Orgeln i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten

Vi var 35 stycken som hade tagit oss ut till Uppenbarelsekyrkan i Hägersten för att få stifta närmare bekantskap med orgeln där. Kyrkans arkitekt var Johannes Olivegren och fönstrens glasmålningar gjordes av Ralph Bergholtz. Den ursprungliga orgeln, som byggdes samtidigt med kyrkan 1961, hade en mycket begränsad klang och byggdes därför om 2022 till en ny orgel av Gerhard Grenzing och hans medarbetare i Barcelona. Den nya orgeln har nu ca 4000 pipor i alla storlekar. Piporna som sticker ut horisontellt kallas Hängande trumpeter.
Vår ciceron var Kerstin Börjeson, som sedan 1994 arbetar som körledare och organist där och är känd för sin omfattande och framstående musikverksamhet. Med sig hade hon sin man orgelbyggaren och – stämmaren Jan Börjeson, expert på allt om orglar, verksam bl.a. på Musikhögskolan och med Konserthusorgeln bland många andra.

Vi satt alla runt Kerstin och Jan uppe på körläktaren och kunde på nära håll se hur de registrerade olika för olika klang och styrka på de 4 manualerna och hur en 2 fot lång orgelpipa (en lös, som inte hör till orgeln!) ser ut och fungerar. Jan blåste i den som i en blockflöjt – men den lät som orgel – och visade hur man genom att rulla ner en bit av metallen så som man öppnar en sardinburk(!) förkortar luftpelaren och därmed kan stämma den. Detta är möjligt för att metallen i rören är precis lagom mjuk – en legering av bly och tenn. Vi får hoppas att denna blandning får fortsätta att göras: ett förslag ligger nu uppe i EU att förbjuda all användningen av bly! Eftersom bly är giftigt så är det väl ett bra förslag, men man hoppas att de förstår att göra ett undantag för orglar! Det finns ingen annan metall mjuk nog att ersätta bly i piporna.
Att stämma en ny orgel tar ca en månad, men en som är igång tar ca 10 dagar! De längsta piporna håller stämningen i ca 10 år, medan rörstämmorna måste stämmas inför varje konsert. Även temperaturen i rummet påverkar stämningen, vilket gör att stämningen vid en gudstjänsten är en annan vid slutet mot i början. Förutom stämning krävs intonation, dvs när man ställer in den klangfärg man vill ha, som passar bäst för rummet orgeln är i.

Detta och mycket mer fick vi veta innan Kerstin som avslutning spelade Prière a Notre Dame ur Suite Gotique av Leon Boëllman och Trumpet Voluntary i D-dur av Jeremie Clark. Dessutom sjöng vi tillsammans Härlig är jorden till Kerstins ackompanjemang.

Av alla Uppenbarelsekyrkans utrymmen och salar kunde vi sedan gå ner till Lilla Salen, där vi bjöds tunnbrödsrulle med fyllning av kyckling eller grönsaker, cider och kaffe/te med chokladboll.
Omtumlade av allt spännande och vackert vi fått höra och se gick vi ut i den vackra höstkvällen.

Vid pennen Anna Strååt