I grådask och dimma sökte vi oss in i Sabbatsbergs kyrkas varma hemtrevnad. Där var det dags att tänka tillbaka på de 11 under året bortgångna medlemmarna.
Vår ordförande Lotty Nordling hade sammanställt och läste upp parentationerna, som alla finns att läsa nedan.
För kvällen hade vi också äran att få lyssna till
Ulrika Jansson och Eva Karpe som framförde ett vackert, intressant och omväxlande musikprogram med musik av bl.a. Stenhammar, Rachmaninoff, Debussy och Bach.
Musik och parentationer alternerade och vävdes på så sätt samman till en fin helhet.
Se hela programmet: klicka här Musikprogram med parentation 201
Efter det stämningsfulla programmet var det skönt att gå över gården till Afasicentrum, där goda snittar från Melanders och 
mousserande vin väntade. Vi hade mycket att prata om och stämningen var genast varm och förtrolig. Vi minglade både länge och väl.
Vid pennan
Anna Strååt och Lotty Nordling
Kerstin Åberg avled den 30 januari 2018 i en ålder av 77 år. Hon valdes in i Nya Idun 1993.
Kerstin Åberg föddes i Stockholm och var utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm där hon först tog musiklärar- och pianopedagogexamen. Efter pianostudier i Sverige och USA tilldelades hon akademiens jetong.
Karriären innefattade solokonserter, orkesterframträdanden, pianoundervisning och arbete med musikalisk interpretation och instudering på Operastudio-67, Operahögskolan i Stockholm och Kungliga Musikhögskolan. Som pianist blev hon också en högt ansedd kammarmusiker, ackompanjatör och pedagog. Skivinspelningar och turnéer ledde även till framgångar utomlands.
I minnesord över henne har sagts ”att beröra – och våga bli berörd – var något av det viktigaste för Kerstin, som musiker och som människa”. Inlevelse och lyhördhet var hennes livsluft; likgiltighet ett slöseri med tid. Allt hon gjorde, både professionellt och privat, visade hur angeläget det är att uttrycka sig omsorgsfullt – och att inte bara höra utan också lära sig lyssna.
Om henne har också sagts att hon satte vänskap högt. Hon slösade med omtanke och livserfarenhet på nära och kära. Vid pianot kunde hennes förmåga till inkännande gjuta liv i toner och samspel.
Den sista tidens sjukdom hindrade henne från att leva lika fritt och självständigt som tidigare.
Anna-Sara Ehrling avled den 26 februari 2018. Hon blev 95 år gammal. Hon var medlem i Nya Idun sedan år 1978.
Anna-Sara Ehrling var konstvetare, folkbildare och pedagog. Hon blev utställningskommissarie för utställningen Återkomsten 1985 i Botkyrkas kommunalhus till minne av Sven X:et Erixson. X:et föddes år 1899 och var skriven i Tumba till 1928. Kommunen ville ordna en utställning för att visa vilken betydelse han hade haft för svenskt konstliv och hur han inspirerats av sin hembygd.
Enligt minnesord över Anna-Sara hade utställningen inte gått att genomföra utan hennes entusiasm och kunskaper. Utställningen var omfångsrik och spände över hela X:ets liv och blev en stor publiksuccé och besöktes av 30.000 personer.
I januari 1986 bildades X:et-sällskapet där Anna-Sara var medlem i styrelsen och från 2012 hedersmedlem
Som konstvetare hade Anna-Sara kurser i Botkyrka och på många andra platser. I hennes kurser ingick konst- och kulturresor. Det införde hon också i X:et-sällskapet med resor i X:ets fotspår.
År 2002 kom hon ut med boken Bojan – poet och konstnärshustru, som skildrar X:ets hustru Ingeborg och deras gemensamma hem på Dalagatan i Stockholm.
Det har sagts om Anna-Sara att hon hade en underbar förmåga att få sina medmänniskor att trivas och hon delade med sig av sina stora kunskaper om konst och kultur på ett mycket engagerande och inspirerande sätt. Vidare har sagts att hon även privat var en härlig och spontan sällskapsmänniska med många vänner. När hon firade sin 80-årsdag ville hon att gästerna skulle klä sig som på 20-talet och på 90-årsdagen hade hon maskerad med kulturtema.
Kjerstin Häggbom Dellert avled den 5 mars 2018. Hon blev 92 år gammal. Hon valdes in i Nya Idun år 1996.
Kjerstin Dellert var en svensk operasångare (sopran). Hon var även grundare – 1980 – och chef för Ulriksdals slottsteater (Confidencen).
