Skådespelerska. Invald 1902.

Gerda Lundequist (1871–1959), det namn hon var mest känd under, var landets mest berömda dramatiska skådespelare och tragedienn vid sekelskiftet 1900. Hon kallades ofta ”Sveriges Sarah Bernhardt”. Den djupa klangfulla rösten, de storslagna gesterna och kroppslängden gjorde henne förutbestämd för de stora tragiska rollerna – som Lady Macbeth, drottning Gertrud i Hamlet eller fru Alving i Ibsens Gengångare. Lite synd, tyckte Signe Hebbe – för vilken hon studerade in de flesta av sina roller – med tanke på att hennes sinne för humor aldrig kom till sin rätt.
Gerda Lundequist studerade vid Kungliga Teaterns elevskola 1886–1889 samt vid Dramatiska teatern 1889–1891. Efter studierna engagerades hon vid Stora teatern i Göteborg och därefter hos Hjalmar Selanders teatersällskap, som åren 1891–1896 spelade i Malmö. Hon framträdde även vid Albert Ranfts teatrar men framför allt vid Svenska teatern på Blasieholmen, på sin tid Stockholms största teaterscen. Efter sitt giftermål med Alfred Dahlström 1908 föredrog hon att gästspela på olika teatrar. Från början av 1900-talet fram till 1948 var hon bara under perioder engagerad vid Dramaten och frilansade däremellan vid Riksteatern och Vasateatern. Några år på 1920-talet var hon, efter makens död, tillsammans med Torsten Hammarén regissör och konstnärlig ledare för Helsingborgs stadsteater. Hon undervisade i scenframställning vid operaskolan i Stockholm 1931–1941, vid Musikhögskolan i Stockholm 1941–1942 och vid Dramatens elevskola 1945–1946.
Till Gerda Lundequists mest berömda rolltolkningar hör Goneril i Shakespeares Kung Lear (Dramaten 1908), huvudrollen i Sofokles Antigone (Dramaten 1909) och huvudrollen i Schillers Maria Stuart (Dramaten 1910). När hon gick i pension 1949 hade hon stått på scenen i 60 år och framträtt i hundratalet roller. Två av hennes allra sista stora och mycket hyllade rolltolkningar på Dramaten var som modern i Lorcas Bernardas hus (1947) och som hertiginnan av York i Shakespeares Rickard III (1947), båda i Alf Sjöbergs regi.
Sent i livet fick hon så äntligen chansen att visa upp sig som komedienn och gjorde stor succé. En paradroll var den imposanta och ränksmidande änkeprostinnan Julia Hyltenius i Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente (1945), en succéroll som hon spelade ett flertal gånger. Sista gången 1949.

Det var på scenen Gerda Lundequist hörde hemma. Filmrollerna blev få. 1924 spelade hon majorskan på Ekeby i stumfilmsklassikern Gösta Berlings saga i regi av Mauritz Stiller. Under 1940-talet medverkade hon i tre filmer och 1955 spelade hon HKH änkehertiginnan av Dalarna i Giftas (regi Anders Henrikson). Hennes sista roll blev då hon 88 år gammal medverkade i TV-teaterns Maria Angelica 1959, samma år som hon dog.

Gerda Lundequist tilldelades Litteris et Artibus1917. /BW