Torsdag 17/10 samlades vi c:a 50 iduneser på Kristinehovs Malmgård, en vacker gård från 1790, belägen nära Högalidskyrkan. Vi serverades en god buffé med kyckling och mängder av grönsaker.

Karin Bojs höll ett mycket intressant och faktaspäckat föredrag. Med dagens kunskap från DNA-forskning, arkeologi och släktforskning visade hon hur Sverige har befolkats genom tiderna.
Karin är född 1959, journalist och författare. År 2015 tilldelades hon Augustpriset för sin bok ”Min europeiska familj, de senaste 54 000 åren”. Boken är översatt till 16 språk.
Intresset för DNA-forskning och mötet med Peter Sjölund, släktforskare och författare, ledde till deras gemensamma bok ”Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren”. Den kom ut 2016.

Tack vare DNA-tekniken, som har utvecklats sedan 1990-talet, och med ny kunskap, framför allt de senaste 5–10 åren, har vi fått kunskap om hur Sverige har befolkats sedan Inlandsisen drog sig tillbaka. Istäcket sträckte sig ända ner till norra Svealand och försvann helt för 11 700 år sedan.

Karin Bojs har använt sin egen släkts DNA-analys för att illustrera hur folkvandringar sett ut genom tiderna.

De första som koloniserade Sverige efter istiden var jägarna, som kom från Centraleuropa. De var mörkhyade och blåögda. En grupp kom från nuvarande Ryssland och de kom över nordkalotten. De hade ett indianliknande utseende.
Nästa grupp var bönderna, som kom betydligt senare, för ca 6 000 år sedan. De kom från Syrien och Turkiet via nuvarande Spanien, Frankrike och Tyskland. Från DNA-forskningen har man funnit att det odlades bl.a.  vete och kikärtor i Syrien och Turkiet. Grupperna som kom till Sverige blev bofasta jordbrukare med boskapsskötsel.
Jägarna och bönderna levde parallella liv, men en viss uppblandning förekom: kvinnliga jägare blev ibland bofasta hos bönderna.
Den tredje gruppen som kom var herdarna för ca 5000 år sedan från Östeuropas stäpper. De förde med sig indoeuropeiska språk, ylletyg o metallurgi. De använde metall, hade kärror med hjul och boskapshjordar som de drev dit där grödan var som bäst. De var också hantverkskunniga. Herdarna kallades Yamnaherdar.
Herdarna blandades upp med bönderna. De som kom var till 90 % män.
Nästa grupp som kom var ättlingar till herdarna, Yamnaättlingar, och kom från nuvarande Nordtyskland.  De hade kunskap om att blanda koppar och tenn så att det blev brons – ett användbart material. Brons ersatte sten och användes både till prydnadsföremål och verktyg t.ex. yxor. Bronsyxorna var effektivare och underlättade klyvning av trä och kom till användning vid byggandet av båtar.  Detta ökade kontakten mellan länderna i norra Europa. Tiden benämns Bronsåldern

 För 3500 år sedan inträffade en stor förändring i Sydsverige: många bronsåldersmänniskor blev på kort tid mycket förmögna. Enligt arkeologerna var orsaken att intresset för bärnsten blev stort i Sydeuropa. Svenskarna sålde bärnsten och fick i utbyte brons.
Efter Bronsåldern kom Järnåldern.
Ungefär 800 år f Kr anses järnåldern ha nått Centraleuropa. Tekniken att smälta järn utvecklades i nuvarande Turkiet för 4000 år sedan, men hölls hemlig. Järnet slog ut bronset som material.
500 e K inträffade Fimbulvintern, en vinter som varade i 3 år, och dessutom pesten. 50 % av befolkningen dog.
Vikingatiden 790 – 900 e Kr har fått stor uppmärksamhet. De svenska vikingarna reste österut och de norska och danska vikingarna västerut och söderut.
Valloner, tartarer och Skogsfinnar kom till Sverige under 1500 – och 1600-talen.
Valloner har fått stor uppmärksamhet mycket beroende på att rasbiologer har beskrivit gruppen som arbetsamma och dugliga.

Det var ett mycket intressant föredrag späckat med information, som ökade intresset för DNA och släktforskning och för vårt lands utveckling.
För er som vill fördjupa er i ämnet rekommenderas läsning av de ovan nämnda böckerna samt följande länkar:
www.karinbojs.se
www.familytreedna.com/groups/sweden/about 
www.petersjolund.se

Som avslutning på kvällen presenterade sig Gunilla Boëthius, journalist, författare, dramatiker och ny medlem i Nya Idun. Hon berättade vad DNA-tekniken har betytt för henne personligen. För drygt ett år sedan i mogen ålder, fick hon med DNA-teknik veta att hennes pappa inte var hennes biologiska pappa. Sin biologiska pappa hade hon aldrig hört talas om.  Men hon fick en ny familj i Finland med ett antal halvsyskon.
Vi blev alla starkt berörda av Gunillas berättelse.

Vid pennan Margaretha Mellner