Kjerstin debuterade som vokalist när hon med Someone to Watch Over Me vann en radiotävling hos Arthur Godfrey i New York 1948. Som operasångare debuterade hon på Stora teatern i Göteborg i operetten Sköna Helena 1951 men ville till Operan i Stockholm ,trots lägre lön där. Debuten där kom 1952 som Musetta i La Bohème.
Efter några operettroller gick hon från och med 1954 över till det lyrisk-dramatiska facket med Carmen, Verdis Leonora i Trubaduren och Amelia i Maskeradbalen. Från 1961 och framåt sjöng hon mest karaktärsroller. Bland hennes övriga roller kan uppmärksammas Tosca, Marie i Wozzeck och dubbelrollen Daisy Doody/La Garçonne i Karl-Birger Blomdahls/Harry Martinsons/Erik Lindegrens opera Aniara 1959. Hon pensionerades från Operan 1979.
Hon har även varit känd som initiativtagare och producent för några galaföreställningar med anledning av särskilda firanden, såsom det divertissemang som 1976 gavs på Operan inför kung Carl Gustafs och drottning Silvias bröllop (där bland annat ABBA för första gången i Sverige framförde Dancing Queen och Kjerstin Dellert framförde O, min Carl Gustaf).
Kjerstin Dellert deltog i Melodifestivalen 1972 och tävlade med låten Kärlek behöver inga ord. I finalen fick hon 10 poäng och hamnade på en fjärdeplats.
Dorothy Waldenström avled den 8 mars 2018. Hon skulle i november i år ha fyllt 99 år. Dorothy valdes in i Nya Idun år 1978.
Dorothy Waldenström var född i Norge. Hon tog en norsk juristexamen. Familjens nära samröre med motståndsrörelsen gjorde att Dorothy tog ställning mot tyskarna och inte kunde stanna i Norge. Med hjälp av flyktingsmugglare tog hon sig därför till Sverige.
Genom sin engelska mamma var Dorothy tvåspråkig och de första åren i Sverige arbetade hon på amerikanska legationen. Två intressen dominerade Dorothys liv, musik och hantverk, framför allt textilier.
Textilintresset ledde till att Dorothy engagerade sig i Handarbetets Vänner och även var med och katalogiserade Nordiska Museets textilsamling.
Familjen bodde på Gröndal på Djurgården och där hade hon både vävstol och knyppeldyna. 1967 tog hon tillsammans med Jytte Bonnier initiativ till Afro Art. Dorothy reste då runt i Afrika och uppsökte hantverkare i en lång rad olika länder för att skaffa leverantörer till det nystartade företaget.
Dorothy såg livet som en bildningsresa. Femtio år gammal började hon läsa på Stockholms universitet och tog en fil.kand. i arkeologi, historia och religionshistoria. Som en röd tråd genom hela hennes liv löpte hennes stora kulturintresse men också hennes engagemang i människor i utsatta positioner. Många är de, framför allt kvinnor, som hon hjälpte, och vars öden hon följde med stark inlevelse. Hon hade själv kommit hit som flykting och var därför mån om att hjälpa andra som av olika skäl hade det svårt.
Vivi Edström avled den 24 mars 2018 i en ålder av 94 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1976.
Vivi Edström disputerade vid Göteborgs universitet och blev senare lektor vid den litteraturvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon kom tidigt att intressera sig för barn och ungdomslitteratur.
År 1983 blev hon den första innehavaren av universitetets nya professur i litteraturvetenskap med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur. Hon blev också den första kvinnan som blev professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon innehade sin professur i sex år, en intensiv tid då institutionens barnlitteraturseminarium växte och utvecklades
Med Barnbokens form (1980), om barnlitteraturens former och stilvärldar, skapade hon en klassiker inom barnlitteraturforskningen. I den introducerade Vivi Edström ett nytt sätt att skriva om barnlitteratur
En viktig del av Edströms forskning gäller Astrid Lindgrens författarskap där hon radikalt förnyade tolkningsperspektiven på Lindgrens texter, alltifrån Pippi Långstrump till Ronja Rövardotter.
Vid sidan av Astrid Lindgren var Selma Lagerlöf den författare som hon oftast återkom till under åren. Hon skrev sin doktorsavhandling 1960 om Selma Lagerlöf i Livets stigar som behandlar tid, handling och livskänsla i Gösta Berlings saga . Under senare år kom hon ut med en stor och hyllad Lagerlöfbiografi – Selma Lagerlöf Livets vågspel. Den nominerades till Augustpriset år 2002. Hon har också gett ut en bok om Jane Austen. Den fick titeln Livets gåtor och kom ut 2009.
Inger Brattström avled den 17 maj 2018 i en ålder av 97 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1974.
Inger Brattsröm var ungdomsförfattare, men hon skrev också andra böcker.
