Redaktör, riksdagsledamot. Invald 1958.

Min mamma Ruth Hamrin-Thorell (1903–1991) föddes i Jönköping och växte upp i en utpräglat liberal miljö. Inte bara hennes pappa, riksdagsmannen, ministern och sedermera landshövdingen Felix Hamrin, utan också hennes mamma, Lizzie Hamrin, arbetade för de frisinnade. Lizzie Hamrin var mycket engagerad i rösträttsfrågan och mamma mindes hur Ellen Hagen, Kerstin Hesselgren och andra rösträttskvinnor alltid bodde hemma hos dem när de kom till Jönköping för att hålla föredrag.

Efter studentexamen i Eksjö (i hemstaden Jönköping fick bara pojkar gå på gymnasiet) 1923 började mamma som journalist på frisinnade Västerbottens-Kuriren i Umeå. På en reportageresa i Västerbotten mötte hon för första gången Elin Wägner, som senare skulle bli hennes chef på den radikalpacifistiska tidningen Tidevarvet. Mammas uppdrag var att referera ett föredrag om Gandhi, som Elin Wägner höll. Hon mindes efteråt att Elin Wägner var nervös. Men kontakten ledde till en lång vänskap mellan de två och mamma kom att knytas till Tidevarvet 1923.

På Tidevarvet, som hade startats av Fogelstadgruppen, lärde mamma känna gruppens alla starka och radikala kvinnor, som med stor politisk kraft drev frågan om kvinnlig rösträtt och förde en tuff kamp mot det manliga politiska etablissemanget. Här grundlades den nära vänskapen mellan Elin Wägner  och mamma, en vänskap som nog var lika viktig för dem båda två. Jag är ganska säker på att det var kvinnor som Elin Wägner som gjorde att mamma  jobbade vidare med journalistiken och med sitt arbete som riksdagsledamot för Folkpartiet, som den social-liberal hon var, och fightas vidare för kvinnorna. Jag kan fortfarande se för mig hur hon kom hemsläpande med portföljen med riksdagsutlåtanden och riksdagshandlingar som skulle läsas in till nästa dag och höra hennes saftiga kommentarer vid middagsbordet om det manliga dribblandet i riksdagshuset.

Från 1931 fram till 1963 var mamma sedan knuten till veckotidningen Idun, dit tidningens chefredaktör Eva Hökerberg knöt många av tidens vassaste pennor. Mamma var först  redaktionssekreterare och från 1940  andreredaktör. I sin journalistik var hon vardagsnära och fokuserade i första hand på kvinnofrågor. I valrörelsen 1938 uppmanade hon inte minst gifta kvinnor att ägna sig åt politik, ”även om det måste ske på handarbetens och småbröds bekostnad”.  Kvinnors behov av utbildning och yrkeskunnande stod i centrum för Idun-reportage från efterkrigstidens Tyskland. Hon gav målande skildringar av den apati och modlöshet som rådde. Kvinnoöverskottet var betydande och de flesta kvinnor var arbetslösa. I tidningen vädjade hon om ekonomiska bidrag: ”Ge tyska flickor ett Idun-hem!” Initiativet ledde – i samarbete med Rädda Barnen – till etableringen av ett lärlingshem för 50 flickor. Idun-hemmet invigdes i Lybeck 1953.

Parallellt med sitt arbete på Idun byggde mamma vidare på sitt politska engagemang för Folkpartiet. Hon var tidigt engagerad i Folkpartiets kvinnoförbund där hon var ordförande 1946–1951 och satt i förbundsstyrelsen fram till 1970. Åren 1955–1970 var hon ledamot av riksdagens andra kammare där hon representerade Folkpartiet. Hon var ledamot av andra lagutskottet 1958–1970 och från 1969 dess vice ordförande.

Som politiker ägnade sig mamma framför allt åt sociala frågor inom den traditionellt kvinnliga sfären. Hon skrev inte mindre än 200 motioner bl.a. om barnavård, familjerådgivning och konsumentupplysning. Hon kämpade för att landets husmödrar skulle få del av den nya tidens möjligheter i form av utbildning och tekniska hjälpmedel. I en motion 1955 äskade hon t.ex. ökade anslag till Hemmens forskningsinstitut för att dess forskningsresultat skulle ges spridning och nå ut till husmödrarna. Annars hade den information som togs fram ”endast teoretiskt intresse”.

En av mammas yrkesmässiga förebilder var Kerstin Hesselgren, kallad ”Kerstin den första” eftersom hon var den första kvinnan på en rad olika poster. Hennes liv och politiska insatsser beskrevs i Boken om Kerstin Hesselgren – en vänstudie (1968) där mamma medverkade tillsammans med bl.a. Alva Myrdal och Ingrid Gärde-Widemar. 1969 utkom boken Kvinnors röst och rätt för att fira femtioårsminnet av genomförandet av kvinnlig rösträtt. Mamma ingick i redaktionskommittén. I kapitlet ”Barriären som revs” berättar hon om hur kvinnorna fick rätt till statliga tjänster, om kvinnornas rätt att bli förmyndare för sina egna barn och hur reformerna genomfördes under segt motstånd från det manliga etablissemanget. /Malin Bergman

Litt: Inger Ärlemalm (red), Uppsalakvinnor,  Porträtt av berömda och bemärkta kvinnor i Uppsala (2007)

Se även Svenskt kvinnobiografiskt lexikon www.skbl.se