Konstnärinna. Invald 1886.

Hildegard Thorell (1850–1930) kom från en bruksägarfamilj och växte upp först i Värmland och sedan i Dalarna. Redan som barn ritade och målade hon ständigt. I 16-årsåldern fick hon följa med sin syster till Stockholm och under några vintrar tog hon lektioner i teckning och målning. År 1872 tjugotvå år gammal gifte hon sig med auditören och häradshövdingen Reinhold Thorell och det var först nu som gift som hon på allvar började inrikta sig på att bli konstnär. Uppmuntrad av sin man sökte hon till Konstakademien där hon blev antagen och var elev där åren 1876–1879.  Därefter fortsatte hon sina studier först i Köpenhamn och Dresden och sedan i Paris. Hon var fast övertygad om att hon, trots att hon var gift, skulle ägna sig åt det hon brann för – sitt konstnärskap.

I Paris delade Hildegard Thorell ateljé med bl.a. Iduneserna Julia Beck (invald 1886), Anna Munthe Norstedt (invald 1885) och Elisabeth Keyser (invald 1885). Hyresvärdinnan, Madame Savingé, anställde också lärare åt ”sina” konstnärer. En gång i veckan kom porträttmålaren Léon Bonnat och målaren och skulptören Jean-Léon Gérȏme, båda lärare vid École des Beaux-Arts, för att se hur de unga målarinnornas färdigheter utvecklades. Även deras lärare från Konstakademien i Stockholm Gustaf von Rosen besökte ateljén. Han blev mycket förtjust i ett porträtt av en ung amerikanska, Miss Gay, som Hildegard Thorell hade målat. Genom hans förmedling och med hjälp av Léon Bonnat kom det med på Parissalongen 1880. Kritikernas positiva erkännanden betydde Hildegard Thorells genombrott som konstnär. Tavlan inköptes senare av Göteborgs Konstmuseum.

Även på Parissalongen tre år senare fick Hildegard Thorell många lovord. Den här gången deltog hon med den älskvärda målningen ”Små ljusalfer” där hon porträtterat sina systerdöttrar Hildegard och Alfhild. Tavlan, senare kallad ”Barnen Hildegard och Alfhild Tamm” köptes så småningom in av Nationalmuseum.

Att Hildegard Thorell lämnade sin man och for till Paris för att måla väckte mycket uppmärksamhet i dåtidens Stockholm. Skandaltidningen Fäderneslandet gottade sig åt saken. Men nära vänner gick i polemik och försvarade det unga paret. Man framhöll Reinhold Thorells vidsynthet och respekt för sin hustrus begåvning. Efter tre år i Paris återvände hon till Stockholm. Familjen Thorell var bosatt på Djurgården. Både Hildegard Thorell och hennes man var mycket roade av sällskapsliv och i deras stora hem utvecklades en omfattande gästfrihet. På deras stora tillställningar fanns Stockholms främsta ämbetsmän, forskare, konstnärer och författare bland gästerna.

Hildegard Thorell deltog också mycket aktivt i Stockholms konstliv. Hon blev agrée vid Konstakademien 1883, medverkade i opponenternas protester 1885 och var medlem i Konstnärsförbundet 1886–1891 men tog senare avstånd från tidens modernistiska strömningar. Hon deltog också i de nordiska utställningarna i Köpenhamn och en lång rad andra utställningar både i Sverige och utomlands, bl.a. fanns hon representerad på världsutställningen i Paris 1889 och Baltiska utställningen i Malmö 1914. År 1917 hade hon separatutställning på Konstakademien där också en minnesutställning med hennes konst visades 1932.

Det var framför allt som porträttmålare som Hildegard Thorell gjorde sig bemärkt, men hon målade också genrebilder och stilleben. Hennes verk finns på många museer runt om i landet. Som porträttkonstnär intog hon kring sekelskiftet 1900 en framträdande plats och kritiker har beskrivit hennes porträtt som tekniskt skickliga och med klar blick för den avbildades karaktär.

Hildegard Thorell var nära vän med Ottilia Adelborg (invald 1888) och besökte henne flera gånger i hemmet i Gagnef. Ottilia Adelborg har givit en inkännande bild av sin väninna: ”Hildegard var alltid nöjd där hon bodde. Brydde sig oerhört litet om mat eller bekvämlighet. Hon bar själv ut sitt staffli och ofta bra stora dukar, visade sig aldrig trött eller ledsen. Hon levde mycket på starkt kaffe kokt på det lilla resespritköket och så rökte hon cigarr! Hennes arbete fyllde henne till brädden. – – – Det var något stort omkring Hildegard, så ärligt och sveklöst kring henne, alltid äkta, alltid sann och kamrat!” /BW

Litteratur

Liljevalchs katalog till utställningen De drogo till Paris. Nordiska konstnärinnor på 1880-talet. (1988).