Herta Hillfon

Keramiker, skulptör. Invald 1962.

Hertha Hillfon (1921–2013) var en tidig rebell och nydanare men blev med åren svensk keramiks ”grand old lady”.  Hon var född i Härnösand men kom i tolvårsåldern med familjen till Stockholm. Hon var barn nummer fyra i en syskonskara på fjorton barn. Familjen var ämnet för den guldbaggebelönade filmen Min mamma hade fjorton barn (2000) av brodern Lars Lennart Forsberg.
Hertha Hillfon utbildade sig först vid Edvin Ollers målarskola 1939 och sedan vid Konstfackskolan 1953–1957. Debututställningen på Galleri Artek 1959, där hon visade den fria skulpturala keramikens möjligheter, blev mycket uppmärksammad. Hennes verk kallades banbrytande eftersom många av verken var abstrakta och stod i kontrast till dåtidens ideal av traditionell finkeramik. Efter detta viktiga genombrott följde många utställningar i och utanför Sverige. Hennes konst genomgick olika faser. På 1960-talet började hon avbilda olika vardagsföremål som skor, möbler och bröd för att under 1970-talet skulptera monumentala figurer, ansikten och masker. Hon var en av de första att använda keramik som material till riktigt stora verk. Sin sista stora utställning, kallad ”Minnenas vind”, hade hon 2008 på Waldemarsudde där hon visade verk ur sin långa produktion av både små och stora keramikobjekt.
Hertha Hillfon finns representerad på många museer, bl.a. Moderna Museet i Stockholm, Röhsska i Göteborg, Graz Museum, Kyoto Museum och Nordenfjeldske i Trondheim, och har gjort ett stort antal offentliga verk. Hon gjorde inte mindre än tre porträtt av Astrid Lindgren, alla tre i brons. Ett står utanför Junibacken på Djurgården, ett annat utanför Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och ett tredje i Filmstaden Råsunda. Andra offentliga verk är ”Vindens dotter” i Berwaldhallen och ”Trumslagaren” på Hötorget. Hon tilldelades under årens lopp många priser, bl.a. Lunningpriset 1961. Herta Hillfon var sedan 1971 ledamot av Konstakademien. /BW