Hur mår den offentliga sektorn?

Förväntningsfulla iduneser samlades till vårens första samkväm. Fast vår hade det ännu inte blivit – kyndelsmässan hade just förutspått kalla vinterdagar och Kristinehovs vackra malmgård stod inramat i ett tunt snötäcke. Men inne i malmgården var det inte kallt. Kvällens tema ”Hur mår den offentliga sektorn?” var hett och hade lockat 72 intresserade.

Ämnet skulle behandlas i form av ett panelsamtal mellan Inga-Britt Ahlenius, Elisabet Fura och Anna Skarhed med möjlighet för övriga iduneser att ställa egna frågor efteråt. Moderator var sällskapets vice ordförande Marie Hafström.

Panelsamtal på detta sätt är ett nytt koncept för Sällskapet. Den stora uppslutningen och den livliga diskussionen efter samtalet, vittnade om att formen var en välkommen nyhet bland Sällskapets medlemmar.

Ordförande Lotty Norling hälsade välkommen och därefter tog Marie Hafström över rodret. Hon öppnade kvällens samtal med en hänvisning till morgonens Dagens Eko, där den offentliga sektorn återigen var huvudnyheten. Denna morgon var det brist på arbetskraft, andra morgnar har det varit av mer skandalpräglad karaktär.
De tre paneldeltagarna introducerades, alla utomordentligt kunniga och erfarna personer med stor integritet, insyn och klarsyn. Inga-Britt Ahlenius har varit undergeneralsekreterare med ansvar för FN:s internrevision och dessförinnan bland annat chef för Riksrevisionsverket. Elisabet Fura har varit ChefsJO och dessförinnan bland annat svensk domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter och ordförande i Sveriges Advokatsamfund. Anna Skarhed är justitiekansler och har dessförinnan bland annat varit justitieråd vid Högsta domstolen. Kvällens moderator, Marie Hafström, har varit generaldirektör och dessförinnan tjänstgjort i regeringskansliet och som domare i Svea hovrätt.

(Från vänster: Anna Skarhed, Inga-Britt Ahlenius och Elisabet Fura.)
Den samlade kompetensen och erfarenheten hos de tre säkrade ett samtal, som berörde stora delar av den offentliga verksamheten och ställde problemen i ett brett nationellt, europeisk och internationellt perspektiv. Debatten inleddes med var sitt anförande från de tre i panelen på ca 10 minuter; därefter en växling mellan panelen och moderator och slutligen frågor från sällskapet.
Vi fick höra att de historiska förutsättningarna för dagens förvaltningsorganisation går tillbaka till Axel Oxenstiernas första kansliordning från 1612 och grundläggande regeringsform från 1634. Ändringar har gjorts till vår tid bland annat med en ny kansliordning från 1713 utarbetat av Karl XII. De framsynta reformerna under Oxenstierna har danat förutsättningarna för den djupt förankrade tron på den goda staten med tillit till det offentliga, som har präglat det svenska samhället. Den grundmurade svenska tilliten till myndigheter och myndigheternas tillit till varandra är dock inte en självklarhet i ett internationellt perspektiv. Det uttrycktes en oro över att denna tillit kan vara i fara. Privatisering, outsourcing och användning av många konsulter är bland de tilltag, som har medverkat till den växande misstron i befolkningen. Kan staten bedriva sin verksamhet som ett företag, när förutsättningarna inte är lika? Och hur upprätthåller vi kvaliteten i Sveriges förvaltning, som är Sveriges största tillgång – basen för en välfungerande demokrati? Man ansåg att  tillsättningen av myndighetschefer är en mycket viktig uppgift, liksom även utbildningen hos medborgarna i den offentliga sektorn.

Ett annat ämne som behandlades var Sveriges ställning i Europa och svenskarnas förhållning till gemenskapen. Det glöms lätt att många av de förändringar vi ser i lagar och förordningar inte längre kommer från riksdagen, utan från Europa. Den svenska förvaltningen är i stor utsträckning nu anpassad till den Europakonvention Sverige har undertecknat.
Förhållandet mellan stat och kommun är ett oerhört komplext område: endast 30% av den offentliga verksamheten är statlig medan 70% av verksamheten är kommunernas ansvar. Det innebär stora utmaningar för kommunernas förvaltning. Och avsaknaden av oberoende revision är ett stort problem. Vi åhörare häpnade nog lite när kommunernas förvaltning beskrevs som rena vilda western.
Ett viktigt budskap var också att stora frågor av nationell karaktär, som t ex försäljningen av hamnar, bör ligga i statligt regi och inte hos kommunerna. Det förespråkades starkt för en ny kommunallag.

Ja, hur mår då den offentliga sektorn? Allt är inte helt illa, men dock inte så bra som för 20 år sedan och ändringar är nödvändiga både i statlig och kommunal regi. Tillsyn och oberoende revision var nog nyckelorden i samtalet om kommunerna. Men ett viktigt budskap var: Kompetensen är fortfarande hög hos de offentligt anställda och från panelen kom ett enigt: Håll huvudet högt, ni gör ett bra jobb!

Wow, hörde jag från församlingen, när panelen och moderatorn blev avtackade med blommor för den insiktsfulla resan.
Vi kom långt i diskussionen om den offentliga sektorn, men av följdfrågorna från sällskapet att döma, stod det klart att det var många andra områden, som man gärna också hade velat debattera. Men där var dock vår strikta och kompetenta moderator tvungen att sätta punkt, så att programmet kunde hållas.

Den traditionella middagen (som denna kväll bestod av kall inkokt lax med julienne-grönsaker, citron, sauce vette och dillkokt potatis) efter paneldebatten intogs under ovanligt livlig diskussion. Det verkade som om alla hade egna erfarenheter, som skulle dryftas med bordsgrannen, innan vi gick ut i vinterkylan igen.

 

Referat av Else Marie Friis