I Sabbatsbergs stämningsfulla lilla kyrka samlades i decemberkvällen ett 40-tal iduneser 
för att minnas de systrar som gått bort under året.
Vi fick lyssna till musik framförd av Anna Strååt på piano och Sara Wijk på cello. Iwa Boman läste dikter och Lotty Nordling parenterade de bortgångna.
En tyst minut hölls för att hedra minnet av de bortgångna.
Se hela programmet här: Program
Parentationstexterna längst ner.
Efter konserten promenerade vi tvärs över gården till Afasicentrums lokaler. Där fick vi umgås med varandra till mousserande vin och läckra kanapéer och andra munsbitar från det närbelägna Melanders på Dalagatan.
Två i år invalda iduneser, nämligen författaren m.m. Ingela Bendt och fotografen m.m. Ewa Stackelberg, deltog för första gången. Ingela och Ewa presenterade sig för de övriga. De arbetar mycket tillsammans och presenterade sig också tillsammans. Så har de t.ex. gemensamt givit ut en bok ”Madonna” som handlar om madonnor och gudinnor i världshistorien och utgår från idunesen Lena Lerviks skulpturer.
Ingela har skrivit och gett ut en bok om Ellen Key och hennes Strand och även andra böcker, bland annat en om tidig spädbarnsdöd. Ewa är fotograf och konstnär. Hon har ställt ut sina fotografier och fotogram bland annat på Fotografiska museet. Ewa gladde sig särskilt åt att få följa i mormors fotspår. Mormor var hovsångerskan Gertrud Pålsson-Wettergren och var också idunes. Båda såg fram emot att få göra program för ett samkväm i Nya Idun.
PARENTATIONER
2016
Inger Estham
avled den 30 november 2016 i en ålder av 88 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1979.
Inger Estham var fil.lic. i konstvetenskap och teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Hon hade också utbildning på Konstfackskolan i Stockholm. I sitt yrkesverksamma liv var hon på dåvarande textilenheten vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Hon blev också chef för denna enhet och därmed ledare för textilkonserveringen. Inger ansvarade också för Historiska museets textilsamling och för textilkammaren, som öppnades år 1986.
Inger var specialist på kyrkotextilier från medeltid till 1900-talet. Hon kom att göra en viktig insats för vården och bevarandet av textilier i landets kyrkor.
Inger kom också att göra betydelsefulla ideella insatser för Linnéminnena och då främst Linnémuseet i Uppsala. Redan år 1972 blev hon som första kvinna ledamot av Linnésällskapets styrelse. Där kvarstod hon till år 2005. En stor del av denna tid var hon prefekt för sällskapets museum, som är inrymt i det hus som var bostad åt Linné och hans familj. Hon drev under 1990-talet en helt nödvändig omfattande upprustning av museet.
Tack vare Ingers insatser ger museet nu en god bild av ett burget borgerligt 1700-talshem.
Om Inger har skrivits att hon var en synnerligen positiv och ödmjuk person, alltid lätt att samarbeta med. Hon hade ett stort musikintresse. Allra närmast hennes hjärta låg Drottningholmsteatern som hon hade upplevt som liten och som hon hela livet besökte.
2017
Marie Holmström
avled den 8 mars 2017. Hon blev 61 år gammal. Marie valdes in i Nya Idun 2012.
Marie var arkeolog och arbetade vid Riksantikvarieämbetet, I mitten av 1990-talet blev hon chef för Riksantikvarieämbetets uppdragsarkeologi i Linköping. Om henne har sagts att hon värnade om hög vetenskaplig kvalitet och ett tvärvetenskapligt synsätt. Tillsammans med andra kulturhistoriska institutioner arbetade hon för att lyfta fram det östgötiska kulturarvet.
Hon fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för kunskapsuppbyggnad och forskning och fick därigenom betydelse för utvecklingen av svensk uppdragsarkeologi i stort. Under senare år arbetade hon i Stockholm som kvalificerad utredare vid Arkeologiska avdelningen vid RAÄ och i dess stab.
