Målarinna, författarinna. Invald 1923.

Mollie Faustman (1883–1966) står i Nya Iduns matrikel som målarinna och författarinna, men hon skulle kunna ges ännu fler yrkestitlar: konstkritiker, kåsör, illustratör och serietecknare. Mest känd blev hon kanske som kåsör under pseudonymen ”Vagabonde”, men hon själv såg sig i första hand som konstnär. Skriva böcker och kåserier var något hon gjorde för brödfödan.

Mollie Faustman var dotter till ingenjören Edvard Faustman och Alma Karsten. Fadern var utomäktenskaplig son till Aftonbladetgrundaren Lars Johan Hierta och journalisten Wendela Hebbe och en rastlös och ekonomiskt oansvarig person. Möjligen hade detta att göra med den rotlöshet och det hemlighetsmakeri som omgav hans tillblivelse och fortsatta barn- och ungdom. Han var ju, med sin dotter Mollies formulering, född ”till vänster”. Alma Karsten tog tidigt ut skilsmässa och försörjde sedan sig och de tre döttrarna som översättare och språklärare. Mollie tog studenten på reallinjen vid Åhlinska skolan 1901. Hon började sedan läsa kemi på Stockholms högskola men avbröt studierna. Hon hade kommit fram till att det var konstnär hon ville bli. För att kunna bekosta studierna började hon arbeta på kontor. Den magra lönen utökade hon genom att under pseudonym skriva noveller i tidningen Hvar 8 dag.

Hösten 1905 började Mollie Faustman på Valand i Göteborg där hon studerade i tre år med Carl Wilhelmson som lärare. Studierna finansierade hon genom att ge privatlektioner och upprätthöll därutöver en deltidstjänst på Röhsska museet, som då var under uppbyggnad. Sommaren 1908 lyckades hon skaffa sig uppdrag som tidningstecknare på olympiaden i London. På hösten reste hon till Paris för vidare studier på olika konstskolor, först på Cercle Russe och från 1910 hos Matisse. Med undantag för sommarmånaderna blev hon kvar i Paris till 1911 och drog sig fram på tillfälliga uppdrag. Fransk konst skulle komma att bli en viktig inspirationskälla genom hela hennes konstnärskap.

Till Mollie Faustmans vänkrets hörde konstnären Gösta Törneqvist, som hon kände sedan tiden på Valand. Även han studerade i Paris vid den här tiden. De gifte sig under en Sverigevistelse 1910, men bara en månad efter bröllopet återvände Mollie Faustman ensam till Paris. Gösta hade fått nog av umbäranden och ville inte tillbaka. Äktenskapet upplöstes efter fem år. Två år senare gifte hon om sig med tidningstecknaren Gösta Chatham. De fick två barn. Även detta äktenskap slutade med skilsmässa 1926 och Mollie Faustman tog sedan ensam hand om barnen.

Mollie Faustman debuterade som konstnär i Hallins konsthandel i Stockholm redan 1909. Hon ställde sedan regelbundet ut de följande åren, oftast med andra medutställare som vännerna Maj Bring (invald 1937) och Vera Nilsson. Hon ställde även ut tillsammans med olika konstnärsgrupper som Optimisterna, Independenterna och Färg och Form. Hennes konst handlar ofta om barn gärna med de egna barnen som motiv, men hon målade också landskap, ofta i starka färger, och porträtt.

Sin första helt egna utställning hade hon på Konstnärshuset 1931 följd av flera egna utställningar på 1930- och 40-talen. En sista retrospektiv visades 1964. Mest omtalad av alla utställningar blev den som hon tillsammans med Charlotte Mannheimer och Maj Bring 1921 arrangerade på Liljevalchs konsthall där enbart kvinnliga konstnärer deltog. Den utsattes för mycket nedgörande omdömen av manliga kritiker, som var direkt kvinnofientliga. Mest berömd är Albert Engströms artikel i Strix där han uttryckte sitt förakt för ”fruntimmerskonst”. Han beskriver den som vidrig och talanglös och använder ord som smutsig i färg, ointelligent, pretentiös, härmeri, aperi och idioti. Den stridbara Mollie Faustman, som vid den här tiden också verkade som konstkritiker i tidskriften Ares, gick till frejdigt motangrepp och kallade kritiken för manlig hysteri. (Ares 1921:11)

Sin litterära debut gjorde Mollie Faustman 1910 med bilderboken Malins midsommar. På 1920-talet började hon teckna serien Tuttan och Putte för Dagens Nyheters barnsida. Berättelserna, baserade på de egna barnens öden och äventyr, gavs ut som bilderböcker 1926 och 1934. På 1930-talet kom också ytterligare en sagobok, en bilderbok och två flickböcker. Åren 1923–1931 gav hon till jul varje år ut en bok med sina populära kåserier, illustrerade av henne själv. Så sent som 1961 kom boken Hampe där hon samlat sina kåserier om sonen Hampe Faustman, känd skådespelare och regissör, som avlidit året innan.

Mollie Faustman blev tidigt känd som en stridbar person. Hon sa ifrån när hon uppfattade något som orättvist. Mycket uppseende väckte hennes artiklar i DN 1926 där hon öppet kritiserade skandaltidningen Fäderneslandet, som i hög grad ägnade sig åt antisemitiska påhopp och ren personförföljelse. Kampanjen ledde till att tidningen uteslöts från distribution och tvingades lägga ner.  Under1930-talet var Mollie Faustman starkt engagerad i fredsrörelsen och efter andra världskriget deltog hon i protesterna mot svenskt kärnvapen. Och livet igenom kämpade hon mot manschauvinismen. Sitt eget händelserika liv sammanfattade hon 1958 i memoarboken Då.

Mollie Faustman finns representerad på Nationalmuseum, Moderna Museet, Göteborgs Konstmuseum och museerna i Linköping, Hudiksvall och Gävle. Hon har också gjort freskomålningen ”Människans glädjeämnen” i Härnösands dåvarande småskoleseminarium. I Wendela Hebbes Hus, ett kulturhus med museum i Södertälje som drivs av den litterära föreningen Wendelas Vänner, finns ett rum helt ägnat åt Mollie Faustmans konst. /BW.

Litt: Lena Kåreland, ”Mollie Faustman – konstnär och författare som går sin egen väg” i Boel Englund – Lena Kåreland, Rätten till ordet, En kollektivbiografi över skrivande Stockholmskvinnor 1880-1920 (2008).
Barbro Werkmäster, ”Mollie Faustman” i Louise Robbert (red), ”Den otroliga verkligheten”, 13 kvinnliga pionjärer (1994).
www.wendelasvänner.se/hebbarna