Ellen Hagen

Socialt verksam. Invald 1924.

Ellen Hagen (1873–1967) var liksom sin syster Frida Steenhoff (invald 1917) pionjär inom kvinnorörelsen. Efter studier vid Tekniska skolan (Konstfack) studerade hon måleri för Richard Bergh. Under några år verkade hon som lärare i teckning och slöjd. 1896 gifte hon sig med juristen och ämbetsmannen Robert Hagen. Paret flyttade 1902 till Uppsala. Ellen Hagen, som redan i tonåren intresserat sig för kvinnosaken, tog nu initiativet till bildandet av Uppsala kvinnliga rösträttsförening där hon var ordförande fram till dess upplösning 1923, då allmän rösträtt var införd.
Ellen Hagen var också en av initiativtagarna till Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som bildades 1902, och där hon var medlem av dess centralstyrelse. Eftersom hon rörde sig inom samhällets övre skikt kunde hon lätt värva medlemmar och mötas av sympati även inom överklassen, som annars inte gärna gick på föreläsningar om rösträtt. Rösträttsrörelsens kvinnor framställdes ofta av sina motståndare som fula och manhaftiga, men den eleganta och modeintresserade Ellen Hagen, känd för sina extravaganta hattar, hjälpte dock till att dämpa fördomarna. Vid internationella rösträttskonferensen i Stockholm 1911 spelade hon en framträdande roll.

1918 blev Robert Hagen landshövding i Gävle och familjen flyttade in på Gävle slott. Ellen Hagen blev en mycket uppskattad landshövdingska som deltog aktivt i föreningsliv och välgörenhetsarbete och reste runt i länet och höll föredrag om aktuella samhällsfrågor. När Robert Hagen dog 1922 restes förslag om att Ellen Hagen skulle efterträda honom på posten som landshövding, men civilminister Herman Lindqvist kom fram till att Svea rikes lag ställde hinder i vägen. I händelse av krig skulle nämligen landshövdingen ta befäl över länets militär och polis – och det kunde ju inte en kvinna göra.
Efter mannens död återvände Ellen Hagen till Stockholm och kom under resten av sitt liv att ägna sig åt social och politisk verksamhet. Hon var med och startade Fogelstadgruppens tidning Tidevarvet och var dess första redaktör 1923–1925. Under 1920- och 30-talen engagerade hon sig i nedrustningsfrågor och deltog som svensk delegat i nedrustningskonferensen i Paris 1931. Hon var 1938–1946 ordförande för Folkpartiets kvinnoförbund och1936–1963 för Svenska kvinnors medborgarförbund, efterföljare till LKPR som upplöstes 1921. Hon engagerade sig i folkbildningsarbetet, dels som flitig föreläsare, dels som författare av historiska biografier, t.ex. om prinsessan Eugenie, om drottning Margareta och om sin far Bernhard Wadström, som var en känd präst i Stockholm.

Ellen Hagen tilldelades Illis Quorum för sina insatser i svenskt samhällsliv.