Målarinna. Invald 1887.

Virginia Larsson (1844-1893) var akvarellist och målade huvusakligen landskap, men senare i livet också genrebilder och porträtt. Hon var född i Ljungby och antogs 1865 till Konstakademiens fruntimmeravdelning, som inrättats två år tidigare. Hon fick också privatlektioner i akvarerellmåleri av Egron Lundgren, som har kallats den svenska akvarellkonstens fader. Han imponerades tidigt av Virginia Larssons begåvning och åtog sig att vara hennes lärare. Hon var hans enda elev och förblev hennes ledare ända fram till sin död 1875. Edvard Bergh, professor vid Konstakademien och en föregångare inom svenskt landskapsmåleri, undervisade henne i landskapsmåleri.

Efter åren vid Konstakademien gjorde Virginia Larsson långa studieresor utomlands, bl.a. i Frankrike och Italien. Hon älskade att måla sydeuropeiska landskap och utvecklades till en skicklig landskapsmålare. Hon kom att under många år vara bosatt i Rom men återvände till Sverige kortare perioder för att delta i utställningar. Åren 1888-1889 bodde hon i Sverige för att ta hand om sin sjuka mor. För att försörja sig gav hon lektioner i akvarellmåleri. Efter moderns död sökte hon sig åter ut i Sydeuropa under några år. Men hennes vacklande hälsa gjorde att hon återvände till Stockholm 1891 och avled här två år senare endast 49 år gammal.

Virginia Larsson var sedan 20-årsåldern döv. I en runa i tdningen Idun (14 juli 1893) skriver vännen E. Melén; ” Få, beröfvade hörselns gåfva, hafva väl varit så angenäma och eftersökta som hon…” Och han beskriver henne som ovanligt humoristisk och klok. Han understryker också att hon trots sitt handkapp lärde sig språken i de olika länder där hon bodde.

Eftersom Virginia Larsson under större delen av sina verksamma år bodde utomlands finns merparten av hennes verk i utländska samlingar. I Sverige finns hon representerad på  Nationalmuseum och museerna i Norrköping, Vänersborg och Kalmar. Akvareller av hennes hand dyker då och då upp på svenska auktioner. /BW