Vi samlades i Sabbatsbergs välkomnande kyrkorum för att hedra dem som gått bort under året och höra om deras gärningar.
Som inledning och avslutning fick vi en stämningsfull, underbar konsert – i år med jazzmusik. Det var våra eminenta medlemmar Amanda Sedgwick på altsaxofon och Elise Einarsdotter på piano som framförde musiken. Det blev en minnesvärd musikstund med såväl kända jazzstandards som av artisterna egenskriven musik. Se hela programmet här: Program 20191210
Och vilka intressanta livsöden dessa avlidna kvinnor haft, som vi fick berättade genom parentationerna: vår likaledes eminenta ordförande Lotty Nordling gjorde storartade presentationer av dem alla.

Därefter väntade bubbel och goda snittar, från Melanders, som vi avnjöt och minglade kring i Afasicentrums lokaler tvärs över gården.
Den här kvällen var en av våra nyinvalda medlemmar med för första gången: organisten och körledaren Ingegärd Franzén. Hon fick presentera sig. Här syns hon t.v. med vår ordförande Lotty Nordling. – En allt igenom varm, innerlig kväll i goda vänners lag!

Vid pennan Anna Strååt

Här följer själva parentationerna.

Britta Sundberg
avled den 7 januari 2019 i en ålder av 82 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1996.
Britta Sundberg var efter utbildningen vid Kungliga Musikhögskolan aktiv som sångerska. Hon sjöng i Radiokören och Eric Ericsons kammarkör, men var också aktiv som solist. På 1970-talet var hon kyrkomusiker i Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm och utbildade sig också till logoped. 

Enligt de minnesord som publicerats om henne delade hon gärna med sig av olika minnen på ett personligt och underfundigt sätt.
Från tiden i Gustaf Vasa kyrka beskrev hon bland annat med stor inlevelse när en liten farbror smög upp på orgelläktaren efter gudstjänsten när hon precis hade spelat ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Farbrodern sa att han hette Waldemar Åhlén. Han var kompositör till den nyss spelade psalmen. Britta svarade: ”Men vad gör du här?” och sedan tänkte hon svimma.
På 1980-talet anställdes Britta Sundberg som lärare i sång vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Där blev hon senare lektor och arbetade där till pensioneringen.
Britta var också anlitad som pedagog i London och gjorde bland annat gästlärarbesök vid Royal college of music.
Enligt de förut nämnda minnesorden är det många som har fått ta del av Brittas enastående kunskap om rösten, hennes musikalitet och hennes engagemang för sina studenter. Britta hade en chosefri utstrålning som kanske kunde skava i vissa sammanhang, kanske framför allt vid tillfällen där många satsade på yta i stället för på innehåll. Detta var något som gick emot hennes idéer om rösten.

Birgitta Montan
avled den 20 januari 2019 i en ålder av 94 år. Hon blev invald i Nya Idun år 1976.
Birgitta Montan titulerade sig journalist, men hade en varierad karriär bakom sig. Hon tog realexamen i Västerås år 1942 och därefter examen som lanthushållslärare år 1949.

Arbetslivet började hon år 1950 som konsulent vid Föreningen för Elektricitetens Rationella Användande (FERA). Uppdraget var att sprida upplysning om elektricitetens användning inom hushåll, hantverk, storkök, industri m.m.. Hon höll föredrag, kurser, demonstrationer av elektriska hemapparater i hela landet.
1952 blev hon lärare i hemkunskap vid Viggbyholmsskolan i Täby. Därefter kom hon mellan åren 1954 till 1974 att verka i olika befattningar inom lantbruksrörelsen.
Birgitta var ansvarig lärare vid Lantbruksförbundets korrespondensskola, förlagsredaktör vid LT:s förlag och chef för en av förlagets tre redaktioner under åtta år i Stockholm. Dessförinnan hade hon varit tjänstledig i ett år för studier vid Journalistinstitutet, avdelningen för objektiv konsumentupplysning.
1974 – 1978 var hon så redaktionschef vid Svenska kyrkans förlag Verbum, med ansvar bland annat för utgivning av kyrkomusik. Det var då hon blev medlem i Nya Idun.
1979 återgick hon till lantbruksrörelsen och var under fyra år VD för Jordbrukets provkök. Därefter flyttade hon till Leksand och frilansade som journalist för fackpress m.m.
Birgitta har skrivit böcker och studiehandledningar. Hon hade styrelseuppdrag i bland annat i Svenska kyrkans kulturinstitut, Religionssociologiska institutet, Svensk Hemslöjd och Leksands hemslöjd. Hon var dessutom politiskt aktiv för högerpartiet/moderaterna i Täby och Leksands kommuner och kyrkopolitiskt aktiv i Leksand.

