En sagolik julfest!
Det snöade fina vita flingor när jag och min kära kollega Åsa Karlin iförda hennes egenhändigt gjorda flugsvampsbaskrar gick förbi den magiskt upplysta skridskobanan i Kungsträdgården på vår väg till Nya Iduns julfest. Jag öppnade den stora dörren in till Odd Fellow och klev rakt in i sagornas värld. Å, så många vackra kvinnor, som med Anja Liedtkes hjälp förvandlats till alla skogens blommor, svampar och lingondöttrar, i hattar lånade av Stadsteatern. (Här en stor ros framifrån och bakifrån med Ingar Beckman Hirschfeldt i.)
Redan i hallen steg mina förväntningar på denna kväll i Alice Tegnérs och Elsa Beskows anda.
En trappa upp i galleriet serverades det bubbel. – Men vad är det som hänger på väggarna, undrade jag när jag såg hur vi var omgivna av en massa porträtt av bistra herrar. Jag konstaterade glatt att vi var de levande och de var ju helt stela!

Efter en stunds trevligt mingel hälsade vår ordförande Lotty Nordling, iklädd en huvudbonad i form av en mycket stor och vackert djuprödlila Dahlia, oss välkomna till bords.
Matsalen var upplyst av vackra kristallkronor, men det finaste var att kvällens tema även prydde borden. Alla hade vi fått Elsa Beskows fina månadskort. På min plats låg oktober månad, men jag bytte lite fräckt till mig maj, då jag är född. Det visade sig senare på kvällen att det var ett bra drag eftersom jag vann en bok i lotteriet för att jag hade just Maj på mitt kort.

På varje bord låg det fint arrangerat med Elsa Beskows sagoböcker, som Bonnier så generöst skänkt till festen.
Ingrid Tobiasson höll i taktpinnen och hälsade Nya Iduns Elitkör upp till scenen, vilka är i princip alla i församlingen. Jag valde denna gång att sitta kvar och njuta av de vackert framförda julsångerna, som så passande avslutades med Betlehems stjärna av Alice Tegnér, känsligt ackompanjerat av Anna Strååt, som fått ersätta Irène Mannheimer, som inte kunde spela pga en opererad arm.

Min roliga bordsgranne Meta Velander uppmärksammade mig på textändringen i ” När det lider mot jul” som nu lyder: Hon lyst över världens oro och strid i mer än tvåtusende år. istället för ” … i nära tvåtusende år”, som originalet lyder. Vaket av Anna Strååt, som ändrat! För tiden går …
”Farbror Blå” kvällen till ära i form av källarmästare berättade om kvällens meny. (Eftersom jag inte är så road av att vara matrecensent konstaterar jag kort att maten var superb i relation till fjolårets matfiasko!)
Vår eminenta ordförande Lotty berättade kort om Nya Iduns ursprung, så vi blev påminda om vilka vi är. Mycket klokt! Hon berättade bl.a. att vi var tillbaka på samma gata som för hundra år sedan, då Nya Idun hade sin tillställning på Nya Hushållsskolan lite längre bort. Sen önskades vi åter igen mycket välkomna till denna julfest, som ju går ut på att ha trevligt, vilket alla verkade ha. Det pratades livligt vid långborden. Jag skapade nya bekantskaper där det visade sig att våra vägar korsats på de mest osannolika sätt. Världen är trots allt inte så stor … om man inte heter Tummelisa förstås. Vilket för mig osökt tillbaka till sagornas värld.

Christina Tobeck (här med Inga Lewenhaupt) berättade med stor inlevelse och ett fint bildspel om både Alice Tegnérs och Elsa Beskows liv. De båda bodde på Djursholm med Viktor Rydberg som granne. Det var roligt att höra om hur Elsa Beskows mostrar ”uppmostrade”  henne och var förlaga till Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Vi fick också veta att Ellen Key var ordförande för Nya Idun vid båda tillfällena då Alice och Elsa valdes in.
Det är ju inte utan att jag kände mig lite stolt över att nu sitta här bland alla dessa kloka och begåvade kvinnor.
Christina avslutade med att berätta hur Elsa Beskows fönsterrutor hade blivit krossade efter att de flyttat ifrån det älskade stora huset, men att Elsa sagt – Tänk vad de måste haft roligt ändå!

Vi sjöng tillsammans alla dessa underbara barnvisor vi vuxit upp med: Blåsippan, Olle, Lasse, Sov du lilla videung … Det är inte ofta alla kan texten utantill. Vi sjöng så att oxytocinet flödade i våra kroppar.
När jag gick ut i den vackra vinterkvällen och genom Kungsträdgården var jag kvar i sagornas värld. Där allt kan hända. Buss 54 stannade och plockade upp mig trots att det inte fanns någon hållplats så jag kom tryggt hem.

Nya Idun julfest 2019©Ewa Stackelberg Se bildkavalkad av Ewa Stackelberg, här till vänster i bild med Eva Lagerheim och Carola Bratt.

Vid pennan Tess Paulsen