Textilkonstnärinna. Invald 1892.
Sofia Gisberg (1854 – 1926) var en av pionjärerna inom svensk textilkonst. Sin första utbildning fick hon vid Litografiska Anstalten i hemstaden Sundsvall. Där började hon redan som 16-åring, men efter sju år flyttade hon 1877 till Stockholm och fick arbete som s.k. skriftlitograf vid Centraltryckeriet. Här kom hennes konstnärliga begåvning till sin rätt och hon fick uppdrag att texta allt från titelsidor till hyllningsadresser och blev snart känd för sin skicklighet. Men hon upplevde också att hon inte utvecklades i sitt skapande. 1879 bestämde hon sig för att i söka till Tekniska skolan (Konstfack) och den nyinrättade linjen för teckningslärarinnor. Hon tillhörde den första kullen teckningslärarinnor som 1883 utexaminerades från skolan. Hon blev senare också den första kvinnan i Sverige med betyg i konstindustriell mönsterritning.

1887 återvände Sofia Gisberg som lärare till Tekniska skolan och kom sedan att verka där fram till två år före sin död 1926. Hon blir först lärare i skönskrift och textning och senare huvudlärare i konstindustriell fackteckning där hon har övergripande ansvar för utbildningen i konstsömnad. Hon gör viktiga insatser för att förnya skolans textilutbildning. Det har sagts att Sofia Gisberg är den som får eleverna att frigöra sig från de stränga stilideal som dittills varit rådande. Hon moderniserar undervisningen och ordnar så att eleverna besöker museer och får göra studieresor både inom landet och utomlands. De kommer i kontakt med Arts & Crafts-rörelsen och jugendstilen och lär sig teckna blommor och växter i naturen.

Men den rikt begåvade Sofia Gisberg har många järn i elden. Vid sidan av undervisningen är hon styrelseledamot i Handarbetets Vänner och prisdomare vid 1897 års Stockholmsutställning. Tillsammans med Agnes Branting (invald 1888) blir hon 1904 den första textilformgivaren vid det nygrundade Licium, en ateljé för kyrklig och heraldisk konst. Hon driver också eget företag med flera anställda. Här skapas mönster till mattor, fanor, kyrkliga textilier, silverarbeten, prydnadsföremål och mycket annat, mönster som sedan tas om hand av Handarbetets Vänner och andra företag.

Sofia Gisbergs arbeten präglas i hög grad av jugendstilen. Exempel på hennes kyrkliga textilier finns i kyrkor runt om i landet, bl.a. i Ösmo och Gustavsberg. För sin hemstad Sundsvall fick hon 1886 i uppdrag att formge den fontän som än idag pryder Vängåvans park i stadens centrum.  Även internationellt uppmärksammades hennes konst, t.ex. vackert kalligraferade Nobelprisdiplom. 1894 tilldelades hon pris vid Chicagoutställningens avdelning för konstslöjd och skolarbeten. Föremål och ritningar av Sofia Gisbergs hand finns bevarade på Nordiska Museet och Nationalmuseum.

Författaren Claes Lundin skrev redan 1893, medan Sofia Gisberg ännu stod mitt uppe i sin livsgärning, en artikel i Idun: ”Önskligt vore, att många kvinnliga – och hvarför icke äfven manliga –  konstidkare valde samma bana, på hvilken fröken Gisberg redan tillryggalagt en så vacker och förtjänstfull väg, och gjorde sin konst till slöjdens förbundssyster.”  (Idun 1893:33) /BW