Fil.kand., historiker, bibliotekarie. Invald 1889.

Sigrid Leijonhufvud (1862–1937) var brorsdotter till Sophie Adlersparre-Leijonhufvud (Esselde, invald 1885) och det var med fasterns stöd som Sigrid Leijonhufvud lyckades övertala sin far att låta henne få studera. Hon läste i Uppsala 1885–1888 där hon tog en fil.kand. 1882–1909 undervisade hon i bl.a. latin i Åhlinska skolan, men etablerade sig samtidigt som författare. Från 1901 tog hon hand om Vitterhetsakademiens bibliotek. Esselde valde tidigt brorsdottern som medarbetare till sin stora biografi om Fredrika Bremer. Efter Esseldes död 1895 fortsatte hon i fasterns fotspår, både som kvinnosakskvinna och skribent. Hon hörde till Nya Iduns kärntrupp och var den som skrev sällskapets historik i den skrift som gavs ut till 50-årsjubileet 1935. Liksom fastern var hon aktiv i Fredrika Bremer Förbundet och var styrelsesuppleant 1896–1914.

Både i sin forskning och i sitt författarskap var Sigrid Leijonhufvud personhistoriskt inriktad. Utöver fasterns biografi om Fredrika Bremer, som hon slutförde 1896, skrev hon bl.a. om Carl Gustaf Tessin, Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson) och Agneta Horn. 1928 blev hon ledamot av Samfundet De Nio och 1922 tilldelades hon Litteris et Artibus. Kort före sin död 1937 promoverades hon till hedersdoktor i Lund, en nog så ovanlig utmärkelse för en kvinna. Och i synnerhet en fil.kand. från Uppsala! /BW