25 intresserade iduneser samlades i Judiska museets lokaler, som blivit så vackert renoverade till invigningen 2019.
Ursprungligen var detta en synagoga, en av de tidigaste i Sverige – och därigenom troligen den äldsta bevarade synagogan i Europa! De flesta andra har genom åren blivit nedbrända.
Huset blev centrum för judiskt liv i Sverige under nästan ett sekel. I källaren fanns ett rituellt bad, en mikva, och i köket bakades matzebröd till pesach åt församlingens medlemmar. Här fanns synagoga och religionsskola, här bodde rabbinen, kantorn och kosherslaktaren. Detta pågick till 1870 då man flyttade till den nuvarande synagogan på Wahrendorffsgatan.

Fanny Sachs, som skulle guida oss, kunde lämna ordet till museets egen guide Christina Gamstorp (till höger i bild).
Hon börjar med den förste juden Aaron Isaac, som kom till Stockholm 1774. Då var judarna starkt diskriminerade i Sverige: antisemitismen fanns här redan på medeltiden, långt innan några judar kom hit. 1782 fattade svenska riksdagen beslutet om ”Judereglementet”: att judarna var välkomna att slå sig ned här, men på andra villkor: de fick bosätta sig enbart i Stockholm, Göteborg och Norrköping, de fick inte gifta sig med någon utanför den judiska gruppen och inte arbeta med något som låg under skrå. Detta var den preussiska modellen, som var standard för Europa i stort och praktiserades i de flesta länder.

En trappa upp i museet finns bl.a. en samling porträtt i olja, vackra kläder och en samling gamla galgar med namn på olika judiska skrädderier och affärer runt om i Sverige, och även namnet på den stad vari de låg. En så fin hågkomst av en mängd olika människoöden.

Denna Bimah (ett sorts altare där man läser ur Torah) fanns här från början.
Den har, sen flytten till Wahrendorffsgatan, bevarats  på Historiska museets vind, isärtagen, i alla år – tills den nyligen upptäcktes på nytt och kunde sättas ihop och återbördas till denna sin ursprungliga plats.
Detta och mycket mer om den obegripligt fasansfulla historien fick vi veta, begrunda och titta på.

”Om en minoritet för en majoritet” är ett av museets motton – hur minoriteten av judar skulle kunna samexistera med majoriteten i Sverige.