Anna Retzius

Socialt verksam. Invald 1885.

Anna Retzius (1841–1924), kanske mer känd som Anna Hierta Retzius, var yngst av industrimannen och Aftonbladetgrundaren Lars Johan Hiertas sex döttrar. För eftervärlden har hon, något orättvist, blivit mest känd som en framstående sedlighetsivrare och en dam med mycket konservativa åsikter. Men hon var en av kvinnorörelsens pionjärer och under större delen av sitt liv drivande inom många olika sociala projekt. Redan tidigt fick hon av sin mor Wilhelmina Hierta, som var mycket engagerad i olika välgörenhetsprojekt, lära sig vikten av att visa medkänsla med dem som hade det svårt i samhället. Faderns liberala idéer skulle också komma att prägla all hennes filantropiska verksamhet. Det var först på äldre dagar som hon blev en förkämpe för rent viktorianska ideal och till slut aktiv motståndare till kvinnlig rösträtt.

Anna Retzius var omkring 1860 en av de första eleverna i Lärokurs för fruntimmer, föregångare till Högre Lärarinneseminariet i Stockholm. Därefter verkade hon några år som söndagsskollärare. Flickors utbildning låg henne varmt om hjärtat och 1864 startade hon en aftonskola för flickor, Torsdagsskolan, vars föreståndare hon var i 10 års tid. Här fick unga flickor, som slutat den vanliga skolan, vidareutbildning i räkning, skrivning, historia och geografi. Ett annat projekt var butiken Bikupan, där kvinnor kunde sälja sina handarbeten. Tillsammans med sina likaledes socialt verksamma väninnor Sofie Adlersparre och Fredrika Limnell (även de invalda 1885) tog hon initiativ till Stockholms läsesalong och satt i dess styrelse i ett 20-tal år. Tillsammans med goda vännen Ellen Ankarsvärd (även hon invald 1885) startade Anna Retzius 1873 Föreningen för gift kvinnas äganderätt, som kan betecknas som Sveriges första kvinnosaksförening. Bland medlemmarna fanns prominenta kvinnor som Ellen Key och Amanda Kerfstedt (även de iduneser), men också en del män. Föreningens mål var att få till stånd lagar som skulle ge kvinnor rätt att bestämma över sin egen arbetsförtjänst eller ärvda förmögenhet, vilket lyckades. Lagändringar kom till stånd 1874 och 1884.

Efter Lars Johan Hiertas död beslöt Wilhelmina Hierta att hans efterlämnade förmögenhet skulle gå till en minnesfond. 1878 bildades Stiftelsen Lars Hiertas Minne för att understödja vetenskap, sociala reformer och svensk kultur. Stiftelsen är verksam än idag. Tillsammans med sin syster Ebba Lind af Hageby (även hon invald 1885) satt Anna Retzius i fondens styrelse. Senare var hon även dess vice ordförande. Med hjälp av pengar från stiftelsen kunde hon starta Sveriges första arbetsstugor dit fattiga barn kunde komma för tillsyn och allmän omvårdnad och även lära sig enklare hantverk. Den första arbetsstugan öppnade i Stockholm1887 och låg i Adolf Fredriks församling. Verksamheten växte och med tiden fanns över hundra arbetsstugor runt om i landet.  Anna Retzius var ordförande i Centralkommittén för Stockholms arbetsstugor 1889–1909.
Åren 1899–1911 var Anna Retzius även ordförande i Svenska kvinnors nationalförbund, som verkade för social och juridisk jämlikhet mellan könen. I kraft av sina internationella kontakter betydde hon mycket för förbundet eftersom hon också under några år var vice ordförande i The International Council of Women.

35 år gammal gifte sig Anna Retzius med rasbiologen Gustaf Retzius, professor i anatomi vid Karolinska Institutet. Paret bodde i det nybyggda Rettigska huset på Villagatan. (Huset har sitt namn efter familjen Rettig som köpte huset 1899. Det donerades på 1960-talet till Vitterhetsakademien.) De lät också bygga ett sommarnöje i fornnordisk stil i Klubbensborgsområdet i Hägersten, Villa Sagatun.

Anna och Gustaf Retzius har framställts som sin tids strängaste moralister, men de var länge ett populärt par i Stockholms sällskapsliv, inte minst i kraft av sina generösa donationer till vetenskapliga och sociala projekt. Deras starkt konservativa livshållning gav emellertid upphov till många konflikter. Det kom till brytningar med såväl släkt som vänner. Personer med socialistiska sympatier eller radikala åsikter, som gamla vännen Ellen Key, tilläts inte längre sätta sin fot i deras hem. Paret blev med åren allt mer isolerade. Under hela sitt äktenskap hade de levt mycket nära varandra och stöttat varandra i alla stridigheter. När Gustaf Retzius avled 1919 blev Anna Retzius mycket ensam och påpekade med bitterhet att hon mött föga tacksamhet för alla sina insatser. /BW

 

Litt: Svenskt biografiskt lexikon, Retzius-Richert (1998)