Hon avlade studentexamen 1940 och studerade psykologi vid Stockholms högskola 1952–1953. Inger Brattström skrev sin första flickbok, Elsies svåra år, när hon var 16 år; då under födelsenamnet Inger Högelin; hon har även publicerats som Inger Högelin-Brattström.
De första böckerna utspelar sig i trygga villaförorter liknande Saltsjöbaden där författaren själv bodde. Senare skrev hon om mindre privilegierade ungdomar, exempelvis i Le lite grann och Låsningen. I Hittebarn från Bangalore, Ravindras väg från byn och i Susila Sanna tur och retur handlar det om adoptivbarn från Indien. I Selime – utan skyddsnät handlar det om en flyktingfamilj som inte får stanna i Sverige. Hennes sista bok Flickan, snömannen och den vita slädhunden gavs ut år 2009.
Under sju decennier publicerade hon nära 80 böcker. Inger Brattström blev tidigt medveten om författandets villkor och deltog tillsammans med bland andra Lennart Hellsing i grundandet av Sveriges ungdomsförfattarförening år 1947.
I styrelsen för stiftelsen Svenska barnboksinstitutet representerade hon Författarförbundet åren 1983 – 1998.
Enligt idunesen Sonja Svensson, som skrivit minnesruna över Inger, hade Inger Brattström en avspänd syn på det egna författarskapet. Hon tyckte det var viktigast att skriva om och för ungdomar.
Dorrit Kleimert avled den 20 juni 2018. Hon blev 80 år. Dorrit valdes in i Nya Idun år 1987. Dorrit Kleimert tog musiklärarexamen 1964 och studerade vid Operaskolan och Musikhögskolan 1957 – 1967. Som lärare hade hon Folke Sällström.
Dorrit debuterade i Växjö 1965 som Antonia i ”Hoffmans äventyr”. Året därefter gjorde hon sin debut på Kungliga Teatern, som den då hette, som Micaëla i ”Carmen” och kom att ingå i operans ensemble i 25 år.
Bland de framträdande rollerna kan nämnas Amanda i Werles ”Tintomara”, Sophie i Strauss ”Rosenkavaljeren” samt Puccinis ”Bohème”, i vilken hon spelade både Mimi och Musette.
Hon sjöng även i produktioner på Drottningholmsteatern (bl.a. som Eurydike i Orfeus och Eurydike och Märta Banér i Voglers Gustav Adolf och Ebba Brahe). Hon medverkade vid Kungliga Operans gästspel i bl.a. Wiesbaden, Aten, Warszawa, Moskva, Florens, Bergen och Köpenhamn. Hon pensionerades 1990.
Ingegerd Möller avled den 14 augusti knappt en månad före sin 90-årsdag. Hon valdes in i Nya Idun år 1961.
Ingegerd Möller var konstnär (målare, textilkonstnär och grafiker) och bodde i Noors gamla skola i Roslagsbro. En skola som med Ingegerds verksamhet blev en av Roslagens största konstnärsateljéer.
Ingegerd föddes i väglöst land i Vålådalen, i västra Jämtland. Hon arbetade i många olika material. Bland annat som skicklig textilkonstnär men även i akvarell och olja. Två landskap hade särskilt fäste i hennes konst: det bohuslänska och framför allt den jämtländska fjällvärlden, barndomens landskap. Och det var inte vyerna som intresserade henne, utan hellre enskildheterna, skrevorna, tuvorna. Hon kom att tillhöra en tradition av svensk naturgestaltande konst. Carl von Linné var en stor inspirationskälla i hennes konst.
Ingegerd fick uppdraget att utsmycka en av Fridhemsplans tunnelbanestationer i Stockholm. Även många andra offentliga utsmyckningar, bland annat i Riksbanken och Norrtälje. Hon hade åtskilliga separatutställningar och deltog i många samlingsutställningar. Ingegerd samarbetade med Handarbetets Vänner. Hon finns representerad i Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum , Nyköpings museum, Jamtli, Östersund och ett antal ambassader, kommuner och landsting.
Konstrecensenten Stig Johansson skrev om hennes stora retrospektiva utställning på Prins Eugens Waldemarsudde år 2003 att han hade ”bevittnat en överväldigande och rik utställning” utformad till ”ett enda naturens scenario” i måleri, akvarell och textil. I stället för de monumentala vidderna ”befinner hon sig hellre nära marken, målar sig in i den, ser i det obetydliga, förbisedda bildens möjlighet”.
Birgitta Conradson avled den 19 september 2018. Hon blev 85 år gammal. Birgitta valdes in i Nya Idun 1996.