Marie var också doktorand i medeltidsarkeologi i Lund. Som forskare kombinerade hon sina huvudämnen arkeologi och ekonomisk historia. Vid sin bortgång var hon så gott som klar med en avhandling om cisterscienserna i Alvastra.
I minnesord över Marie har framhållits att hon inte bara var arkeolog och akademiker. Med kunnande och samhällengagemang engagerade hon sig i dagsaktuella frågor, alltid med ett etiskt perspektiv och intellektuell skärpa. Intelligens och idealism var enligt samma minnesord framträdande drag i hennes personlighet – och en enastående humor med härlig känsla för livets underfundigheter.
Ulla-Carin Giertz
avled den 23 mars 2017 i en ålder av 75 år. Hon valdes in i Nya Idun år 2004. Under åren 2008 – 2014 var hon ledamot av Nya Iduns nämnd och var under flera år klubbmästare med ansvar för samkvämskontot. Vid sin bortgång var hon ledamot av Nya Iduns valkommitté.
Ulla-Carin var civilekonom och arbetade på Riksrevisionsverket, flera av regeringskansliets departement, Generaltullstyrelsen, SIPU, Kammarkollegiet och i statliga utredningar. Hon innehade flera viktiga chefsposter. Efter sin pensionering blev hon partner i Gaia Leadership AB där hon gjorde betydelsefulla insatser i utvecklingsprojekt hos företagets kunder.
Ulla-Carin tillbringade på 1990-talet några år i Afrika i ett svenskt biståndsprojekt i Zimbabwe. Där arbetade hon med kompetensutveckling av nyckelpersoner inom statsapparaten. Hon bistod också tillsammans med maken Helge Skoog en fri teatergrupp i Harare med att utveckla sin teaterkonst. Gruppen genomförde senare en Sverigeturné med Strindbergs Fröken Julie.
Ulla-Carin blev allvarligt sjuk för några år sedan. Hon tillfrisknade som av ett under och deltog strålande i julfesten i januari 2016 liksom vid julfesten på Hasselbacken i januari i år. Vid förra årets parentationer här i Sabbatsbergs kyrka var hon också med och konstaterade krasst att hon hade varit övertygad om att hon skulle ha varit med bland de parenterade.
I början av året fick hon återfall. Hon var tacksam över det fantastiska liv hon hade levt och i ett SMS som jag fick från henne några dagar innan hon gick bort skrev hon bland annat att hon hade det jättebra. Det var så typiskt för den positiva och orädda Ulla-Carin. Hon bejakade livet och även döden.
Marianne Treschow
avled den 9 april 2017. Hon blev 75 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1980. Marianne blev ledamot av nämnden år 2012. Vid sin bortgång var hon ordförande i Nya Idun, vald därtill år 2014.
Marianne studerade kemi, matematik och pedagogik vid Stockholms universitet. Hon disputerade och blev år 1971 doktor och docent i kemi med en avhandling om biokemi. Under ca tio år arbetade hon vid Naturvetenskapliga forskningsrådet. År 1986 anställdes hon som enhetschef vid Rymdstyrelsen där hon verkade i 14 år. Marianne deltog i flertalet av Rymdstyrelsens verksamheter. Hon hade ett särskilt ansvar för fjärranalysverksamheten. Programmet upptog ett antal områden av stor nytta för samhället, bl.a. skogskartering och skördeprognoser. Hon ledde framgångsrikt insatserna inom detta område och Sverige blev genom hennes insatser en högt respekterad partner i det internationella rymdsamarbetet.
År 2000 erbjöds Marianne en tjänst vid Post- och telestyrelsen och hon var generaldirektör för myndigheten åren 2004 – 2009. År 2006 korades hon till Sveriges mäktigaste kvinna inom IT i Sverige. Efter sin pensionering fortsatte hon att arbeta med flera internationella konsultuppdrag. Marianne var också en aktiv ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, där hon blev invald år 2005.
Under sommaren 2016 började Mariannes hälsa att vackla. Det oroade henne, men det påverkade inte hennes stora engagemang för Nya Idun. Hon fortsatte att leda verksamheten inkluderande och med lyhördhet, hon var lågmäld men drivande.
