I det stundande snökaoset – det värsta i mannaminne – strömmade förväntansfulla iduneser åter till Kristinehovs Malmgård. Därinne väntade välkomstdrink, värme och trivsel. Stämningen hann bli hög innan vi, 61 kvinnor, tog plats vid trevligt dukade bord för att låta oss väl smaka av en härlig älggryta.
Så var det dags för kvällens program där Marika Lagercrantz skulle berätta om sina 3 år som kulturråd vid Sveriges Ambassad i Berlin.
Uppgiften där var att föra ut den svenska kulturen och tränga in i den tyska. Berlin är en spännande stad att befinna sig i, pulserande av liv och i händelsernas centrum. Vad skapar detta sjudande kulturklimat?  Var börjar det?
Med barnen förstås! Redan i den tyska  skolan ingår kultur på ett självklart sätt i undervisningen. Även om de i framtiden inte väljer att aktivt arbeta med kultur, så påverkas barnens fantasi, sätt att tänka och kreativitet. Jag kom att tänka på  ett citat av Albert Einstein:  ”Om du vill att ditt barn ska bli intelligent – läs sagor!  Om du vill att ditt barn ska bli mycket intelligent – läs många sagor!” Tyskarna har förstått värdet av gemensamma kulturupplevelser som en naturlig del i undervisningen, medan de svenska skolbarnen får en kulturupplevelse som belöning, festligt avbrott, godis.
Ett av många projekt Marika genomförde var utställningen Building Blocks, ett stort projekt med många inblandade där barn, runt om i Tyskland, fick stora byggklossar till förfogande att sammanfoga till halvstora byggnader. Vi fick se foton på overhead. Det resulterade i de mest fantasifulla, osannolika och spännande skapelser, som sen flyttades runt och visades på olika ställen. (Se mer på internet!)
En reflektion Marika gjorde på sin post var att så få svenska representanter visade sig vid hennes vernissager! Svenskar på olika poster i Tyskland, svenskar med anknytning till aktuellt projekt som skulle sättas igång – uteblev ofta vid invigningar! De som borde vunnit på att knyta kontakter i dessa sammanhang och få bekantgöra sina företag eller myndigheter de representerade – varför var de inte mer intresserade? När det tvärtom var någon tysk utställning eller projekt var det alltid gott om intresserade tyska representanter som slöt upp.
Det här är tyvärr talande exempel på Sveriges inställning och förhållningssätt till konst i olika former. Vi har inte samma självklara förhållande till konst som i övriga Europa. Konstarter prioriteras sällan av våra ledare på olika nivåer, utan hamnar ofta längst ner på listan.  Och det beror inte bara på att Berlin ligger mitt i det brusande europeiska kulturlivet medan Stockholm ligger i utkanten. Kanske upphovet till den svenska åtskillnaden mellan ”finkultur” och annan kultur, funderade Marika vidare, grundades redan på 1700-talet? Då tillkom flera av våra svenska, stora kulturinstitutioner: kungliga Operan, kungliga Dramaten, Svenska Akademien – kungliga skapelser, som inte alla människor hade tillgång till; bara en del hade råd. Är det ända sedan dess de sköna konsterna tyvärr har så låg status i vårt samhälle? Förutom på de kungliga institutionerna förstås!
Marika berättade livfullt och engagerat utan tillstymmelse  till manus. Det var mycket tyst där vi satt i den vackra och till trängsel fyllda salen. Man kunde höra en knappnål falla och tiden gick alldeles för fort.
Väldigt  inspirerade av kvällen gav vi oss ut i den vackert vinterskrudade staden.

Vid pennan Margaretha Byström och Anna Strååt