Clara Wahlström

Socialt verksam. Invald 1903.

Clara Wahlström (1858–1941) var prästdotter från Barkarö utanför Västerås. Hon var nummer tre i en skara på fyra systrar. Hennes lillasyster var Lydia Wahlström (invald 1901), sedermera känd historiker och rösträttskämpe. De två kom att stå varandra nära livet igenom. Modern led av psykisk ohälsa och Clara var den som fick ta hand om den elva år yngre Lydia. De tre äldre systrarna hade undervisats i hemmet av modern, men det blev Clara som fick bli sladdbarnet Lydias första lärare. Då modern 1883 togs in på Lunds hospital placerades Lydia i en privat internatskola utanför Lidköping. Clara fick nu under de närmaste fem åren ta hand om hushållet i prästgården, då de äldre systrarna redan lämnat hemmet.

Under 1870-talet hade Clara gjort ett par ”utflykter” till Paris och 1888 återvände hon till Paris där hon tog lärarinneexamen. De följande två åren var hon guvernant hos en vingårdsfamilj i den fransktalande delen av Schweiz. Åter i Sverige var hon åren 1891–1909 lärarinna i Brummerska skolan i Stockholm. Men hon hade också ett starkt socialt engagemang, framför allt när det gällde vit slavhandel, det vi idag kallar trafficking.
Många unga svenska flickor lockades vid denna tid av agenter (svenska eller utländska) till arbete utomlands som sällskapsdamer eller hembiträden, vilket var ett lockbete som ofta slutade i prostitution. Tillsammans med bl.a. riksdagsmannen Hugo Tamm och de socialt verksamma Gertrud Adelborg (invald 1887, se denna) och Anna Höjer (invald 1885, se denna) startade hon 1903 föreningen Vaksamhet, som hade som mål att motarbeta den vita slavhandeln.  Föreningen verkade i första hand för att få till stånd en hårdare lagstiftning mot trafficking och skärpta straff, men man såg också som en uppgift att sprida kunskap till unga flickor som var på väg utomlands och ingick i ett nätverk av liknande föreningar runt om i Europa.

Clara Wahlström blev Vaksamhets främsta företrädare och fanns med i föreningens styrelse ända fram till sin död. Åren 1903–1927 var hon föreningens sekreterare och förestod också Vaksamhets upplysningsbyrå, som bl.a. kontrollerade och rekommenderade utländska arbetsplatser och tjänster passande för unga kvinnor. Hon skrev informationsmaterial där hon gav råd till unga kvinnor om hur de på resa skulle bete sig, hur de skulle klä sig och röra sig för att inte fångas upp av någon hallick.  Hon reste också runt i landet och höll föredrag. Under 1900-talets två första decennier hörde hon till de mest anlitade resetalarna i Sverige. Eftersom hon var mycket språkkunnig höll  hon även i Vaksamhets internationella kontakter och representerade föreningen på internationella kongresser och konferenser.

Clara Wahlström var därutöver en flitig skribent och skrev artiklar i sociala ämnen i framför allt Fredrika Bremer Förbundets Dagny. Hon gav också ut flera böcker. De fattigas barn i hufvudstaden kom 1907 och Rådgifvare för unga kvinnor 1909.

1893 flyttade Clara Wahlström in på Mosebacke torg hos de välbärgade systrarna Anna och Lotten Falk, goda vänner till Anna Höjer. Det tre kom att bli som en familj. Sommaren 1904 besökte de tillsamman konstnärinnan Ottilia Adelborg (invald 1888, se denna) i Gagnef. Här fick de ta del av Ottilia Adelborgs planer på ett museum för att ta till vara bygdens gamla kultur och historia. De tre Stockholmsdamerna bistod sedan med insamlingar i Stockholm och tillsköt också egna medel för att förverkliga Ottilia Adelborgs plan. Resultatet blev Gagnefs minnesstuga som invigdes 1909 och var det första hembygdsmuseet i Dalarna. Museet, som finns kvar än idag, var en gåva till bygden och ska enligt givarna ”erinra om fädernas enkla seder och behov”.

Några år senare lät systrarna Falk bygga ett eget hus i Gagnef, Solsheden. Här tillbringade de tre damerna mycket tid och från 1919 blir det deras fasta bostad. Clara kom att betrakta Gagnef som sin hembygd, vilket också systern Lydia, som gärna vistades här sommartid, kom att göra.  Efter systrarna Falks bortgång bodde Clara ensam kvar på Solsheden till kort före sin död. Hon ligger begravd på kyrkogården i Gagnef. /BW

 

 

Texten bygger på uppgifter som vänligt ställts till förfogande av Ingrid Pärletun, författare till boken   Lydia Wahlström (2018)

 

Se även:

 

Anna Hallner, ”Från vit slavhandel till trafficking, En studie om föreställningar kring människohandel och dess offer”, Historisk tidskrift 129:3, 2009

 

Lydia Wahlström, Trotsig och försagd (1949)

 

www.hembygd.se/gagnefs-minnesstuga