Marianne stod här för precis ett år sedan och höll parentationerna. Hon var inte kry och fick flera hostattacker. Men hon genomförde sitt uppdrag med den omsorg och värdighet som präglade henne som person. Även julfesten på Hasselbacken i januari i år genomförde hon på samma sätt, trots att hon då bland annat hade fått svårt med balansen och inte kunde stå på scenen. Hon var en kämpe.
Marianne hade personliga egenskaper utöver det vanliga. Hon var generös och omtänksam, klok och rolig, intelligent och stark. En strålande person, charmerande och stilig, som Carola Almqvist skrev för Nya Idun i den publicerade runan. Hon besatt alla de egenskaper som kan tillskrivas en sann idunes!
Elisabet Hermodsson
avled den 11 maj 2017. Hon skulle i september ha blivit 90 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1972 och var sedan flera år passiv medlem.
Elisabet Hermodsson var författare, konstnär, kulturjournalist och viskompositör. Hon utbildade sig efter studentexamen i rytmik och därutöver i bildkonst vid Konstfack 1952–1958. Elisabet studerade även filosofi.
I minnesord över Elisabet skrev Olof Brundin i Fokus att Elisabet gjorde konst av sitt ursinne. Med stilsäkra penseldrag, avancerade musikslingor, revolutionerande konsttekniker och träffsäker poesi drabbade hon sin publik. Han skrev också att Elisabet var den svenska kulturtanten i ordets rätta bemärkelse. Smart, skicklig, medveten och envis.
Hon debuterade litterärt 1966 med bilddiktsamlingen Dikt-ting. Hennes författarskap präglades av ett samhällsengagemang. Under 1970-talet var hon engagerad i kvinnofrågorna. Elisabet tillhörde den del av kvinnorörelsen som bedrev sin kamp efter nya kreativa modeller där sånger, texter, bilder och teater användes provokativt och explosivt.
Elisabet är även känd för sina visor, som hon själv sjungit in på album t.ex. Vad gör vi med sommaren, kamrater? (1973) och Disa Nilsons visor (bok 1974, album 1975).
Som konstnär finns Elisabet Hermodsson representerad på Nationalmuseum och på Moderna museet. Hon hyllades inom alla sina konstformer, bland annat med Evert Taubestipendiet och LO:s kulturstipendium. Två gånger utsågs hon till Litteraturfrämjandets stipendiat och 1994 förärades hon den kungliga medaljen Litteris et artibus.
Elisabeth Ralf
avled den 23 maj 2017. Hon skulle i september blivit 99 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1973.
I en gratulationsspalt i Dagens Nyheter publicerad den 19 september 2008 med anledning av Elisabeths 90-årsdag står det om hennes bakgrund att hon var uppvuxen på Södermalm i Stockholm, studier i konstvetenskap, maskinskriverska, konferenssekreterare, spion, smyckedesigner, författare, egen företagare med mycket mera. Och om hennes intressen står det att hon har haft tre Alfa Romeo, musik, litteratur, plocka svamp, matlagning, språk, bokmärken, resor.
Elisabeth var mångsidigt begåvad och gick sina egna vägar genom livet, vilket också framgår av den nyss refererade gratulationsspalten. Studentuppsatsen i svenska skrev hon på hexameter om kol, olja och vattenkraft. Elisabeths kunskaper var allomfattande och likaså hennes språkkunskaper som var redskap i hennes gränslöshet.
Elisabeth har författat flera böcker, bland annat om bokmärken och hon var en stor konstnärinna i pärlor. Hon titulerade sig f.d. grosshandlare och hade i tre decennier en butik där hon sålde egna smycken i pärlor och där det fanns leksaker från berömda tyska tillverkare, anispastiller från Flavigny, miniatyrmöbler till dockskåp, handddekorerade sockerbitar och drivor av bokmärken.
