Jessie Wessel-Eriksson

Skådespelerska. Invald 1918.

Jessie Wessel-Eriksson (1894 – 1948) var född i Linköping. Modern Maria Osberg var en av pionjärerna inom den socialdemokratiska kvinnorörelsen och även fadern Nils Wessel var aktiv inom socialdemokratin. Jessie Wessel gick på Dramatens elevskola åren 1914-1916 och debuterade redan under studietiden som Bertha i Strindbergs Fadren. De närmaste åren kom hon att spela många älskliga ungflicksroller på Dramaten.

Den banbrytande österrikiske regissören Max Reinhardt besökte som gästregissör Sverige flera gånger. När han 1921 satte upp Strindbergs Ett drömspel på Dramaten spelade Jessie Wessel Indras dotter. För detta celebra evenemang lät Dramaten göra en extra påkostad affisch. Den ritades av den kände affischkonstnären Torsten Schonberg. Den visar Jessie Wessel som Indras dotter och anses vara Dramatens första konstnärliga affisch.

Under 1920-talet kom Jessie Wessel att spela många ledande roller på Dramaten och medverkade också i en lång rad filmer. Sin debut på vita duken gjorde hon 1920 i Thora van Deken, som regisserades av John Brunius. Hon medverkades sedan i ytterligare ett tiotal filmer, däribland Högre ändamål (1921), Hälsingar (1923) och Ådalens poesi (1928). Hennes sista film var Hjärtats röst (1930). Filmkritikern Leif Furhammar beskriver henne i boken Filmen i Sverige (20003): ”Mörk, svårmodig och med utstrålning av både över- och underjordisk härkomst.”

Jessie Wessel gifte sig 1928 med direktören och konstsamlaren Fritz Eriksson och lämnade därefter undan för undan sitt skådespelarliv. Hon deltog i stället i sin mans konstsamlande och blev själv också en betydande konstsamlare. Paret köpte verk av tidens stora konstnärer. Stora delar av denna enastående samling, som innehöll verk av bl.a. Ivan Aguéli, Albin Amelin, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Vera Nilsson, kom senare att doneras till Nationalmuseum. /BW