Konstnärinna. Invald 1915.

Elsa Björkman-Goldschmidt (1888–1982) är kanske numera mest känd som författare, men hon verkade också som konstnär. Redan under skoltiden i Linköping blev hon vän med Elsa Brändström (invald 1920), som i högsta grad skulle komma att påverka hennes liv. Efter avslutad skolgång gick Elsa Björkman 1906–1909 på Anna Sandströms (invald 1885) seminarium där hon bland många andra mötte Harriet Löwenhielm. Hon fortsatte sedan på Konstakademien 1909–1912 dit också Harriet Löwenhielm sökt sig. Här lärde sig Elsa Björkman att etsa. Det är som grafiker hon vid sidan av författarskapet blivit känd. Hennes grafik dyker fortfarande upp på konstauktioner då och då.

Genom kontakten med Elsa Brändström kom Elsa Björkman under första världskriget att verka som Röda Kors-delegat i Ryssland där hon arbetade med att hjälpa tyska krigsfångar. I Ryssland lärde hon känna den österrikiske läkaren Waldemar Goldschmidt. Paret gifte sig 1921 och bosatte sig i Wien. Här blev Elsa Björkman-Goldschmidt föreståndare för Rädda barnens hjälpverksamhet 1919–1924 och var även journalistiskt verksam. Hon skrev också biografin Elsa Brändström (1932). Familjen bodde kvar i Wien fram till 1938 då man på grund av Waldemar Goldschmidts judiska bakgrund lämnade Wien i samband med Anschluss och i sista stund lyckades ta sig till Sverige. Waldemar Goldschmidt avled i Stockholm 1947. Under sin tid i Wien blev Elsa Björkman-Goldschmidt en framstående kännare av staden och skrev senare en lång rad böcker om den, Det var i Wien (1944), Donaurapsodi (1945), Wien vaknar (1949) och Följ med till Wien (1959). Österrikarna har sent börjat intressera sig för hennes författarskap och 2007 utkom ett urval ur hennes böcker på tyska, Es geschah in Wien.
Under sin tid i Ryssland fick Elsa Björkman-Goldschmidt 1918 meddelande om att Harriet Löwenhielm låg för döden. På äventyrliga vägar lyckades hon ta sig genom det krigshärjade Europa och hann fram. På sin dödsbädd bad Harriet Löwenhielm väninnan att ta hand om hennes dikter. I hela sitt liv skulle Elsa Björkman-Goldschmidt sedan gå in för att förvalta det konstnärliga arvet efter Harriet Löwenhielm och verka för att göra hennes dikter kända. Hon skrev 1947 biografin Harriet Löwnhielm och utgav som ett slags fortsättning Brev och dikter (1952). Konstnärshuset ordnade 1973 utställningen ”Elsa Björkman-Goldschmidt och Harriet Löwenhielm – två grafiker från 1912”.

Elsa Björkman-Goldschmidt blev medlem i Samfundet De Nio 1950 och bodde sedan i deras hus på Villagatan fram till sin död. Hennes sista böcker blev Jag minns det som igår (1962) och Vägen till Villagatan (1976). /BW

Se även Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. www.skbl.se