Kerstin Hesselgren

Yrkesinspektris, invald 1905.

Kerstin Hesselgren (1872–1962) var läkardotter och för att bistå sin far i hans arbete tog hon efter avslutad skolgång en sjuksköterskekurs, en utbildning som hon byggde på med fältskärsexamen för att kunna utföra enklare läkaruppdrag på landsbygden. Hon var en av de sista fätltskärerna i landet. Efter ännu en utbildning, nu till skolkökslärarinna, var hon 1897–1906 föreståndarinna för en hushållsskola i Stockholm.
Redan tidigt hade Kerstin Hesselgren kommit att intressera sig för frågor kring hälsa och hygien. Efter studier i England till sanitary inspector, ett yrke som i Sverige ännu inte var öppet för kvinnor, fick hon en nyinrättad tjänst som bostadsinspektris i Stockholm och kunde ta upp kampen mot ohyra, mögel och fukt. Därefter fick hon 1909 en ävenledes nyinrättad  tjänst som skolköksinspektris i Stockholm. 1913 inrättades på Yrkesinspektionen (nuvarande Arbetsmiljöverket) en ny avdelning som skulle inspektera arbetsplatser runt om i landet. Kerstin Hesselgren blev erbjuden arbetet som yrkesinspektrist. Även här blev hon alltså den första på en tjänst. Många kallade henne “Kerstin den första“. Som yrkesinspektris uppmärksammade hon speciellt kvinnors arbetsvillkor.

På Yrkesinspektionen stannade Kerstin Hesselgren fram till sin pensionering 1934 men hann göra viktiga insatser även på andra områden. Under första världskriget var hon bland mycket annat ledamot av folkhushållningens kvinnoråd.  Hon var med i Fogelstadgruppen som 1921 grundade Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. Här väcktes hennes politiska engagemang och samma år blev hon ordförande för Frisinnade kvinnor. Riksdagsvalet på hösten det året var det första riksdagsval där kvinnor fick ställa upp. Kerstin Hesselgren valdes in i riksdagens första kammare. Åter igen var hon den första. Nu vår första kvinnliga riksdagsledamot.

Åren fram till 1934 tillhörde Kerstin Hesselgren första kammaren och 1937–1944 andra kammaren. Hon drev särskilt socialpoltiska frågor och tog då upp inte minst de arbetande kvinnornas villkor.  Hon var en utmärkt talare och blev snart mycket respekterad för sin kunnighet och klokhet. Redan från början drog hon uppmärksamheten till sig när hon förde in nya frågor på riksdagens bord, t.ex. utbildning för kvinnor, kvinnors rätt till statliga tjänster – och med lika lön som för män – och vikten av att tillåta sexualupplysning och preventivmedel. Emilia Broomé (invald 1898 ) var hennes politiska mentor och Kerstin Hesselgren drev vidare många av de frågor som Emilia Broomé redan tidigare tagit upp.

Även internationellt var Kerstin Hesselgren ett aktat namn. Redan 1919 deltog hon i den internationella arbetarorganisationens  (ILO:S) första konferens i Washington och under de följande decennierna deltog hon i ILO:s arbete, först som expert, senare som svensk delegat. I Nationernas Föbund (NF)  var hon först sakkunnig i den svenska delegationen, senare suppleant och slutligen delegat. Mest arbetade hon inom den kommission som hade hand om sociala frågor rörande kvinnor och barn. Här fick hon god användning för sina socialpolitiska kunskaper och för sin praktiska inriktning. Berömt är det tal hon höll i NF:s generalförsamling när Italien anfallit Abessinien. Hon talade i alla kvinnors namn och hennes ord fick spridning i många ländeer.
Till Kerstin Hesselgrens minne inrättade riksdagen 1987 en gästprofessur för en utländsk framstående kvinnlig forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Innehavare utses av Vetenskapsrådet.

Kerstin Hesselgren var född i Hofors och där hyllar man ännu hennes minne. I hembygdsgården finns ett särskilt Kerstin-rum och Hanssons konditori i Hofors har skapat en särskild Kerstin-bakelse till hennes ära. I Hofors finns också sedan 1988 ett Kesrtin Hesselgren-sälllskap.

Litt: Ruth-Hamrin Thorell (red), Boken om Kerstin Hesselgren, En vänstudie (1968)