Den 16 mars samlades ett trettiotal iduneser för att se utställningen med finlandssvenska Ellen Thesleffs målningar, träsnitt mm som visas i Sven Harrys konsthall.
Ett populärt evenemang som med alla anmälningar ledde till att det blev en repris redan nästa dag.

Utställningen är sammanställd och arrangerad av Lena Holger, välkänd för de flesta av Sällskapets medlemmar.
Redovisningen eller snarare iscensättningen, det vill säga hur tavlorna är hängda i utställningsrummen förtjänar omedelbart en kommentar: Skickligt, elegant – pedagogiskt mycket väl genomfört, vilket naturligt underlättade för vår talrika grupp i det ändå begränsade intima utställningsutrymmet.

Lena Holger har tidigare ägnat flera decennier åt den äldre finländska kollegan Helene Schjerfbecks (1862-1946) konstnärskap och parallellt fördjupat sina kunskaper om finsk konst från sent 1800-tal till 1900-talets första halva. Att hon nu presenterar den för oss flesta okända Ellen Thesleff (1869-1954) är inte bara följdriktigt utan fördjupar också kunskaper om kvinnors svårigheter att ta plats i en mansdominerad profession. Som konstnär hann hon vara verksam i mer än fem decennier och passerade ett flertal av tidens ismer: från realism och symbolism till att med en annan kraft använda färger och friare former i det tidiga 1900-talet.
Genombrottet med målningen Eko som föreställer en vallflicka, som med en smittande friskhet kallar på kossorna, målade hon 1891. Eko (som nu ägs av Andersudde, Åland)  blev antagen till Finska konstnärers höstutställning på hösten samma år. Då hade hon redan tagit sig vidare till Paris, på väg mot vidare utveckling. Den avbildade platsen i Eko är någonstans i närheten av familjens sommarhus i Murole, det speciella landskapet norr om Tammerfors där skogen står tät och speglar sig i de tusen sjöarna.  Den trakt som Thesleff  och hennes syskon alltid ville återvända till. Förutom systrarna fanns det två bröder, den äldste Eynar skötte Ellens affärer inklusive anskaffande av ramar. Ekonomin blev med tiden efter föräldrarnas frånfälle allt mer ansträngd.
Nu hänger Eko i Sven-Harrys första utställningsrum tillsammans med porträtt av systrarna Gerda och Thyra. Båda viktiga i hennes liv, särskilt Gerda som utbildade sig till keramiker och som i perioder följde med sin målande syster till Italien och även när ekonomin blev ansträngd, kunde som utbildad sjukgymnast säkra uppehället. Det är i landskapen och porträtten man kan följa hur tidsandan påverkar den konstnärliga utvecklingen. Lena beskriver Thesleff som en ensamvarg som inte ville delta i olika gruppsammanhang. Ja, hon kände den äldre kollegan Schjerfbeck men professionellt verkar hon ha varit i sin egen värld.

Med något undantag. I Florens träffade Thesleff den engelske konstnären, teatermannen mm Gordon Craig, troligen hennes stora kärlek, men ständigt invecklad i flera förhållanden, till exempel med bland annat Isadora Duncan. Han inspirerar Ellen att arbeta med träsnitt som hon utvecklar med en sublim distinktion.
Och efter avslutad visning var vi Iduneser  (de flesta av oss) berikade med en bekantskap som i mitt fall lockar till fördjupning i utställningskatalogen/boken som Lena Holger har skrivit.

Sammankomsten avslutades med fortsatta samtal och fisksoppa hos Melanders Fisk numera med filial i Sven-Harrys grannskap.

 

 

Vid pennan Hedvig Hedqvist