Hon hade ett händelserikt liv och hon var Nya Idun trogen – en av de flitigaste på våra samkväm, utom på senare år. Hon bidrog med program för sällskapet. Ett program handlade om att vara spion under andra världskriget. Britt Dahlström skrev i sina minnesord över Elisabeth att hon med sina vida intressen och glada väsen var en fin representant för det bästa i den idunesiska andan.
Dagmar Behm
avled den 30 juli 2017 i en ålder av 93 år. Hon valdes in i Nya Idun 1965 och var sedan knappt tio år passiv medlem Sällskapet.
Dagmar Behm tog sin jur. kand. år 1951 och blev ledamot av Advokatsamfundet år 1956. Samma år blev hon delägare i advokatfirman von Plomgren och Behm, där namnet Behm stod för Dagmars far, advokaten Olof Behm. Hon drev från år 1974 egen advokatbyrå. Dagmar var en välkänd advokat främst på familjerättens område.
Vid sidan av sin advokatverksamhet hade Dagmar också andra uppdrag och engagemang. Hon var från år 1963 senator av Junior Chamber International (JCI), eller Sveriges Juniorhandelskammare som det också heter. Det är ett globalt nätverk för framtida ledare som drivs av medlemmar mellan 18-40 runt om i olika städer i hela världen. När man som medlem gör något utomordentligt bra (helst under en längre period) så kan man bli tilldelad ett så kallat senatorskap inom JCI. Det är en hedersutnämning och innebär att man blir livslång medlem, man är alltid välkommen att delta på medlemsaktiviter efter 40 och ingår i det stora sentorsnätverket runt om i världen som JCI har.
Under åren 1968 -1971 var hon ledamot av Stockholms prövningsnämnd (prövningsnämnderna var överinstanser till taxeringsnämnderna). Hon var också styrelseledamot i Stockholms stadsmission i nära trettio år från år 1969 och revisor i Stockholm från år 1986.
Om Dagmar som person har jag inhämtat att hon var uppskattad av släkt och vänner och hade ett stort umgänge. Hon var energisk och orädd, som en oväldig advokat ska vara. Dagmar var allmänt kunnig och intresserad av sin hemstad Stockholm. Långt upp i åldern följde hon också med i de stora världsfrågorna.
Inga Elmqvist Söderlund
avled den 31 juli 2017. Hon blev 49 år gammal. Inga valdes in i Nya Idun 2008. Under åren 2008 – 2011 var hon ledamot av Nya Iduns nämnd.
Inga Elmqvist Söderlund var fil. dr, civilekonom och akademiforskare. Efter studier i Lund till civilekonom kom Inga till Stockholm och tog här examen i konstvetenskap. Under åren 1996 – 2013 var hon chefsintendent vid Observatoriemuseet i Stockholm, där hon utvecklade en idérik utställnings- och programverksamhet. Samtidigt ägnade hon sig åt doktorandstudier och disputerade år 2010 i konstvetenskap på avhandlingen ”Taking Possession of Astronomy”. Avhandlingen utsågs till årets bästa inom humanistiska fakulteten.
Efter disputationen följde längre forskningsvistelser utomlands, bland annat i Oxford. Efter hemkomsten från England fick hon år 2014 en akademiforskningstjänst från Kungl. Vitterhetsakademien. Projektet förlades till Stockholms universitet och handlade om relationen mellan konst och vetenskap på 1500- och 1600-talen. Fokus låg på de vetenskapliga instrumenten, på både deras praktiska och estetiska utformning.
Utöver detta hade hon flera olika uppdrag och var som sagt också nämndledamot i Nya Idun.
Om Inga har sagts att hon var en renässansmänniska i den meningen att hon spände över många kunskapsområden: konst, ekonomi och vetenskap.
Birgitta Tullberg
avled den 6 oktober 2017. Hon var vid sin död 65 år gammal. Birgitta valdes in i Nya Idun år 2014.
