Ruth Hamrin-Thorell

Redaktör, riksdagsledamot. Invald 1958.

Ruth Hamrin-Thorell (1903–1991) föddes i Jönköping och växte upp i en utpräglat liberal miljö. Inte bara fadern, riksdagsmannen, ministern och sedermera landshövdingen Felix Hamrin, utan också modern Lizzie Hamrin arbetade för de frisinnade. Efter studentexamen i Eksjö (i hemstaden Jönköping fick bara pojkar gå på gymnasiet) 1923 började Ruth Hamrin-Thorell som journalist på frisinnade Västerbottens-Kuriren i Umeå. Därifrån kom hon efter ett par år till Fogelstadgruppens tidning Tidevarvet och lärde där känna gruppens alla starka och radikala kvinnor som med stor politisk kraft drev frågan om kvinnlig rösträtt och förde en tuff kamp mot det manliga politiska etablissemanget. Här grundlades en nära vänskap mellan Elin Wägner (invald 1910) och Ruth Hamrin-Thorell. Ruths dotter Malin Bergman (invald 1992) berättar: ”Jag är ganska säker på att det var kvinnor som Elin Wägner som gjorde att mamma Ruth jobbade vidare med journalistiken och med sitt arbete som riksdagsledamot för Folkpartiet som den social-liberal hon var. Det var säkert Elin Wägner som fick henne att fightas vidare för kvinnorna. Jag kan fortfarande se henne komma hemsläpande med portföljen med riksdagsutlåtanden och riksdagshandlingar som skulle läsas in till nästa dag och höra hennes saftiga kommentarer vid middagsbordet om det manliga dribblandet i riksdagshuset.”

Från 1931 fram till 1963 var Ruth Hamrin-Thorell  knuten till veckotidningen Idun, först som redaktionssekreterare och från 1940 som andreredaktör. I sin journalistik var hon vardagsnära och fokuserade i första hand på kvinnofrågor. I valrörelsen 1938 uppmanade hon inte minst gifta kvinnor att ägna sig åt politik, ”även om det måste ske på handarbetens och småbröds bekostnad”.  Kvinnors behov av utbildning och yrkeskunnande stod i centrum för Idun-reportage från efterkrigstidens Tyskland. Hon gav målande skildringar av den apati och modlöshet som rådde. Kvinnoöverskottet var betydande och de flesta kvinnor var arbetslösa. I tidningen vädjade hon om ekonomiska bidrag: ”Ge tyska flickor ett Idun-hem!” Initiativet ledde – i samarbete med Rädda Barnen – till etableringen av ett lärlingshem för 50 flickor. Idun-hemmet invigdes i Lybeck 1953.

Liksom sin mor var Ruth Hamrin-Thorell tidigt engagerad i Folkpartiets kvinnoförbund där hon var ordförande 1946–1951 och satt i förbundsstyrelsen fram till 1970. Åren 1955–1970 var hon ledamot av riksdagens andra kammare där hon representerade Folkpartiet. Hon var ledamot av andra lagutskottet 1958–1970 och från 1969 dess vice ordförande. Som politiker ägnade sig Ruth Hamrin-Thorell framför allt åt sociala frågor inom den traditionellt kvinnliga sfären. Hon skrev inte mindre än 200 motioner bl.a. om barnavård, familjerådgivning och konsumentupplysning. Hon kämpade för att landets husmödrar skulle få del av den nya tidens möjligheter i form av utbildning och tekniska hjälpmedel. I en motion 1955 äskade hon t.ex. ökade anslag till Hemmens forskningsinstitut för att dess forskningsresultat skulle ges spridning och nå ut till husmödrarna. Annars hade den information som togs fram ”endast teoretiskt intresse”.