Författarinna. Invald 1930.

Ellen Rydelius (1885 ­1957) var på sin tid landets främsta guideboksförfattare, en ställning hon upprätthöll i trettio års tid. Tusentals svenskar reste till europeiska storstäder med hennes innehållsrika guider som handledning. Det speciella med hennes böcker är att hon både ger god vägledning och samtidigt har en tydlig egen berättarröst och ett personligt tilltal, som om hon vänder sig till en vän. DN skrev i en recension av hennes första bok, Rom på 8 dagar (1927) att hon tar ”läsaren helt förtroligt under armen”.
Men vägen till framgång var både lång och krokig. Ellen Rydelius växte upp som enda barn i en välbeställd grosshandlarfamilj i Norrköping och gick i flickskolan i hemstaden. Hon visade tidigt studiebegåvning och läste delvis in gymnasiet på egen hand. 1903 tog hon studenten i Lyceum för flickor i Stockholm och började samma år studera i Uppsala. Efter fil.kand. med bl.a. engelska, romanska språk och slaviska språk for hon till universitet i Kazan för att förkovra sig i ryska. Men redan efter ett halvår var hon tvungen att avbryta studierna och resa hem. Fadern hade dött och lämnat mor och dotter i ytterst blygsamma omständigheter. Ellen Rydelius måste nu hitta ett arbete  och försörja sig själv. Hon började som journalist, först på Svenska Dagbladet och därefter 1909-1914 på Dagens Nyheter men publicerade sig också i flera tidskrifter, bl.a. i tidningen Idun. Hon använde sig gärna av ryskklingande signaturer som ”Baba”, ”Elena” eller ”Tatjana”.

Tidningsbranschen var vid den här tiden mansdominerad. I Stockholm fanns bara ett fåtal kvinnliga journalister. Men Ellen Rydelius och hennes kvinnliga kolleger skapade en kamratkrets, ”Ligan”, en blandning av professionellt nätverk och väninnegäng. I kretsen ingick flera iduneser, Elin Brandell (invald 1908), Elisabeth Krey-Lange (invald 1893), Gerda Marcus-Fall (invald 1916), senare tillkom Ester Blenda Nordstöm (invald 1917), Célie Brunius (invald 1918) och Tora Nordström-Bonnier (invald 1930). Under sin tid på Dagens Nyheter lärde hon känna författaren Harald Wägner som hon gifte sig med 1911. Dock behöll hon sitt flicknamn för att inte bli förväxlad med sin svägerska Elin Wägner. I äktenskapet föddes 1914 dottern Maria, senare mer känd som Ria Wägner (invald 1959).

Parallellt med sitt arbete som journalist inledde Ellen Rydelius en framgångsrik karriär som översättare från framför allt ryska. Hennes tolkningar av Dostojevskijs romaner skulle etablera henne som en översättare av rang. Men den språkkunniga Ellen Rydelius rörde sig över vida fält. Även om den ryska litteraturen stod henne närmast översatte hon också från engelska, italienska, franska och tyska, allt från Nobelpristagare till fackböcker och deckare.
Äktenskapet med Harald Wägner hade länge knakat i fogarna och 1918 skildes makarna åt, även om skilsmässan inte gick igenom förrän fyra år senare. 1923  fick hon ett journaliststipendium. På vinst och förlust tog hon dotter och skrivmaskin och flyttade till Rom. 1925 återvände de till Sverige. Harald Wägner avled samma år och Ellen Rydelius måste nu ensam försörja sig och dottern. Förutom att skriva artiklar inledde hon en omfattande föredragsverksamhet. Flera månader om året reste hon land och rike runt och berättade om främmande länder och städer och talade även i radio. Och det var nu hon började skriva resehandböcker. Först ut var Rom på 8 dagar (1927), som kom ut i inte mindre än tio upplagor, den sista så sent som 1963. Romboken följdes av Paris på 8 dagar (1929). 8 italienska städer (1929), Berlin på 8 dagar (1929), Stockholm på 8 dagar (1930) osv. Sammanlagt gav hon ut 23 böcker, många med 8 i titeln. Under kriget när hon inte kunde resa ut i världen skrev hon Skånska slott på 8 dagar (1941). Förutom att ge praktiska råd och kulturhistoriska beskrivningar ägnar sig Ellen Rydellius mycket och gärna åt att skriva om mat. Redan i den första Romboken får man veta mycket om italiensk mat, både som information och stämningsskapare. Det är i hennes Romböcker svenskarna får stifta bekantskap med t.ex. pizza, fettuccine och broccoli. Under de isolerade krigsåren renodlade hon sina gastronomiska intressen i böcker som Billiga dagar i franskt kök (1940), Billiga dagar i italienskt kök (1941) och Rysk mat (1945).
Efter kriget fortsatte hon att skriva artiklar. Flera av guideböckerna omarbetades, inte sällan i samarbete med dottern Ria. Under 1950-talet blev hon, nu i 70-årsåldern, en uppskattad reseledare på Europaresors resor till Rom och Florens.

Men det var som guideboksförfattare Ellen Rydelius går till eftervärlden. I en runa i tidningen Idun i samband med hennes död 1957 skrev Eva Hökerberg: ”Det låg mycket studier, vetande och resande bakom dessa böcker, också mycket slit och oförskräckt levnadsmod, fastän det lät så lustigt enkelt och Ellen alltid glittrade och pratade.” Och hon berättar om Ellen Rydelius ”sprudlande påhittighet, hennes målande penna och hennes kvittrande pratsamhet”.  Ellen Rydelius har också beskrivits som bohemisk och rastlös och hon hade dålig kontroll på sin ekonomi. Periodvis levde hon på svältgränsen. I sin barndom lär hon ha drömt om att bli cirkusartist, men i stället blev hon, som en vän uttryckte det, en ”livsakrobat”, en människa som gör livet lite roligare och inspirerar genom sitt mod, sin humor, sin klokhet, frejdighet och sin livsglädje. (BW)

Litt:
Ellen Rydelius memoarbok Leva randigt (1951)
Carina Burman, Vi romantiska resenärer, Med Ellen Rydelius i Rom (2016)