Efter planer om denna utflykt, som blev framskjutna 2 år pga pandemin, kunde vi äntligen styra kosan mot Vadstena. Lördag morgon 21/5  körde vi dit i 7 bilar med 21 induneser fördelade i dem.
De flesta av oss checkade in på Ombergs Turisthotell, ett charmigt ställe från början av 1900-talet, som vilar fridfullt på Ombergs sluttning.

Därifrån var det endast en kort promenad till Ellen Keys Strand, där vi samlades för en timmes guidning av Ingela Bendt.
Strand är ett underbart hus, så vackert och personligt, fullt av praktiska och roliga detaljer. Huset ligger på en brant tomt som sluttar ner i Vätterns vatten, där Ellen  Key badade varje dag. Ingela har varit där i flera decennier både som stipendiat och guide och kunde berätta mycket. På övervåningen återfinns  sovrummen, en arbetshörna och en balkong  under tak, som inifrån har en  kläpp: man måste alltså knacka innan  man  kliver  ut!  Man  får inte störa den  som  sitter och  tar  in  stillheten  där  ute och njuter av utsikten.

På hotellet väntade sen en 5-rätters middag, som vi alla hade beställt. Och vilken middag! Sagolik, utmärkt: allt var hemgjort respektive närproducerat. Helt utsökt! Vi hade en hel matsal för oss själva och där steg stämningen och alla glada skratt snart emot taket.

Efter en välbehövlig nattvila och fantastisk frukost körde vi en dryg halvtimme till Vadstena och Birgittaklostret. Där i klostermuseet blev vi visade runt av en fin guide och fick höra om historien både om byggnaden och vad som hänt däri, från medeltiden till idag. Huset, som är en länga i vinkel till Birgittaklostrets huvudbyggnad, var från början kunglig boning – rikt utsmyckad både utvändigt och invändigt – åt Kung Magnus och drottning Blanka. Kung Magnus testamenterade sedan 1346 denna kungsgård till Birgitta att grunda sitt kloster i, det första i sitt slag. (Birgitta bodde som gift med många barn i det närliggande Ulfåsa, som hon efter makens död lämnade för att ge sig hän åt klosterlivet.)  Birgitta tog genast bort alla utsmyckningar och gjorde fönstren mindre. Allt onödigt skulle bort, det distraherade bara! Senare i historien blev huset bl.a. sjukstuga under pesten.

Efter den timmen startade vi resan hem – uppfyllda av så mycket intressant och så många intryck och all härlig samvaro med idunesvänner.

Vid pennan Anna Strååt