Gerda Marcus-Fall

Journalist. Invald 1916.

Gerda Marcus-Fall (1880–1952) fick efter genomgången flickskola 1897 anställning på en hyresförmedlingsbyrå där hon arbetade i tio år. Att hon blev journalist berodde enligt henne själv på en slump. 1907 reste hon till Berlin där hon fått en tjänst och därifrån började hon skicka rapporter till främst Dagens Nyheter och Nya Dagligt Allehanda. Två år senare återvände hon till Stockholm där hon blev redaktionssekreterare på den nystartade teatertidningen Thalia. Här fick hon utlopp för sitt brinnande teaterintresse. När tidningen lades ner 1913 kom hon till Svenska Dagbladet där hon medarbetade till 1921, de sista åren som tidningens korrespondent i Wien. Den kulturintresserade Gerda Marcus-Fall etablerade sig under signaturen Colibri som en ledande filmkritiker, men det var framför allt genom sina medryckande och engagerande sociala reportage som hon blev känd och respekterad. Hennes syfte var att väcka allmänheten och vädja om bidrag till insamlingar för nödlidande. 1913 startade hon genom Svenska Dagbladet den första stora julinsamlingen för utsatta familjer. Hon ordnade också utflykter för gamla och när första världskrigets krisår drabbade Sverige intensifierades hennes hjälpinsatser och insamlingsarbete. På tre år, 1913–1916, lyckades hon genom sina skriverier samla in 200 000 kronor. Sina sociala reportage undertecknade hon med den manhaftiga signaturen Gerfred.

Gerda Marcus-Falls starkaste sociala engagemang gällde barnen. Hon var en av initiativtagarna till Rädda Barnens tillkomst i Sverige 1919 och blev föreningens första generalsekreterare. Under föreningens tidiga år bedrev hon ett intensivt kampanjarbete med föredragsturnéer runtom i landet. Syftet var att samla in pengar till ett sanatorium för tuberkulosdrabbade barn i Österrike och ett barnsjukhus i Budapest. Hennes stora kapacitet att organisera insamlingar förlänade henne smeknamnet ”Den stora tiggerskan”. När det enorma hjälpbehovet efter första världskriget avtog en bit in på 1920-talet gick Rädda Barnens verksamhet in i ett lugnare skede. Gerda Marcus-Fall var på 1920-talet  gift med teaterförläggaren Ernst Fall och bosatt först i Wien och sedan i Berlin. Hon verkade som korrespondent för flera svenska tidningar. En viktig faktor i hennes liv var hennes judiska tillhörighet. Familjen hade invandrat till Sverige på 1700-talet. Åter i Sverige ägnade hon sig under 1930-talet åt filantropiskt arbete inom den mosaiska församlingen i Stockholm. Särskilt arbetade hon för att hjälpa tysk-judiska barn undan förföljelserna i Tyskland.

Under och efter andra världskriget ställdes Rädda Barnen på nytt inför stora uppgifter. Åter rycktes Gerda Marcus-Fall med i ett intensivt hjälparbete. Direkt efter kriget besökte hon flyktingläger i bl.a. Österrike och Ungern.  Genomgående skildras Gerda Marcus-Fall som en person med stor värme, medmänsklighet och humor.  Hennes engagemang betydde mycket för tidens hjälparbete. /BW