Författare. Invald 1885.

Mathilda Roos (1852–1908) var en av de femton utvalda som inbjöds till Nya Iduns allra första möte i februari 1885. Vid sidan av Strindberg var hon 1880-talets mest framgångsrika författare. Hennes första roman, Marianne, blev en omedelbar succé. Den följdes av Höststormar, som först gick som följetong i Stockholms Dagblad 1881 och sedan kom ut i bokform 1887.  Den är en oblyg berättelse om erotiskt spel och förvecklingar i högborgerlig Stockholmsmiljö och väckte en hel del anstöt.Mathilda Roos väjde inte för obekväma eller utmanande ämnen. Frispråkigt skildrade hon sexuella trakasserier, lesbisk kärlek, dubbelmoral och kvinnors kringskurna situation. Hennes största framgång blev Familjen Verle. En skildring, som kom 1889. I Hvit ljung tar hon upp lärarinnornas usla levnadsvillkor, vilket anses ha bidragit till ett regeringsbeslut som starkt förbättrade lärarlönerna. I några kvinnopolitiska skrifter ifrågasatte hon Ellen Keys idéer. Åren kring 1890 genomgick Mathilda Roos på grund av personliga sorger en religiös kris. Hon blev medlem av Kristna Föreningen Unga Kvinnor (KFUK) och var redaktör för deras tidskrift Hemåt. Efter sin omvändelse fortsatte hon att skriva romaner med ett starkt socialt patos, men nu på uttalat kristen grund. I det litterära etablissemanget började man dock rynka på näsan åt hennes böcker. Bland andra Fredrik Böök skrev mycket nedsättande om henne. /BW