Birgitta Conradson växte upp i Bromma. Hon var fil.dr i etnologi, intendent vid Nordiska museet under åren 1969-91. Därefter var hon extern forskare vid Institutet för folklivsforskning, Stockholms universitet. Hon var också en flitig frilansskribent. Hennes kanske mest kända böcker handlar om Kungsholmen och om Nockeby och Olovslund.
År 1966 gav hon ut boken Kungsholmen i Stockholm 1840-1940: en stadsdels utveckling från hantverks- till industriområde. Kungsholmen: Öster om Fridhemsplan kom ut 1997. Den är en urban hembygdsbok som spänner över minst fyra sekler – från medeltid till dagens tättbebyggda citystadsdel.
Från det yttersta Kungsholmen kom ut år 2000. I intervjuer berättar den första generationens barn som flyttade med sina föräldrar till den nya stadsdelen under 1930- och 1940-talen.
Birgitta växte som sagt upp i Bromma. År 2006 gav hon ut Nybyggare i Bromma: stadsdelarna Nockeby och Olovslund . I boken är det Nockeby som står i fokus , kanske främst för att hon själv var uppvuxen där och kunde använda sig själv och sina barndomsvänner som informanter.
Hennes avhandling Kontorsfolket: en etnologisk studie av livet på kontor kom ut år 1988. Därefter har hon skrivit flera böcker och artiklar om kvinnor och kontor.
Hon har också skrivit om godsaker, t.ex. Karameller kola och choklad (1974), Karameller: om kulturhistoriskt godis från skådebröd till sega råttor (1975) och Godis (1995) om godis, gotter och snask.
Ulla Öbrink-Florin avled den 17 oktober 2018. Hon blev 96 år. Ulla valdes in i Nya Idun 1982.
Ulla föddes i Vilhelmina i Lappland. Hon växte upp i Kramfors.
Ulla utbildade sig till ekonomiföreståndare vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och studerade också näringslära i Århus, Danmark. Därefter blev hon konsulent för skolmåltider på Skolöverstyrelsen och fortsatte att arbeta med storköksfrågor inom Stockholms läns landsting.
I minnesord över sin gudmor har idunesen Annika Hökerberg skrivit att Ulla tillsammans med sin man Tage skapade ett vackert och gästfritt hem i Råcksta där de två döttrarna växte upp. När döttrarna var utflyttade läste Ulla och hennes man konsthistoria vid Stockholms Universitet för att fördjupa sitt intresse inom ämnet. Glas, keramik och textilkonst liksom litografi blev bådas specialområden och vänskapsband knöts med många konstnärer och konsthantverkare såväl i Sverige som i övriga Norden.
I Sällskapet Nya Idun var Ulla en ofta sedd och aktiv medlem.
In i det sista intresserade Ulla sig för dagsaktuella händelser. Hon löste korsord likaså in i det sista. I minnesorden sägs att Ulla ibland tyckte och sa: ”Det är mycket som är konstigt nu för tiden.”
Carin Santesson avled den 25 november 2018. Hon blev 73 år gammal. Carin valdes in i Nya Idun år 1999.
Carin var utbildad civilekonom, förvaltningsekonom, från Handelshögskolan i Stockholm. Hennes första anställning var i Riksrevisionsverket. Därefter arbetade hon vid SPV och var sedan sekreterare i två olika statliga utredningar. År 1981kom hon till Statens delegation för rymdverksamhet, numera Rymdstyrelsen, under en spännande utvecklingsperiod för myndigheten. Arbetet innebar mycket nationellt och internationellt samarbete. Hennes uppgifter var ekonomi och administration. Hon var också svensk delegat i ESA, den europeiska rymdorganisationen. På Rymdstyrelsen var hon till sin pension.
Carin satt under sin tid i Rymdstyrelsen också i den kommitté som i början av 1990-talet skulle ta ut fem kandidater att bli astronaut. Arbetet ledde till att Sven Fuglesang slutligen blev utsedd . En kollega till Carin i kommittén har bloggat följande: ”Kommitténs medlemmar var sannerligen ingen samling dysterkvistar. Vi skrattade mycket och Carins hästgarv genljöd ofta under mötena.” När Fuglesang fick göra sin första rymdresa år 2006 var Carin på plats vid uppskjutningen. Fuglesang blev en vän som Carin löpande hade kontakt med resten av livet.
Om Carin har sagts att hon var en trogen och omtänksam vän och mycket social. Hon var analytisk och hade lätt för att sätta sig in i frågor. Hon var duktig i franska och deltog i en fransk bokklubb. Dessutom spelade hon bridge. Carin tyckte om att odla blommor, framförallt rosor, på sitt landställe.
Carin deltog flitigt i Nya Iduns samkväm och var under ett antal år en av sällskapets revisorer.