Skådespelerska. Invald 1885.

Elise Hwasser (1831-1894) var under senare delen av 1800-talen den stora stjärnan vid Kungliga teatrarna där hon var verksam i 40 år, först som elev från 1848 och sedan som skådespelerska 1850-1888. Hon ansågs vara Sveriges förnämsta karaktärsskådespelerska och var självskriven för alla de stora dramatiska rollerna, som Ofelia i Hamlet, Desdemona i Othello, Lady Macbeth i Macbeth och Nora i Ett dockhem och många andra. Men på hennes repertoar, som omfattade omkring 200 roller, fanns även salongskomedier. Redan från början var Elise Hwasser originell och självständig i sina rolltolkningar, som präglades av hennes intensitet och förmåga att på ett personligt sätt ge liv och karaktär åt de mest skiftande kvinnoöden. Trots sin inte särskilt kraftfulla röst gjorde hon alltid ett storslaget intryck på scenen, Vid hennes avskedsföreställning 1888 skrev teaterhistorikern Georg Nordensvan: ”En enastående mångsidig och sällsynt lysande konstnärsbana var därmed avslutad. Scenens drottning nedlade spiran.”

Under en kortare period i sin ungdom var Elise Hwasser, som då hette Jacobson i efternamn, Karl XV:s älskarinna medan han ännu var kronprins. Senare sammanförde kungen henne med sin gode vän från studieåren i Uppsala, hovkamreraren Daniel Hwasser. Paret gifte sig 1858. Året därpå utsågs Daniel Hwasser till sekreterare vid de Kungliga teatrarna, något som säkert bidrog till hustruns framgångar. I Stockholms sällskapsliv blev paret Hwasser kända för sina ”backanaliska” fester där det sjöngs och glammades till långt in på nätterna. Den spirituelle och slagfärdige Daniel Hwasser var en god tenorsångare, som gärna sjöng gluntar. Elise Hwasser själv deklamerade, inte sällan med ett glas punsch eller en cigarr i handen. Sommartid bodde familjen på Ulriksdal där de hade livligt umgänge med Karl XV och kretsen kring honom. Daniel Hwasser avled 1871. Efter sin avskedsföreställning 1888 bosatte sig Elise Hwasser i Fiskebäckskil där hon avled sex år senare.

Som första kvinna fick hon 1865 Litteris et Artibus. 1881 tilldelade hon Svenska Akademiens guldmedalj.