Hemma hos socialreportern och salongsvärdinnan Wendela Hebbe

Femton glada damer for på lördagsmorgonen den 19 november iväg till Södertälje för att stifta närmare bekantskap med journalisten och författaren Wendela Hebbe, vars sommarställe blivit museum. Vi togs emot av idunesen Ami Lönnroth, även hon journalist och författare, som ägnat många år åt att hålla liv i Wendela Hebbes minne. Bland annat genom att vara en drivande kraft i skapandet av museet, vara ordförande i Wendelas Vänner och redaktör för tidningen, ”WendelAvisan”.  

Medan Ami Lönnroth visade oss runt bland rum och salonger i det vackra lilla huset, gav hon oss historien om denna remarkabla kvinna, Aftonbladets första kvinnliga journalist och Sveriges första socialreporter. 

Wendela Åstrand föddes som prästdotter i Småland, gifte sig med Clemens Hebbe och fick tre döttrar innan han på grund av dåliga affärer och annat, flydde utomlands och lämnade sin familj. 

Wendela började då arbeta i Jönköping, hon undervisade elever ibland annat språk, musik, teckning och skrev samtidigt en roman, som hon skickade till förläggaren Lars Johan Hierta, som ett decennium tidigare hade grundat Aftonbladet. Hierta blev förtjust, minst sagt, gav ut romanen ”Arabella” och anställde henne som översättare och skribent, där hon blev en pionjär inom det vi idag kallar socialreportaget. Wendelas vänner delar sedan femton år ut ett Wendelapris till bästa socialreportaget i Sverige. 

Wendela Hebbe kom också att förestå ”recensionsdepartementet” på Aftonbladet, en befattning som liknade dagens kulturchef. 

Hon höll dessutom berömda salonger på Stora Nygatan 21. Den kända journalisten var intagande och beundrad och gjorde sitt hem till centrum för Stockholms kulturliv. En utomordentligt nära vän var kollegan på Aftonbladet, Jonas Love Almqvist, vars ”Songes” lär ha inspirerats av Wendela. Hon födde 1852 ännu ett barn, Edvard, adopterad Faustman, som (sannolikt) var son till Lars Johan Hierta. Edvard blev i sin tur far till målaren, tecknaren och författaren Mollie Faustman. Och en av Wendelas döttrar Signe Hebbe, blev berömd operasångerska. 

Detta och mycket mer berättade Ami Lönnroth, humoristiskt och medryckande. Vi avslutade med att bläddra i (och i vissa fall köpa) böcker som skrivits om Wendela Hebbe och förevisades ett enastående Almqvist-bibliotek som museet begåvats med.

Vi serverades en trevlig lunch – kycklingspett och pommes frites – innan vi började titta på tidtabellerna för pendeltåget. 

När vi för att promenera tillbaka till stationen steg ut på trappan från Wendela Hebbes gula villa, skänkt till henne av Lars Johan Hierta, var allt förändrat. Snön hade kommit och Södertälje hade klätt om från grått till vitt. 

Vid pennen Maria Schottenius