Silvergåvor till Ryssland

Efter årsmötesförhandlingarna på Medelhavsmuseet, Fredsgatan 2 inledde Suzanne Unge Sörling kvällens samkväm med att berätta om huset i vilket museet ligger. Här låg ursprungligen Hornska palatset, som brann 1874.
Henrik Palme – mer känd som initiativtagare till Djursholms villastad – grundade 1869 Inteckningsbanken, som samma år köpte det brandskadade palatset och lät bygga om det till ändamålsenliga lokaler för banken.
1943 bytte banken namn till Handelsbanken, som fortsatte sin verksamhet i lokalerna ända till dess Medelhavsmuseet flyttade in. Initialerna IB pryder än idag väggarna i salongen där middagsborden stod dukade.
Vi serverades en god chilibakad lax, ett glas vin och kaffe. Under middagen presenterade sig fem nyvalda medlemmar och hälsades välkomna: Catherine von Heidenstam ambassadör och senast placerad i Prag, Katrin Gramenius civilekonom och administrativ chef för riksdagsförvaltningen, Catherine Dahlström docent i engelskspråkig litteratur och ordförande i Senioruniversitetets styrelse, Agneta Gussander bildkonstnär med stor trädgård som tidigare inte hört talas om Nya Idun men nu förstått att sällskapet är centrum på jorden samt Petra Westermark textilkonstnär framför allt gobelänger som haft utställning för ett antal år sedan på Waldemarsudde.

Kvällen avslutades med att Susann Silfverstolpe berättade om Silver till Ryssland – Susann Silfverstolpe beskurensvensk diplomati på 1600-talet. Susann har under 14 år producerat en praktfull bok om detta ämne som belönades med Stora fackbokspriset 2014. Det Susann Silfverstolpe inte kan om silver är inte värt att veta. En utställning på svenska ambassaden i Moskva av Sverker Åströms silversamling hösten 1999 ledde till ett ”letter of intent ” om nämnda bok i slutet av samma år med ryska ansvariga för de enorma samlingar av silver som finns inom Kremls murar. Svenska regenter från drottning Kristina t.o.m. Karl XII har i hög grad bidragit till samlingarna med de gåvor, som under strapatslika förhållanden forslades och överlämnades till tsaren. Varje ”silverresa” tog ca ett år. I gengäld fick Sverige sobelskinn. Renässans- och barocksilversamlingarna i Kreml användes vid banketter från 1600-talet ända fram till revolutionen.
För viktiga frågor, som krig och fred, och för konfirmerande av tidigare avtal måste vid ett tronskifte skickas beskickningar av högsta rang, så kallade stora ambassader. Freden i Stolbova 1617 var mycket fördelaktig för Sverige. Den eftertraktade s.k. sjökanten, det vill säga den baltiska kusten söder om det svenska Finland låg i svenska händer. Vi fick stora tullinkomster härifrån och Ryssland var utestängt från Östersjön. Efter det stora Nordiska kriget 1699-1721 var allt detta förlorat. S:t Petersburg blev den nya ryska huvudstaden och några svenska ambassader lastade med silver sändes inte mer. Men de magnifika silverföremålen finns kvar och vårdas än som Rysslands främsta klenoder.

Referat av Annika Hökerberg
(som under flera år arbetade på Beredningen för Internationellt Tekniskt Ekonomiskt Samarbete (BITS) i samma hus på Fredsgatan 2)