna liberala linjen.

Ada Nilsson fortsatte med sin läkarpraktik upp i 80-årsåldern, men när hon drabbades av nedsatt syn och hörsel måste hon stänga den. Elin Wägner hade kallat henne ”Den stora slöserskan” och menade med det inte bara Ada Nilssons generositet med pengar utan också med sig själv, sin kraft och sin hälsa. När hon nu gav upp sin praktik hade hon inte ett öre sparat. Hon sålde alla sina tillhörigheter på auktion och det enda hon ägde var en liten livränta som prackats på henne av en tacksam patient, som tyckte att Ada Nilsson inte hade vett att ta betalt. Sina sista år tillbringade Ada Nilsson hos Honorine Hermelin på Fogelstad.

På Östermalms tunnelbanestation har Siri Derkert ristat ett antal porträtt av kvinnor som kämpat för fred och jämställdhet. Ett av porträtten under rubriken ”Fogelstadgruppen” föreställer Ada Nilsson. (BW)

Litt: Kristina Lundgren, Barrikaden valde mig, Ada Nilsson, läkare i kvinnokampen (2014)