Hanna Rydh

Fil.dr., arkeolog. Invald 1919

Hanna Rydh (1891–1964) var en av de unga studentskor som agerade marskalkar på den stora internationella av rösträttskongressen i Stockholm 1911. Här fick hon livsavgörande intryck. På Stockholms högskola visade hon att man kunde vara både blåstrumpa och omsvärmad, och att även en flicka klarade att vara ordförande i Humanistiska föreningen. Arkeologi kom att bli hennes ämnesområde. Efter en fil.kand. i Stockholm fortsatte hon sina studier i Uppsala där hon disputerade 1919 och därmed blev vår första kvinnliga doktor i arkeologi. Samma år gifte hon sig med sin lärare, docent Bror Schnittger. Tillsammans arbetade de i flera arkeologiska utgrävningsprojekt. När hon 1921 som nybliven mamma fick ett stort internationellt forskningsstipendium gjorde hon epok genom att förklara att ”my son’s birth makes no difference”.

När Bror Schnittger efter endast fem år äktenskap avled 42 år gammal, fortsatte Hanna Rydh deras gemensamma arbete och fullbordade så småningom flera av sin mans projekt. Hon organiserade och deltog i utgrävningar i olika delar av landet, arbetade vid Historiska Museet och satte i gång med populärföreläsningar och fornminnesutflykter för allmänheten, initiativ som blev mycket populära. Hennes ambition var att blåsa liv i fornkunskapen, som länge ansågs vara ett dammigt ämne. Guideboken Där fädrens kummel stå, En utfärdsbok för stockholmstraktens fornlämningar, som hon skrev 1928, var en del i detta projekt.
1929 gifte Hanna Rydh om sig med ämbetsmannen Mortimer Munck af Rosenschöld, som kort därefter blev landshövding i Jämtlands län. Här fick hon tillfälle att utveckla nya sidor av sin personlighet: det sociala engagemanget, den praktiska uppslagsrikedomen, intresset för hemslöjd och hembygdsvård liksom smaken för festivitas och magnifik representation. Stora delar av Jämtlands och Härjedalens fjällvärld var vid den här tiden mycket fattiga och eftersatta. Hanna Rydh tog initiativ till bl.a. ambulerande kurser i hälsovård och en ”ko-fond” som lånade ut kor till de mest behövande. När mannen pensionerades 1938 framkom önskemål om att Hanna Rydh skulle efterträda honom, men liksom Ellen Hagen (invald 1924) fick hon erfara att det fanns formella hinder för en kvinna att bli landshövding. (Läs om detta i artikeln om Ellen Hagen.)

Efter mannens pensionering flyttade familjen till Stockholm där Hanna Rydh fortsatte sitt aktiva liv. Redan 1937 hade hon valts till ordförande i Fredrika Bremer Förbundet. Hennes tolv år på denna post blev en expansiv period för förbundet. Antalets kretsar tredubblades. Under sina resor runt om i landet grundade hon inte mindre än 45 nya lokalavdelningar. På hennes initiativ tillkom bl.a. Fredrika Bremer-Skolan i Stockholm som ordnade kurser i samhälls- och medborgarkunskap. Hon engagerade sig också politiskt och var bl.a. ledamot av 1941 års befolkningsutredning och åren 1948–1960 nämndeman.
Även internationellt hade Hanna Rydh högt anseende och fick många uppdrag. Hon var medlem av en svenska NF-delegationen i Genève 1938, var ordförande i Svensk-Indiska Föreningen 1949–1957  och innehade åren 1946–1952 posten som ordförande i International Alliance of Women, vars hedersordförande hon sedan var fram till sin död.

Hanna Rydh var också en flitig författare. Hon gav ut en lång rad böcker med anknytning till sin forskning i främst nordisk arkeologi. Sina utgrävningar i Indien skildrar hon i Min resa till Indien (1946). För sina barn berättade hon om forna tider i Mor berättar om hur det var förr i världen, som kom ut i flera delar (1930–1939). Därutöver medverkade hon i Hertha med ett stort antal artiklar i främst kvinnofrågor.

Hanna Rydh har fått en gata i Fruängen uppkallad efter sig. /BW