Jur.dr, docent i civilrätt. Invald 1886.

Elsa Eschelsson (1861–1911) har blivit själva symbolen för hur illa den första generationen kvinnor som sökte sig till universiteten behandlades av sina manliga kolleger. Redan på 1860-talet hade det hävdats i riksdagsdebatter att kvinnor inte passade för prästämbetet och juristämbetet, vilka ansågs kräva en högre nivå av moraliskt och rättsligt medvetande. Detta hindrade inte Elsa Eschelsson att efter studentexamen i Wallinska skolan i Stockholm 1882 börja studera i Uppsala. Hon var den fjortonde kvinnan vid universitetet och den första som läste juridik. Hon tog först en fil.kand., blev sedan jur.kand. 1892 och satt därefter ting i Uppsala. Som första kvinna i Sverige disputerade hon därpå för juris doktorsgrad 1897, blev docent i civilrätt och undervisade sedan vid universitetet.
Vid sidan av undervisningen var Elsa Eschelsson också en mycket produktiv vetenskaplig författare. De manliga kollegerna kunde inte stoppa henne förrän hon ville bli professor. Trots att hon hade stöd av flera radikala professorer avslogs ansökan. Dock fick hon uppdraget att leda den 1904 nyinrättade propedeutiska kursen i civilrätt. Det absurda i situationen var att hon fick föreläsa men inte bli professor. Den nyinstallerade professorn i civilrätt, Alfred Ossian Winroth, kände sig dock förbigången när det gällde den propedeutiska kursen och tröttnade aldrig på att göra livet surt för Elsa Eschelsson. Han kallade kursen ”tant Elsas kindergarten” och uttryckte i sina offentliga föreläsningar en förhoppning om att studenterna skulle glömma allt hon sagt.

Till den positiva delen av Elsa Eschelssons liv fanns hennes utnämning till inspektor för Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor, ett uppdrag som hon gladde sig över och tog på stort allvar. Hon engagerade sig också i debatten om folkskollärarinnornas löner i samband med en proposition i riksdagen 1906 om skilda löner för manliga och kvinnliga lärare. Hon var dessutom tillsammans med Anna Ahlström (invald 1900) en av grundarna av Akademiskt bildade kvinnors förening, som arbetade för att utbildade kvinnor skulle få tillträde till statliga ämbeten på samma villkor som männen, och var föreningens första ordförande.
För Elsa Eschelsson blev de akademiska striderna en svår prövning. Hon var inte hårdhudad och blev djupt sårad av alla angrepp hon som kvinnlig akademiker fick utstå. Från att ha varit en glad och utåtriktad person isolerade hon sig med åren allt mer från sina vänner och 1911 tog hon 50 år gammal sitt liv genom en överdos sömntabletter.
Elsa Eschelsson testamenterade 60 000 kronor till en stipendiefond för kvinnliga juridikstudenter. Sedan 1997, då ett symposium hölls till 100-årsminnet av hennes disputation den 31 maj 1897, har juridiska fakulteten i Uppsala firat detta datum, Elsa Eschelssondagen, med ett symposium om kvinnor och genusfrågor.

Litt: Inger Ärlemalm (red), Uppsalakvinnor, Porträtt av berömda och bemärkta kvinnor i Uppsala ((2007)