Maria Jansén, överintendent och tillika nyinvald idunes, hälsade oss välkomna till Historiska Museet där ett femtiotal iduneser hade samlats till kvällens samkväm. Maria ansvarar för Statens Historiska Museer, en statlig museimyndighet som från 2018 omfattar inte mindre än sex museer: Historiska museet, Myntkabinettet, Tumba Bruksmuseum, Livrustkammaren, Hallwylska museet och Skokloster – ett kulturpolitiskt beslut i syfte att bl a samordna administrativa och ekonomiska resurser. Myntkabinettet stänger och flyttar tillbaka sin verksamhet till kvarteret Krubban. Maria har ett omfattande uppdrag framför sig som vi hoppas att få följa och ta del av.
Därefter vidtog kvällens program som handlade om internationella och nationella Världsarv. Inger Liliequist, riksantikvarie under åren 2002-2012, gav en initierad introduktion till bakgrunden varför det idag finns drygt 1000 världsarv i fler än 150 länder antagna av det internationella FN-organet Unesco. Det bildades 1945 för att främja fred och säkerhet genom samarbete mellan länder. Unesco har 195 medlemsländer och arbetar med global utveckling inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation.
För att skydda, bevara och informera om de mest värdefulla kultur- och naturmiljöerna i världen antog Unesco 1972 den s.k. världsarvskonventionen. Den är Unescos mest kända redskap för internationellt samarbete och har undertecknats av nästa alla världens cirka 200 länder.
De länder som skriver under konventionen tar på sig ett stort ansvar. Den förutsätter att det finns lagstiftning, organisation samt utbildning och forskning som garanterar att natur- och kulturvärden i det egna landet skyddas och vårdas. Länderna ska informera om konventionen och världsarven, och även respektera och samarbeta för att värna världsarv i andra länder.
Unesco har sitt säte i Paris i en byggnad ritad av den svenske arkitekten Sven Markelius. Irina Bukovina från Bulgarien är ordförande och har haft en särskilt framträdande roll under de senaste årens krig i Mellanöstern. Flera världsarv har förstörts med illegal handel av konstföremål som följd. Den romerska staden Palmyra i norra Syrien är ett exempel.
Hur går då nomineringen till och vilka är kriterierna bakom besluten?
Ett världsarv är en särskilt värdefull kultur- eller naturmiljö som visar människans eller jordens historia. Det finns en kommitté i Unesco med 21 invalda ledamöter som har möte en gång om året. Man tar då ställning till de förslag som respektive lands regering har nominerat. Svenska Unescorådet är Sveriges nationalkommission för Unesco och har i uppdrag att ge råd till regeringen. Underlag tas fram av Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket.
På en karta över världen kan man se hur ojämn spridningen av världsarven är och hur en stor majoritet finns i Europa. Några världsarv är transnationella som exemplet Sidenvägen som finns i flera länder i Centralasien.
Inger Liliequist representerade Sverige i kommittén 2007-2011, en tid när flera svenska världsarv antogs. Idag finns 15 världsarv i Sverige, Drottningholms slottsområde utsågs 1991 till Sveriges första världsarv och 2012 upptogs Hälsingegårdarna
(sju gårdar av särskilt stor kulturhistorisk betydelse).
Ett annat svenskt världsarv är Falun och Kopparbergslagen som antogs 2001. Christina von Arbin som suttit i dess styrelse var tyvärr sjuk och kunde inte delta under kvällen. Vi hoppas att få höra Christina berätta om Falu gruva vid ett annat tillfälle. Tillsvidare kan vi läsa om vilka, var och varför det finns 15 unika världsarv att besöka idag på våra resor runt i Sverige: www.unesco.se/kultur/varldsarv/varldsarv-i-sverige
Ur världsarvskommitténs motivering om Falun: Det historiska industrilandskapet kring Stora Kopparberget och Falun utgör ett av de främsta områdena för gruvhantering och metallproduktion. Gruvdriften upphörde vid 1900-talets slut, men har genom många århundraden haft ett starkt inflytande på teknisk, ekonomisk, social och politisk utveckling i Sverige och Europa.
Efter den varmrökta laxen med rotfrukter och annat gott kunde ytterligare två nyinvalda iduneser presenterade sig. Gunilla Herdenberg, riksbibliotikarie berättade om sin bakgrund och om sitt arbete på Kungliga biblioteket (KB) och något också om världsminnen. KB förvaltar två sådana, nämligen Astrid Lindgrens och Dag Hammarskjölds arkiv.
Magna Andreen Sachs, med.dr och docent vid Karolinska institutet presenterade sig och berättade om sitt yrke och att hon tillsammans med sin syster nyligen skrivit en biografi över sin faster Andrea Andreen, som valdes in i Nya Idun år 1919 och som var sällskapets ordförande 1943-1944.
Vid pennan Suzanne Unge Sörling