Ruth Sävhagen
avled den 16 maj 2019, några dagar före sin 95 årsdag. Hon blev invald i Nya Idun år 1963 och var således guldäpple.
Ruth Sävhagen studerade vid Stockholms högskola och blev fil.mag. år 1952, fil.lic. år 1954 och fil.dr i genetik och docent vid samma högskola år 1961.

Hon arbetade som universitetslektor vid högskolan tills hon år 1964 utsågs till rektor vid lärarhögskolan i Uppsala. År 1971 började hon arbeta vid Skolöverstyrelsen tills hon 1977 utsågs till kansliråd vid Utbildningsdepartementet, där hon verkade till sin pension.
Ruth Sävhagen blev år 1955 den första kvinnliga studentkårsordföranden i Sverige och har fått ett grupprum uppkallat efter sig i studenternas nya hus på Stockholms universitet.
Under nitton år, fram till år 1999, var hon ordförande i Lidingö hembygdsförening. Under dessa år blev föreningen en av Sveriges största hembygdsföreningar med olika arbetsgrupper som hela tiden strävar efter att förmedla och samla kunskaper om Lidingö, att dokumentera förändringar, att bevara och katalogisera det som fortlöpande händer på ön.
Hon har under åren även varit författare till åtskilliga av de böcker som hembygdsföreningen har givit ut.
När det i början av 1980-talet blev tal om att kommunen skulle sälja ut Elfviks gård – en av de äldsta Lidingögårdarna – ordnade hembygdsföreningen med Ruth Sävhagen i spetsen en ”Rädda Elfvik-aktion”.
Aktionen resulterade i en framställning om att bevara gården med omkringliggande jordbrukslandskap.  Detta ledde till att försäljningsplanerna övergavs och sedan dess har Lidingöborna kunnat glädjas åt den välbevarade gården, där det än i dag drivs ett levande lantbruk.
Ruth Sävhagen var också initiativtagare och grundare av Lidingö museum. Museet öppnade i juni 1998. Hon var vid sin död hedersordförande i hembygdsföreningen.

Kerstin Jonasson
avled den 11 september 2019 i en ålder av 78. Hon valdes in i Nya Idun år 1990.
Enligt minnesord över henne var Kerstin Jonasson en framstående forskare med ett stort internationellt genomslag, som i osedvanligt hög grad förenade teoretisk skärpa med empirisk precision.
Kerstin Jonasson studerade vid Stockholms universitet där hon disputerade år 1977. Hon var därefter verksam vid detta lärosäte som lärare och forskare, till dess att hon 1994 utnämndes till professor i romanska språk, särskilt franska vid Uppsala universitet.

Hon gjorde sina främsta forskningsinsatser inom två områden: språklig referens och översättning.
Hennes forskning om översättning blev prisbelönt av Kungliga Vitterhetsakademien år 2014. Den utfördes både inom ett nationellt forskningsprogram och i ett internationellt nätverk.
Hon anförtroddes ofta ledningsuppdrag såväl inom universitetet som i lärda samfund och kulturella föreningar. Så har hon exempelvis varit både prodekanus för den Språkvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet och ordförande för Svenska Wagner-Sällskapet.
Hennes intressen utanför akademien inbegrep skönlitteratur, inte minst Marcel Proust, klassisk musik och opera, främst Wagner, samt matlagning.

Asta Bolin
avled den 19 september 2019 i en ålder av 92 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1980.
Asta Bolin var en svensk författare, kulturjournalist och skådespelare.
Hon tog studenten år 1945. Blev elev vid Dramatens elevskola och var sedan skådespelare på Dramaten och Uppsala stadsteater. Under 1950-talet förekom hon flitigt i radioteatern. I mitten av 1950-talet lånade hon sin röst till Lady i den ursprungliga svenska dubbningen av filmen Lady och Lufsen.

Som författare debuterade hon med romanen Gabriella år 1950. Hon skrev därefter en rad konstnärsmonografier. Bland konstnärer hon porträtterat kan nämnas Elli Hemberg, Dagmar Norell, Torsten Renqvist, Liss Eriksson, Lars Millhagen, Peder Duke, Nils Gunnar Zander. Einar Hylanders konst har hon noga följt sedan begynnelsen.
I slutet av 50-talet hade Asta fått kontakt med Vår Lösen, där Ludvig Jönsson då var ansvarig redaktör. I och med tidskriftens gradvisa expansion under Anne-Marie Thunbergs ledning blev Asta en flitig medarbetare för att 1975–82 tjänstgöra som biträdande redaktör. Åren 1982–85 var hon konstkritiker på Svenska Dagbladet, därefter återvände hon till Vår Lösen som ständig medarbetare. Hon översatte också pjäser för radio och scen.

