Anna Sandström

Författarinna, skol- och seminarieföreståndarinna. Invald 1885.

Anna Sandström (1854–1931) antogs redan som 17-åring till Högre Lärarinneseminariet i Stockholm. Efter tre år gick hon ut som bästa elev och undervisade sedan åren 1874–1881 vid Åhlinska skolan. Därefter var hon 1881–1883 verksam vid Södermalms högre läroanstalt för flickor. 1883 grundade hon tillsammans med kamraten från lärarinneseminariet Fredrique Runquist en egen skola, Anna Sandström skola (även kallad Sandströmska skolan), vars föreståndare hon var fram till1926. Därtill startade de två vännerna 1883 också den pedagogiska tidskriften Verdandi, tidskrift för ungdomens målsmän och vänner, vars redaktör Anna Sandström var fram till dess den lades ner 1927.
I anslutning till skolan inrättades också ett högre lärarinneseminarium som Anna Sandström förestod 1900–1926. Till dem som utexaminerades härifrån hörde Elsa Björkman-Goldschmidt (invald 1915), Honorine Hermelin, Harriet Löwenhielm och Elsa Brändström (invald 1920). När seminariet till Anna Sandströms stora sorg tvingades lägga ner berodde det på att riksdagen inte beviljade fortsatt bidrag. Man angav att det fanns överskott på lärarinnor, men Anna Sandström tolkade det som att myndigheterna ville bli av med en privatskola.

Anna Sandström var redan i unga år stark motståndare till tidens stränga och mycket formella pedagogik. 1880 publicerade hon under signaturen Uffe i Tidskrift för hemmet en uppmärksammad artikel ”Gifva våra flickskolor berättigad anledning till missnöje?” Att hon valde signaturen Uffe förklarade hon senare med att hon tyckte Uffe lät trevligt och manhaftigt men också av ”ren skolflicksrädsla att blifva upptäckt”, något som kanske hade gått ut över hennes anställning vid Åhlinska skolan. Två år senare kom Uffes mest berömda inlägg i den pedagogiska debatten, skriften Realism i undervisningen eller språkkunskap och bildning. Enligt Uffe hade den dittillsvarande undervisningen överbetonat språkkunskaper (latin för pojkar, franska för flickor). Den omfattande språkundervisningen med mycket grammatikexercis gick ut över ämnen som historia, geografi och naturkunskap, ansåg hon. Hon var kritisk till det överdrivna teoretiserandet och den bristande anpassningen till elevernas nivå. Nya pedagogiska metoder måste till. Hennes idéer fick stor betydelse för utvecklingen inom flickskolan, folkskolan och de högre läroverken. De två debattinläggen kan ses som inledningen till Anna Sandströms banbrytande insatser som pedagog. När hon 1883 tillsamman med Fredrique Runquist startade en egen skola var det för att i praktiken omsätta de idéer hon som Uffe förfäktat. Sandströmska skolan var från början en samskola men blev från 1895 enbart flickskola. Skolan låg under de första åren på olika adresser, dock alltid i närheten av Humlegården. 1892 flyttade man till Karlavägen 25 där ett nytt skolhus uppfördes inne på gården 1906–1908. Senare tillkom bostadshuset Karlavägen 23 och 1923–1925 en ny skolbyggnad mot Danderydsgatan. När skolan stängdes 1939 köptes byggnaderna av Tyska staten och inrymmer numera Tyska skolan.

Anna Sandström var en strålande pedagog. Hennes huvudämne var historia och som metod rekommenderade hon ”muntlig framställning, åskådlighet och utförlighet”. Elever har berättat att hennes ansikte lyste upp och ögonen glittrade när hon berättade om historiska händelser: ”Hon hade liksom gått ut och in i huset hos Ludvig XIV, Cromwell eller Bismarck.” Utöver sin lärargärning skrev Anna Sandström flera uppskattade läro- och läseböcker, höll föreläsningar och skrev tidskriftsartiklar. Hon var även verksam inom kvinnorörelsen, deltog tidigt i Fredrika Bremer Förbundets verksamhet och publicerade ett stort antal artiklar i förbundets tidning Dagny.

Anna Sandström tilldelades Illis Quorum 1904. En gata i Fruängen är uppkallad efter henne, Anna Sandströms gata. /BW