Målarinna. Invald 1885.

Anna Munthe-Norstedt (1854-1936) var liksom sin bror, läkaren Axel Munthe, en rikt begåvad person. Hon var musikalisk, en god vissångerska och drömde i sin ungdom om att bli skådespelerska, något som dock ogillades av modern, som satte stopp för den drömmen. Stöttad av fadern sökte hon sig i stället till en konstnärlig utbildning. Åren 1869-1871 gick hon på Slöjdskolan i Stockholm (Konstfack) och fick därefter studera för konstnären och professorn vid Konstakademien Mårten Eskil Winge. Tjugoett år gammal gifte hon  sig 1875 med den nio år äldre konstnären landskapsmålaren Reinhold Norstedt. Paret for 1878 till Paris. Här delade Anna Munthe-Notstedt ateljé med Julia Beck (invald 1886) och Elisabeth Keyser (invald 1885) och tog lektioner för bl.a. den svenske konstnären Hugo Salmson. Tillsammans med sin man var hon en flitig museibesökare. De gick gärna på Louvren och hämtade mycket inspiration från de holländska interiör- och blomstermålarna. Under de här åren bodde också Axel Munthe i Paris och det var genom sin syster han kom i kontakt med den svenska konstnärskolonin och lärde känna bl.a. August Strindberg, vars husläkare han blev.

1881 återvände paret till Stockholm och bosatte sig i en ateljévåning vid Tunnelgatan. Deras hem blev under nästan 30 år en mötesplats för konstnärer och intellektuella. Viktor Rydberg hörde till den närmaste vänkretsen. Anna Munthe-Norstedt uppmärksammades snart för sin skicklighet, framför allt hennes interiörbilder och daggfriska blomstermålningar blev mycket beundrade. 1883 uttogs hon att delta i den stora nordiska konstutställningen som anordnades i Köpenhamn det året. Redan under Paristiden hade hon börjat koncentrera sig på de motivkretsar som hon sedan förblev trogen resten av livet. Det var heminteriörer, porträtt av människor och djur och framför allt blomsterstilleben. Hon kom aldrig att engagera sig i modernismen och hade inget behov av att synas. Någon egentlig utveckling går knappast att spåra i hennes måleri, men det höll hög konstnärlig kvalitet genom alla år.

Under 1880-talet hamnade Anna Munthe-Norstedt och hennes man mitt i stridigheterna mellan Konstakademien och Konstnärsförbundet, vars medlemmar betraktade akademien som gammalmodig och konservativ och krävde att den skulle reformera sin organisation och undervisning liksom utställningsverksamheten. Paret Norstedt ställde sig, om än motvilligt, på akademiens sida och deltog i den utställning som 1885 anordnades till akademiens 150-årsjubileum och som bojkottades av opponenterna. För att gjuta olja på vågorna bildades 1891 Svenska konstnärernas förening av konstnärer ur båda lägren. Anna Munthe-Norstedt och Reinhold Norstedt hörde till dem som tidigt anmälde sig som medlemmar. Föreningen fick inget större inflytande och Anna Munthe-Norstedt närmade sig akademien på nytt. Åren 1897-1904 lyfte hon konstnärsarvode i blomstermålning från akademien.

Anna Munthe-Norstedt hörde till den utvalda krets på 15 kvinnor som inbjöds till Nya Iduns allra första möte i februari 1885. Diskussionen den kvällen handlade om reformdräkten. Efter supén avslutades samkvämet med sång och musik av Calla Curman (se denna) och Anna Munthe-Norstedt. I Nya Iduns femtioårshistorik 1935 beskrivs Anna Munthe-Norstedt som ”en äkta konstnärsnatur, utmärkt målarinna, själfull sångerska och recitatris”.

Liksom sin bror var Anna Munthe-Norstedt en fanatisk djurvän. Det sas att hon till hyresvärdens förfäran till och med matade råttorna i huset vid Tunnelgatan. Reinhold Norstedts avled 1911 och ett par år senare gifte Anna Munthe-Norstedt om sig med en veterinär och flyttade till Helsingborg. Tillsammans med sin nya man kunde hon dela sin kärlek till djuren.

Anna Munthe-Norstedt är representerad på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och museerna i Malmö, Karlstad och Linköping. Hennes blomstermålningar ses också ofta på auktioner. Ett mer säreget öde har hennes ”Stilleben med luktärter” fått. Det återfinns på en musmatta som finns att köpa på nätet (2016). /BW