Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald, ett konstnärspar i avantgardet

 

Vilken festkväll! Vi var ungefär 50 iduneser som bänkat oss i Konstnärshusets Stora galleri för att lyssna till Görel Cavalli-Björkmans anförande om Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Som bekant utkom Görels bok Kvinna i avantgardet. Sigrid Hjertén liv och verk i fjol och under våren och sommaren 2018 har Waldemarsudde visat Hjerténs konst i en brett anlagd utställning, där Görel varit rådgivande. I dagens föredrag valde Görel att jämföra Hjerténs och Grünewalds konstnärskap och hon inledde med att berätta om en utställning i Tyskland Par i konsten som presenterat just konstnärspar som Hjertén/Grünewald, Sonia och Robert Delaunay, Gabriele Münter och Vassily Kandinsky och konstaterade att de kvinnliga konstnärerna haft ett sämre genomslag såväl i samtida kritik som framtida konsthistoria. Kritikerna jämförde ofta kvinnorna med deras män och betraktade kvinnorna som bleka kopior och inspiratörer. Men i fallet Hjertén/Grünewald var mannen alltid stödjande och ansåg att Hjertén var den överlägsna: ”Du och jag vet att du är bäst” citerade Görel. Och Hjertén var trygg i sitt konstnärskap och visste sitt värde. Hennes stora publika genombrott i Sverige kom dock först 1936 – men det var försent, då var hon redan märkt av sjukdom. 

Görel berättade om Sigrids och den fyra år yngre Isaacs uppväxt i Sundsvall/Stockholm respektive Stockholm.  Sigrid hade en textilexamen i bagaget när hon for till Paris 1909 med planer på att studera textilier, men det blev konststudier för Matisse istället. Och som Görel berättade byggde Sigrid upp sina tidiga verk som textilier. Även senare var textilier nästan alltid närvarande i Sigrids konst. Hon var dessutom intresserad av mode och modeskapande. Det var i Matisses skola hon träffade Isaac och 1910 var de ett par.1911 återvände Sigrid till Stockholm medan Isaac blev kvar i Paris. Samma år föddes sonen Ivan. Sigrid började liksom många andra konstnärer att måla stadsmiljöer och hennes bilder är broderiliknande, visade Görel. För Isaac passade de stora bilderna bättre. Sigrid var en av de första att måla barnet i vardagen; där Sigrid avbildade sonen i lektagen målade Isaac sedvanliga porträtt.

Paret flyttade till Katarinavägen 1913 och de arrangerade ofta utställningar i våningen. Och de målade inte sällan samma motiv från Stadsgården. Isaac mer robust, Sigrid mer atmosfärisk. De deltog båda i konstnärstävlingar men allteftersom åren gick avstod Sigrid från tävlingarna för att släppa fram Isaac. 

Sigrid var inspirerad av Matisse men även av Cezanne, som hon också skrivit om; Sigrid var mer teoretiskt lagd än Isaac. Senare kommer den tyska expressionismen att påverka Sigrid och det älskliga Matissedraget försvinner. Kontakt fanns med Berlingalleriet Der Sturm som drevs av paret Walden, som för övrigt visade många kvinnliga konstnärer. Sigrid sökte nya vägar och tekniker. Hon målade på keramik, hon ägnade sig åt linoleumsnitt, hon har använt foto som underlag och Görel visade hur Ernst Josephsons konstverk Gåslisa inspirerat ett porträtt av Ivan och Sigrid.

1919 förberedde Sigrid en flytt med familjen till Paris, men Isaac hade stora uppdrag i Stockholm och kunde inte hålla sig i Frankrike med Sigrid och Ivan. Inför den slutliga återflytten till Stockholm 1932 lämnades Sigrid ensam med alla bestyr. Efter ett sammanbrott skrevs hon in på Konradsberg och låg där i ett och ett halvt år. Men sedan började hon måla igen. Hon målade av sina tidigare verk. Hon målade blomsterstilleben. Ut kom hon inte så ofta. 1936 lades hon in på Beckomberga. 1937 slutade hon måla. 

Ansvariga klubbmästare Iwa Bohman och Mari Pårup hade ordnat välsmakande och mättande snittar till denna kväll, som väckte många frågor och funderingar.
Denna kväll deltog för första gången två av de senaste 
invalda medlemmarna, Maria Tengö, forskare i hållbar utveckling, och Eva Nikell, forskare inom Diskrimineringsombudsmannen, och de fick presentera sig. Här tillsammans med vår ordförande Lotty Nordling.

 

Referat av Ingrid Svensson