Tyra Kleen

Konstnär. Invald 1898.
Tyra Kleens konstnärskap var länge närmast okänt, men 2001 fick vi tillgång till en konstskatt på vinden i Riddarhuset, där den legat i 50 år. Tyra Kleen hade testamenterat hela sitt arkiv av målningar, teckningar, grafiska blad, anteckningar och dagböcker och dessutom sin bostad på Lidingö till Riddarhuset. Och bokstavligen krävt att hela arkivet skulle bevaras och inte fick öppnas förrän 50 år efter hennes död. Det var en märklig upplevelse att ta sig upp på Riddarhusets vind och mer eller mindre treva sig fram till skrubben där allt förvarades, som socialantropologen, museikollegan Elisabet Lind och jag gjorde. Utan ficklampa var det svårt att se vad som fanns. Vi radade upp målningar om vartannat utanför och häpnade över vad vi såg. Vilken skatt!

Tyra Kleen (1874-1951) var diplomatdotter, som till följd av faderns arbete ofta bytte bostadsort och skola. Hon var en orolig själ, ogift, teosofiskt orienterad och konstnärligt begåvad. Som barn bodde hon och hennes äldre syster Ingeborg och äldre bror Nils först sommartid och senare också under några vintrar hos morfadern Adolf Wattrang på Valinge gård i Sörmland..”Min lyckligaste tid som barn”, skrev hon senare. Adolf Wattrang dog 1890. När Tyra var 14 år skickades hon till skola i Örebro och ungdomsåren blev inte vad hon hade drömt om. Tidigt hade hon visat konstnärliga anlag och 17 år gammal fick hon lämna Sverige och for först till Dresden för en mer professionell konstutbildning. Hon fortsatte sedan på konstskolor i Karlsruhe och München innan hon kom till Paris 1895. Tyra Kleen hade utbildats i 1890-talets tyska konstskolor och hade helt naturligt påverkats av den tyska expressionismen, som kännetecknas av ett något kantigt, hårt expressivt uttryck. Men i Paris hade vid den här tiden friluftsmåleriet ”fött” impressionismen och konsten var på väg in i den symbolistiska sfären med nya tolkningar av livet, världen och andligheten. Det var en omvälvande tid och Tyra Kleen hamnade mitt i händelsernas centrum, möjligen något hindrad av att hon var kvinna. Tyra Kleen var en rastlös själ och kände i sitt sökande igen sig i de teosofiska strömningarna, som de skandinaviska konstnärerna, däribland August Strindberg, vid den här tiden nyfiket anammade. Teosofin kunde vara ett svar på hennes frihetslängtan och det är nu hon utvecklar sitt speciella formspråk med dess dekorativa linjespel. I Paris tillhörde hon 2 kretsen kring konstnärer som Paul Gauguin och Emile Bernard, bägge symbolister, men på mycket olika sätt. Bernard presenterade flera av skandinaverna i sitt teosofiska sällskap. Charles Baudelaires Fleurs du mal, Ondskans blommor, som visserligen kommit ut redan 1857, men först nu upptäckts av dem alla, blev en ingång för Tyra till andra världar, till Orientens länder, till Indien och till andra religioner. Vetenskapsmannen, teosofen och den andlige sökaren Emanuel Swedenborgs skrifter var en annan viktig källa för konstnärliga utövare i slutet av 1800-talet.

1898 flyttade Tyra Kleen till Rom och stannade där i tio år. Genom sitt alter ego Sigrid Ulfklo har hon i boken Lek: från Roms bohemevärld (1900) livfullt skildrat sina år i staden och konstnärskretsarna där. Genom Sigrid Ulfklo berättar hon också om en kärlekslös barndom och hur hon flyr all form av kontroll, äktenskap och religion. I Rom lärde sig Tyra att göra litografier och med stor framgång illustrerade hon Charles Baudelaires Fleurs du mal/Ondskans blommor. I boken Form gav hon 1908 en förklaring till sitt förhållningssätt till konsten, hur själen och idéinnehållet är viktigare än formen.
När hon 1908 återvände till Stockholm, ritade och lät hon bygga sin Villa Brevik på Lidingö, som stod färdig 1909. Där hade hon sin ateljé och en solterrass, bägge mycket viktiga delar för hennes välbefinnande. Hon skrev ofta i sin dagbok om hur hon använde dem för att skriva, teckna, måla och läsa. Det var denna bostad hon testamenterade till Riddarhuset. Den såldes några år efter hennes död. Tyra Kleen var alltid reslysten. 1910 for hon till Rom och Paris och fortsatte 1911 med goda vännen Ellen von Platen till Sri Lanka och Indien. I november 1916 reste hon till New York för att ordna med sin utställning på Berlin Gallery med vernissage den 8 januari 1917. Hon hade många möten i New York, sålde in både litografier, målningar och träffade idel viktiga personer.
I slutet av januari reste hon på kryssning i Västindien, gick gärna iland på olika öar som St Thomas, Antigua och Barbados. 1919 var det dags för nästa långresa. Tyra Kleen for till Bali och Java och stannade borta i drygt två år. Hon skrev, ritade och målade för att dokumentera tempeldanser. Hennes studier av balinesiska prästers handrörelser resulterade i boken Mudras. I boken Vajang skrev hon om javanesisk teater, om skuggspel och stavdockor. Åter i Sverige gav hon ut sina uppteckningar i böcker som vände sig dels till såväl barn, som dels till vuxna.

Hon ställde ut sina verk på Liljevalchs 1922, på Victoria & Albert Museum i London 1923 och i Florens 1933. Resor till Egypten och Grekland 1925-1926 resulterade i en bok om solens betydelse. På Thielska Galleriets utställning 2018 visades Tyra Kleens undangömda konstnärskap, hennes i det närmaste dokumentära indonesiska teckningar, gouacher och akvareller, hennes inträngande litografiska produktion och en serie vän- och släktporträtt. Hennes bror Nils dotterdotter Kerstin Hermelin har på Valinge gård numera tagit över den krävande ”vårdnaden” av Tyra Kleens kvarlåtenskap istället för att den ska ligga gömd i en vindskrubb på Riddarhuset i Stockholm.
                                                                                                   Lena Holger

Litteratur:

Av Tyra Kleen: Mudras, en bok om prästers rituella handrörelser. På holländska 1922, tyska 1923 och engelska 1924.

Ni-Si-Pleng, en historia om svarta barn berättad och ritad för vita barn, 1924.

Vajang, 1930, om javanesisk teater. På engelska Wayang 1937.

Tempeldanser och musikinstrument på Bali, 1931. På engelska Tempeldances in Bali, 1936, med förord av Sven Hedin.

Solens son, 1946.

Om Tyra Kleen: Niclas Franzén, Kerstin Gullstrand Hermelin, Elisabet Lind och Karin Ström Lehander, Tyra Kleen, 2016. I samband med utställning Östergötlands museum, Linköping.