Nya Iduns historia

Det var en kväll i början av 1885. En grupp framstående damer var församlade i det berömda atriet i den Curmanska villan på Floragatan i Stockholm. Det var då som kvällens värdinna, Calla Curman, gift med professorn och balneologen Carl Curman, väckte tanken på en kvinnlig motsvarighet till det manliga sällskapet Idun, dit husets herre just gett sig av.

Idun hade bildats 1862 (se  www.idun1862.se ) och skulle enligt stadgarna vara till för ”i Stockholm bosatte män, hvilka åt vetenskap, vitterhet och konst på skilda banor egna verksamhet och intresse”.  Skulle inte kvinnor med intellektuella, konstnärliga och litterära intressen också kunna samlas för att under angenäma former utbyta tankar och erfarenheter, föreslog Calla Curman. De församlade gästerna, Ellen Key, Ellen Fries, Amelie Wikström och Hanna Winge, antog förslaget med acklamation och skred omedelbart till verket.

Till det första samkvämet, som hölls den 7 februari 1885 i Hushållsskolans lokal på Jakobsbergsgatan 11, inbjöds femton utvalda damer, ett representativt urval av Stockholms mer berömda kvinnor. Bland de inbjudna fanns författarinnorna Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler, välkända pedagoger som Anna Whitlock och Anna Sandström, konstnärer som Selma Giöbel och Anna Munthe-Norstedt och socialt verksamma kvinnor som Therese Gyldén och Agda Montelius. Det är från denna februarikväll sällskapet Nya Idun räknar sin historia.

Till det nybildade sällskapets första ordförande valdes historikern Ellen Fries.  Hon efterträddes två år senare av författarinnan och samhällsdebattören Ellen Key, som innehade ordförandeposten fram till år 1900. Där har hon sedan efterträtts av en lång rad färgstarka kvinnor. (Se vidare under fliken Idunesen – vem var hon.) Sedan sällskapet väl tagit form växte medlemstalet snabbt. Tio år senare hade man drygt 160 medlemmar och idag (2014) är man uppe i över 500 medlemmar.

Hushållsskolan var sällskapets mötesplats fram till 1903 då man flyttade över till Konstnärsklubbens våning i Konstnärshuset. På 1970-talet blev Sjöfartshuset på Skeppsbron stamtillhåll för en tid. Numera möts man på olika ställen. Ofta försöker klubbmästarna hitta lokaler som har anknytning till det aktuella programmet.

Samkvämen har ända från början haft ett rikt varierat innehåll. Föredrag om konst, litteratur och samhälleliga frågor dominerade i början. Men här skrevs också spex och spelades teater. I takt med kvinnans förändrade ställning i samhället har dock programsättningen förändrats. Numera spänner föredragen liksom studiebesöken över vitt skilda vetenskapsgrenar, sociala förhållanden och aktuella frågor, och det är alltid sällskapets egna medlemmar som bidrar med sina kunskaper.

Musiken har alltifrån den första Idun-kvällen spelat en stor roll vid samkvämen. Många av våra främsta musiker och sångare finns eller har funnits bland sällskapets medlemmar. Den levande musiken kan bilda höjdpunkten i programmen eller har använts som illustrationer eller tidsmarkörer till föredragen. Många mer eller mindre bortglömda kvinnliga kompositörer har här lyfts fram i ljuset.

Nya Iduns styrelse, den s.k. nämnden, består av tjugo ledamöter. På nämndens möten planeras program och aktiviteter och här väljs en gång om året nya medlemmar in. Invalen har i stort sett följt samma principer genom åren men speglar givetvis nutida idunesers plats i samhället, vilket medfört en större bredd på yrkeskategorier. Nya yrken och arbetsfält har tillkommit. I dagens Nya Idun möts operasångerskor och professorer, skådespelare och advokater, författare och generaldirektörer och många andra yrkeskvinnor för glad och givande samvaro.