Alice Tegnér

Pianist, tonsättarinna. Invald 1895.

Alice Tegnér (1864-1943) var mycket aktiv inom Nya Idun och hade runt sekelskiftet 1900 stor betydelse för musiklivet inom sällskapet ”inte blott som tonsättarinna och ackompanjatris utan genom hela sin inspirerande personlighet”. (Sigrid Leijonhufvud i Nya Iduns femtioårshistorik 1935) Gärna medverkade hon som pianist, hon skrev en jubileumskantat och ofta avslutades samkvämen med att alla samlades vid pianot och sjöng hennes sånger. Hon ansåg att sång skulle ingå även i vuxnas umgängesvanor.

Alice Sandström, som hon hette som ogift, var född i Karlshamn. I samband med 150-årsminnet av hennes födelse skrev musikforskaren Christina Tobeck (invald 2012) i en understreckare i Svenska Dagbladet, ”Barnvisans pionjär bar på en stor sorg” (9 mars 2014).

Alice hade ärvt sin musikalitet från fadern, sjökaptenen Eduard Sandström och hennes begåvning märktes tidigt. Musik gjorde henne förtjust. Pappan blev Alices första musiklärare. På ett pedagogiskt lekfullt sätt lärde han henne noter, övade hennes fina gehör och gav henne den första handledningen i pianospel. Efter det att Alice hade fått undervisning av några kyrkomusiker i Karlshamn menade fadern att hon kunde fortsätta skolgången och musikstudierna i Stockholm. Eduard Sandström hade planerat dotterns utbildning. Målet var Musikkonservatoriet i Stockholm.

Men ödet ville annorlunda. Fadern förolyckades och familjeekonomin tillät inte en lång musikutbildning. I stället blev det för den unga Alice Sandström studier vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Här var hon samtida med bl.a. Anna Maria Roos (invald 1895, se denna), Gurli Linder (invald 1897, se denna) och Selma Lagerlöf, kontakter som hon skulle ha glädje av resten av livet. Under det sista året på seminariet tog hon pianolektioner för Ludvig Norman, en centralgestalt i tidens musikliv. Men det blev ingen ansökan till konservatoriet, som hon fantiserat om, utan en tjänst som guvernant under ett år i Finland. Åter i Stockholm 1884 fick hon samma slags arbete hos bokförläggare Frans Beijers familj. En av fru Beijers bröder var häradshövdingen Jakob Tegnér.

Alice Sandström och Jakob Tegnér fann varandra i sitt intresse för musik och de gifte sig 1885. I äktenskapet föddes två söner, Gösta och Torsten (senare legendarisk redaktör för Idrottsbladet). Familjen flyttade 1891 till den nyanlagda trädgårdsstaden Djursholm. Här blev Alice Tegnér eldsjälen i det rika musikliv som växte fram. Hon skötte musikundervisningen i Samskolan och hon spelade harmonium vid gudstjänsterna i det gamla Banérslottet. Snart blev hon bekant med Elsa Beskow (invald 1899, se denna), vars man teologen Natanael Beskow brukade predika här. Elsa Beskow skulle senare komma att göra teckningar till Alice Tegnérs visor.

Alice Tegnér sjöng och spelade mycket för sina söner. Hon tonsatte verser som fanns i barnens böcker och snart växte en hel vissamling fram med tonsättningar av egna och andras texter. Hennes svåger, bokförläggaren Fredrik Skoglund, erbjöd sig att trycka visorna och 1892 kom den första samlingen av Sjung med oss, Mamma, som fram till 1934 skulle komma ut i inte mindre än nio häften. Redan året därpå kom det andra häftet där hon hade tonsatt Viktor Rydbergs dikt ”Betlehems stjärna”. När han för första gången hörde sin dikt, som börjar ”Gläns över sjö och strand”, lär hans ögon ha tårats.

Det nya och märkvärdiga med Alice Tegnérs barnvisor är att hon ser världen ur barnens perspektiv. Barnen leker, funderar, gråter, dansar och rör sig i naturen. Djur och växter får ofta mänskliga drag. Musikaliskt inspirerades hon ofta av folkvisan, vilket märks i t.ex. ”Ro, ro barnet” och ”Tula hem och tula vall”. Andra älskade barnvisor av Alice Tegnér är ”Bä,bä, vita lamm”, ”Ekorren” (När ekorr’n satt i granen) och ”Majas visa” (När lillan kom till jorden).

