Pauline Brunius

Skådespelerska, regissör, teaterchef. Invald 1918.

Pauline Brunius (1881–1954) började sin karriär som balettelev på Kungliga Operan tio år gammal. Men hon övergav så småningom dansen, började i hemlighet ta tallektioner och sökte sig sedan till talscener. Hon debuterade som skådespelerska 1902 i Västerås och var därefter en tid vid Olympiateatern och Östermalmsteatern. Efter ett par år på Dramaten blev hon sedan en av de främsta primadonnorna vid Svenska Teatern. Sitt stora genombrott fick hon i rollen som kejsarinnan Katarina II. Med åren blev drottningrollerna många och det sas om henne att hon inte bara gick och stod som en drottning utan överträffade verklighetens drottningar i värdighet.

Åren 1926–1932 var hon chef för Oscarsteatern, som hon drev tillsammans med sin man John Brunius och Gösta Ekman d.ä. och där hon även regisserade. 1938 blev hon som första kvinna utsedd till chef för Dramaten och stannade där fram till 1948 då hon avgick på grund av sjukdom. Som Dramatenchef blev hon både hyllad och kritiserad. Hon blev känd för sin hårda vilja och tuffa attityd mot herrarna i den, åtminstone på chefsposterna, mansdominerade nöjesbranschen. Kritiserad blev hon bl.a. för en del pjäsval under andra världskriget och för ett teatergästspel som Dramaten genomförde i Berlin 1941. Samtidigt hyllades hon för sin starka satsning på Riksteatern och för initiativet att skaffa Dramaten en andra scen. Genom inköpet av biografen Sibyllan, som gjordes om till Lilla scenen, kunde nationalscenen öka sin kapacitet och konkurrenskraft.
Pauline Brunius medverkade också i ett stort antal filmer och verkade även som filmregissör. Till hennes mer kända filmroller hör överstinnan Ekenstedt i Charlotte Löwensköld (1930) och fru Markurell i Markurells i Wadköping (1931). Åren 1920–1934 regisserade hon sju filmer, bl a Ombytta roller (1920) och Leva livet leende (1921). /BW