Asta Bolin föddes i Berlin av en rysk mor. År 1932, som femåring, skickades Asta Bolin ensam utan anhöriga från Tyskland till Sverige. Modern hade en gång varit gift med en svensk man, som inte var Astas far. Det var på grund av denne svenska man hon skickades hit.  Hon kände ingen i det nya landet, talade inte språket.
Åttio år senare skrev hon ned sitt liv – från barnhemsåren i Berlin och Stockholm, verkligheten i en adoptivfamilj på Gotland, tiden på Dramatens elevskola och i teatervärlden, till livet som fri skribent.
Boken fick titeln Flickan från ingenstans: ett liv. Hennes memoarer avslutas med ett brev till modern – en mor som aldrig fanns på riktigt.

Berit Skogsberg
avled den 1 oktober 2019 i en ålder av 83. Hon valdes in i Nya Idun år 1991.
Berit Skogsberg hette Gund som flicka, och växte upp i en liten by i norra Värmland. Efter studentexamen i Karlstad år 1956 studerade hon nordiska språk, engelska och litteraturhistoria vid Uppsala universitet. Hon tog en filosofie magisterexamen i januari 1962. 

Berit var lärare och började översätta för att kunna arbeta hemma samtidigt som hon skötte sin lilla dotter.
Hon har översatt från engelska och norska och (i mindre utsträckning) från danska och tyska. Hon började med ungdomsböcker och deckare men breddade efterhand sitt register. Totalt har hon översatt runt 100 titlar.
Enligt minnesord över henne var Berit inte den som framhöll sig själv i något sammanhang, men efter en mängd berömvärda insatser och goda relationer med upphovsmän av olika slag framstod hon så småningom som den stjärna hon var.
Hon utsågs till redaktionschef på Askild & Kärnekull, men lämnade förlaget efter en tid för att gå till Prisma. Några år senare blev Berit förlagschef för En bok för alla. Hon hade då alla erfarenheter och kunskaper man kan kräva av en förlagschef.
Hon kom som förlagschef för En bok för alla i början av 90-talet och var där fram till sin pensionering år 2001. Tanken bakom En bok för alla var att göra kvalitetslitteratur tillgänglig för allmänheten till ett lågt pris.
Hon blev också Årets läsfrämjare samma år som hon pensionerades. I motiveringen till utmärkelsen sägs bland annat följande.
”De väldiga upplagor som spritts inte minst till ovana läsare har tillkommit till stor del genom hennes skicklighet som förläggare. Som ivrig läsare själv har hon utvecklat en fingertoppskänsla som gör henne till en skicklig och känslig bedömare av litteratur. Hennes betydelse för läsandet i landet kan inte överskattas.”
 Hon var ansvarig utgivare för tidskriften Lyrikvännen 1994-1999.
Efter sin pensionering var Berit Skogsberg aktiv i föreningarna Liv i Sverige, EWK-sällskapet och Helga Henschens Vänner (som hon var med och grundade år 2004). 

Karin Langebo-Lilliebjörn
avled den 27 november 2019 i en ålder av 92 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1966.
Karin Langebo växte upp i en musikalisk familj. Fadern var organist och körledare, modern var kyrkosångare. Karin sjöng tidigt i kyrkokören med sin mor och sin syster. 

1946 påbörjade hon sin utbildning på Musikhögskolan i Stockholm sång 1946–1951, operaklassen 1951–1953 och harpa 1947–1953. Musiklärarexamen 1951 och musikpedagogexamen i sång 1974. Dessutom utbildade hon sig i Paris, Wien och Salzburg. 
Hon debuterade 1956 på Drottningholmsteatern som Ninetta i Mozarts opera buffa La finita semplice. Därefter följde en stor mängd operaroller på scener i Sverige och utlandet och framträdanden som romans – och konsertsångerska.
Som harpist medverkade hon i Sveriges Radios Symfoniorkester, Stockholms filharmoniska orkester och Kungliga hovkapellet.
Hon hade roller i två tv-serier: Ett resande teatersällskap (1973) och Dårfinkar & dönickar  (1989). 1996 medverkade hon i SVT:s  Allsång på Skansen.
Karin Langebo medverkade också i många radioutsändningar och på många skivor.
Karin Langebo erhöll också en rad stipendier och utmärkelser, bland annat Drottningholmsteaterns vänners förtjänstmedalj.

Text: Lotty Nordling