Alice Tegnér kallas ofta den svenska barnvisans moder, hon var pionjären. Men hon skrev också andra sorters musik, körverk, romanser, kantater, musik för piano och mycket annat. Hon var medveten om sin begåvning. Men, som Christina Tobeck skriver, livet igenom sörjde Alice Tegnér att hon inte fick en konservatorieutbildning. Hon ville ta lektioner i piano och komposition men fick ingen förståelse av sin man. Tvärtom ansåg han att det var alldeles onödigt. När hon skulle börja spela orgel i det nybyggda Djursholms kapell tog hon lektioner och studerade också pianospel. Men mannens hårdnackade motstånd fick henne att avsluta studierna efter kort tid. Inte heller hennes konsert- och operabesök inne i Stockholm sågs med blida ögon.

Familjen Tegnér hade sommarstället Kikut. vid Tullingesjön. När Jakob Tegnér blev involverad i exploateringen av Tullinge gårds marker för villabebyggelse byggdes sommarhuset ut och 1912 bosatte sig familjen där. De blev kvar här fram till Jakob Tegnérs död 1926. De 14 åren i Tullinge var ingen lycklig tid för Alice Tegnér. Hon kände sig isolerad, det var långt in till stan, till vänner och musikevenemang. Efter mannens död  flyttade hon in till Stockholm och bosatte sig på Karlavägen.

Visserligen hade paret Tegnér haft musiken som gemensamt intresse i alla år, men ändå blev Jakobs död ett slags befrielse. Alice Tegnér levde upp och kände sig fri att gå på opera och konserter så mycket hon ville. Hon fortsatte att ge konserter och komponera långt upp i hög ålder. Hon reste runt i landet tillsammans med ackompanjatören Elsa Fleetwood (invald 1955) och arrangerade visparader där barn fick klä ut sig och sjunga och gestalta hennes visor. Sin sista konsert gav hon sex veckor före sin död.

Till hennes 75-årsdag 1939 samlades in pengar som sedan blev grundplåt till en sångbok för alla Sveriges barn. Arbetet med Nu skall vi sjunga, med illustrationer av Elsa Beskow, pågick i flera år. Den blev färdig 1943 och har sedan kommit ut i ett flertal nyutgåvor, hittills (2018) har den sålt i över två miljoner exemplar.

Alice Tegnér blev med åren allt mer medveten om sin betydelse både som visskapare och kompositör. Det var också viktigt för henne att bli erkänd som tonsättare och inte bara ses som ”vistant”. Och erkänd blev hon. Hon vann flera priser för sina kompositioner och 1914 tilldelades hon Litteris et Artibus. 1926 valdes hon, trots sin brist på regelrätt musikutbildning, in i Kungl. Musikaliska Akademien.

Inte bara genom barnvisorna lever Alice Tegnér vidare. Hennes namn återkommer i många sammanhang. Pengarna från 75-årsfirandet blev grunden till Alice Tegnér Fonden, som förutom att bekosta utgivningen av Nu skall vi sjunga, har till uppgift att främja yngre barns sångutbildning. Till 100-årsminnet av hennes födelse 1964 instiftade födelsestaden Karlshamn ett Alice Tegnér-stipendium, som ges till musikaliskt eller litterärt verksamma personer med anknytning till Karlshamn. År 1993, 50 år efter hennes död, instiftades i Blekinge Alice Tegnér-musikpriset, som utdelas vartannat år i samband med Alice Tegnér-dagarna i Karlshamn. År 2006 bildades Alice Tegnér Sällskapet och 2014 avbildades hon på frimärke. Även som gatunamn lever hon vidare: i Tullinge, Uppsala och Karlshamn finns en Alice Tegnérs väg. /BW

Litt:

Gudrun Tegnér (red), Alice Tegnér: musikskapare (2014)

Tomas Brundin, Alice Tegnér: biografi, dagböcker, brev (2014)

www.alicetegner.wordpress.com (Alice Tegnér Sällskapets hemsida)