Författarinna. Invald 1897.
Emmy Köhler (1858-1925) var en av barnvisans pionjärer. Hon står i Nya Iduns matrikel som
författarinna, men hon var därtill både lärare och tonsättare. Det mesta av hennes visskatt har fallit i glömska, men två av hennes julsånger lever vidare och hör nu till våra svenska mest älskade klassiker. Varje år på Nya Iduns julfest sjunger vi välbekanta”Nu tändas tusen juleljus” och ”Raska fötter springa tripp, tripp, tripp”. Den förra har text och musik av Emmy Köhler. Den senare har text av Sigrid Sköldberg-Pettersson men har tonsatts av Emmy Köhler.

Emmy Welin (senare Köhler) var född i Stockholm och uppvuxen i en musikalisk familj. Fadern, Armand Welin, var hovkamrer men också violinist i Hovkapellet. Genom faderns försorg fick dottern Emmy en gedigen musikutbildning hos kompositören och musikpedagogen Emil Sjögren. Efter faderns död 1876 blev hon dock tvungen att försörja sig och tog tjänst som guvernant. Därefter utbildade hon sig till lärare och undervisade några år i sin moster Thorborg Rappes (invald 1888) skola för utvecklingsstörda barn. Den erfarenheten i kombination med familjens nära kontakt med hovet ledde till att Emmy anställdes som lärare till Gustav V:s yngste son, den sjuklige prins Erik, som hon lärde läsa och skriva.

1891 gifte sig Emmy Welin 33 år gammal med kanslirådet Sven Köhler. Paret fick tre barn.
Familjen var till en början bosatt i Stockholm men 1903 inköptes gården Norrsätra i Fresta socken norr om Stockholm.(Gården är efter kommunsammanslagningar numera belägen i Sollentuna.) Huvudbyggnaden genomgick nu en radikal omgestaltning i nationalromantisk stil efter ritningar som den konstnärliga Emmy Köhler själv utförde och familjen kunde flytta in efter ett par år.

Emmy Köhler började redan tidigt under pseudonymen Eyvor Stéen skriva i Ny Illustrerad Tidning och Svensk Damtidning. I tidningen Idun publicerade hon åren 1903-1910 noveller och inlägg i aktuella ämnen, fortfarande under pseudonym. Men hennes författarskap var främst inriktat på att skriva barnvisor, som hon också tonsatte. Hennes grundläggande pedagogiska idé var att få in lust, lek och rörelse i barnvisorna, något som var helt nytt vid den här tiden. Visorna publicerades i olika tidningar men hon gav också ut flera böcker med barnvisor. !898 kom Gunnars och Ingas roliga bok, Sagor och visor och 1920 Lill-Berits visor, Gamla och nya sånger för barn.

”Nu tändas tusen juleljus”, den sång som gjort Emmy Köhler mest berömd och som utöver ”Raska fötter” sjungs än idag, publicerades första gången 1899 i den kristna jultidningen Korsblomman, som utgavs av Lina Sandell-Berg, en nära vän till familjen. Den hörde länge till de sånger som alla svenska skolbarn skulle lära sig utantill. 1986 infördes den i svenska psalmboken som nummer 116. Den finns också med i sångböcker i Norge och Finland. I Alice Tegnérs Nu ska vi sjunga, som kom ut första gången 1943, finns fyra av Emmy Köhlers visor med. Förutom ”Nu tändas tusen juleljus” och ”Raska fötter” är det ”Lille vedhuggaren” och ”Vaktparaden”.

Att Emmy Köhlers sånger hamnat så i skymundan i musikhistorien har flera orsaker. Många texter är starkt präglade av det sena 1800-talets nationalromantik, vilket gjort dem daterade. Den lätt moraliserande tonen i barnvisorna, med tydliga pekpinnar om hur barn skall fostras, är inte heller i tiden. En bidragande orsak kan också vara att hon till att börja med inte fick framträda under eget namn. På nothäftena står inte Emmy Köhlers namn, bara E.K. Därtill har barnvisor aldrig stått högt i rang när musikhistoria skrivs.

Emmy och Sven Köhler ligger begravda på kyrkogården i Fresta, som nu är en del av Upplands-Väsby. Och i Fresta är Emmy Köhler inte bortglömd. I januari 2019 invigdes i Klockarstugan intill kyrkogården Emmy Köhlers Musikmuseum för Barnvisor. Dessutom har hon fått en park i Fresta uppkallad efter sig. /BW

Texten bygger på uppgifter som vänligt ställts till förfogande av Rolf Bromme, initiativtagare till Emmy Köhlers Musikmuseum för Barnvisor.