Den 23 februari samlades vi som var nyfikna på Vetenskapsakademien. I den pampiga sessionssalen hälsades vi välkomna först av vår vice ordförande Anna Strååt som tackade för att Nya Idun givits tillfälle att se denna imponerande byggnad, som för många bara anats från Norrtäljevägen.

Astrid Gräslund, professor i biofysik vid Stockholms universitet och ledamot i klassen för kemi i Kungl. Vetenskapsakademien, var vår värd.  Hon lämnade över ordet till föreståndaren för Centrum för vetenskapshistoria, professor Kalle Grandin, som berättade om akademins uppkomst 1739 då sex unga män, däribland Linné, Triwald och Ahlströmer, drog igång en akademi inspirerade bland annat av Royal Society. Man startade genast en tidskrift som publicerade sina vetenskapsartiklar på svenska för att nå ut med kunskap till ”folket” via präster som hade naturvetenskapliga intressen. Jag kom genast att tänka på Kerstin Ekmans bok ”Då var allt levande och lustigt” om Clas Bjerkander Skaradjäknen som var elev till Linné i Uppsala men måste för att försörja sig bli präst i hembygden.

Vetenskapsakademien hade länge monopol på att ge ut Almanackan, en säker inkomstkälla.

Sedan berättade Astrid Gräslund om Nobel och Nobelprisen. Hon har varit sekreterare i kemikommittén som förbereder nobelpriset i kemi. Processen tar närmast ett år från insamling av förslag, beställning av utredningar tills det kokar ner till ett förslag. Astrids erfarenhet av nobelpristagare är att de är mycket nyfikna, frihetsälskande, envisa, har tävlingsinstinkt, stort självförtroende och har under åtminstone en 20-årsperiod arbetat väldigt hårt. Men man ska också ha ett uns av tur. På fråga från en idunes om detta kan anses vara ”manliga” förutsättningar medgav Astrid att det speglade förhållanden som präglade vetenskapssamhället som det såg ut för 120 år sedan. Förhoppningsvis är det annorlunda nu. 1978 när Kerstin Fredga, tidigare preses, kom in var det 5 kvinnor; nu är det 65 kvinnor av 450 ledamöter.

Bland porträtten på väggarna var det inte heller många kvinnor. Professor Görel Cavalli Björkman ledamot av tionde klassen Humaniora berättade om några porträtt ur den rika porträttsamlingen som också nu finns som en praktfull bok, som hon sammanställt tillsammans med Kalle Grandin. Redan något decennium efter instiftandet beställde KVA porträtt av sina ”älskade” ledamöter. Carl von Linné målades av såväl Per Krafft som Alexander Roslin. Men många av porträtten på väggarna är kopior. Under 1800-talet blev det regel att måla sekreterarnas porträtt där Jöns Jakob Berzelius hör till de mest berömda. Vi såg också några moderna porträtt av den skicklige Bo Larsson, bland annat ett strålande porträtt av vår idunes Kerstin Fredga.

Sedan gick vi över till den närbelägna Klubbvillan där vi fick en god buffé, satt trevligt kring runda bord och pratade livligt som iduneser pläga! Birgitta Fritz fick sitt guldäpple ur vår viceordförandes hand till varma applåder.

Vid pennan Ingar Beckman Hirschfeldt