Konsthantverkare, grosshandlare. Invald 1973.

Elisabeth Ralf (1918 -2017) står i Nya Iduns äldre matriklar som konsthantverkare men senare som grosshandlare. Under sitt långa liv hann hon med båda dessa och flera andra yrken. Hon växte upp i Stockholm i en utpräglat kulturell miljö. Fadern, sångaren och kompositören professor Einar Ralf, var en centralfigur i Stockholms musikliv under 1930- och 40-talet. Men dotterns yrkesliv, enligt henne själv mest styrt av slumpen, kom att ta helt andra vägar. Under andra världskriget var den språkkunniga Elisabeth Ralf anställd som signalspanare på Allmänna säkerhetstjänsten (dåvarande SÄPO). Officiellt var hon översättare, men i själva verket var hennes uppgift att avlyssna de tyska militära samtal som gick via svenska telefonlinjer. Allting var mycket hemligt, inte ens hennes man visste vad hon arbetade med. Först många år senare började hon berätta om detta uppdrag och hur hon bland annat kunnat höra hur tyska soldater anropade från Narvik när engelsmännen gått till attack. En annan av hennes historier handlade om hur marskalk Mannerheim mitt i natten ringde från finska fronten till Schweiz och beställde svart mustaschfärg och parfym.

I mitten av 1950-talet började Elisabeth Ralf tillverka halsband och andra bijouterier av glaspärlor. Verksamheten blev mycket framgångsrik. Hennes smycken hyllades både i tidningar och TV och snart blev Elisabeth Ralf ett känt namn inom svenskt konsthantverk. Hon fick ensamrätt på att göra smycken till tidens exklusiva modehus Märthaskolan. Där gjorde hon allt från enkla örhängen till armband och halsband i avancerat flätade tekniker.

På 1970-talet tog livet åter igen en ny vändning. En annan typ av smycken blev moderna. Elisabeth Ralfs vackra pärlhalsband var inte längre så efterfrågade. Till detta kom att Märthaskolan upphörde 1975. I stället startade Elisabeth Ralf tillsammans med keramikern Lasse Frisk butiken Frisk & Ralf som till att börja med sålde hennes smycken och keramik av Lasse Frisk. Snart bytte dock butiken sortiment till godis, miniatyrer och alla möjliga udda ting. Det var nu Elisabeth Ralf blev grosshandlare. Hon beställde pallvis med varor från Tyskland. En av de saker som såldes i butiken och som gamla kunder särskilt minns var bokmärken. I en intervju 2012 sa Elisabeth Ralf: ”Det är en intressant subkultur. Bokmärken sitter i folks hjärtan.” Bokmärken blev alltså det som kom att bli något av Elisabeth Ralfs specialitet i hennes nya liv som grosshandlare. Hon skrev två böcker om detta lite udda samlarområde. 1973 kom Änglar och rosor och tio år senare Lyckliga stunder med bokmärken.

Elisabeth Ralf var under många år en mycket aktiv idunes. I samband med utgivningen av den senare boken (1983) berättade hon vid ett av Nya Iduns samkväm just under rubriken ”Lyckliga stunder med bokmärken”. Vid ett annat tillfälle berättade hon om hur det var att vara spion under andra världskriget. Nya Iduns arkivarie Britt Dahlström skrev i en runa i Svenska Dagbladet (17 juni 2017): ”Med sina vida intressen och sitt glada väsen var hon en fin representant för det bästa i den idunesiska andan.”

Elisabeth Ralf var grosshandlare fram till 2002 då hon pensionerade sig 84 år gammal. I den ovannämnda intervjun sa hon också: ”Jag har alltid älskat att jobba. Arbete är roligt, nöjen är tråkiga, det är min maxim.” /BW

 

Litt: Petter Eklund m.fl., Patina, Långa liv och årgångshem (2012)