I minnesord över Birgitta har skrivits att hon flög in som en främmande fågel på Stockholms universitet hösten 1973 för att studera zoologi. Med sin Djursholmsbakgrund och tillhörande grannlåt (parafernalia) avvek hon markant från hur biologistudenter vanligen såg ut och klädde sig. Men med sitt sprudlande humör och naturintresse, blev hon ändå snabbt accepterad och uppskattad. Hennes karriär i universitetsvärlden blev en framgångssaga.
Birgitta Tullberg blev professor i evolutionär ekologi vid Stockholms universitet. Där disputerade hon år 1982. Hennes forskning undersökte hur skilda egenskaper hos besläktade arter har utvecklats under olika ekologiska förhållanden, bland annat genom att studera hur insekters försvarsmekanismer utvecklats. Hon forskade också kring könsskillnader hos ryggradsdjur och om evolution av mänskligt beteende. Inom det senare området skrev hon bland annat med koppling till etik även populärvetenskapliga skrifter, bland annat boken ”Naturlig etik: en uppgörelse med altruismen (1994).
I januari 2010 valdes hon in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
Det har skrivits om henne att hon var en lysande föreläsare och att hon deltog med stort mod och integritet i den offentliga debatten i flera frågor, inte minst de om vargens plats i svensk natur och om vad som i grunden styr våra beteenden.
Birgitta var – förutom en av Sveriges främsta forskare i gränslandet mellan evolutionär ekologi, beteendeekologi och humanekologi – även en framgångsrik administratör inom Stockholms universitet där hon vid sin bortgång upprätthöll prefektskapet vid Zoologiska institutionen.
Inga Borg
avled den 24 oktober 2017 i en ålder av 92 år. Hon valdes in i Nya Idun år 1972. Sedan ett par år tillbaka valde Inga på grund av sjukdom att bli passiv medlem i Sällskapet.
Inga var dotter till simstjärnan Arne Borg som under sin internationella karriär tog med sig familjen när han flyttade utomlands. Inga blev ”ett ganska ensamt barn” och uppfann en fantasikamrat som var osynlig för alla utom för henne själv.
Inga Borg utbildades vid bland annat Konsthögskolan i Stockholm. Som 19-åring kom hon sommaren 1945 för första gången på besök till de svenska fjällen vid en tid då fjällvärlden var orörd och oexploaterad. Under vistelsen i en ödefäbod tecknade hon och målade naturen och djuren omkring henne. När Inga Borg senare fick barn uppstod Plupp, en fantasifigur med blått hår och en röd halsduk.
Plupp och renarna, den första boken om den lilla fantasifiguren Plupp, publicerades 1955 (under namnet Inga Grubbström). Samma år debuterade hon även som konstnär med en separatutställning i Stockholm. Inga skrev och tecknade också ett antal andra barnböcker, där djurskildringar stod i centrum. Ingas sista bok, Plupp och lodjuret, gavs ut år 2005 – 50 år efter den första.
Bland de utmärkelser som Inga fick märks Elsa Beskow-plaketten och Litteraturfrämjandets pris.
Britt-Marie Petersén
avled den 18 november 2017 i en ålder av 85 år. Hon blev invald i Nya Idun år 1986.
Det var först igår kväll som vi fick reda på att Britt-Marie hade gått bort. En kusin lämnade ett meddelande om det på sällskapets hemsida. Efter samtal med kusinen i morse och information på nätet har jag fått fram att Britt-Marie från början var sjuksköterska och verkade inom de flesta specialiteter. Hon lämnade emellertid yrket efter många år av hälsoskäl. Hon intresserade sig för marinarkeologi och tog så småningom en fil.mag. i ämnet.
Hon kom att särskilt att intressera sig för den s.k. Saltskutan, som låg vrak utanför Tullbryggan på Dalarö. Saltskutan visade sig vara ett stort handelsfartyg, flöjten Anna Maria, byggd i Amsterdam år 1694. Anna Maria brann och sjönk med last av järn utanför Dalarö år 1709. Under åren 1984 – 1992 ledde Britt-Marie tillsammans med docenten Carl Olof Cederlund vid Statens Sjöhistoriska museer ett projekt där man bärgade fartygets last och man hoppades att kunna belysa järnhanteringens historia. I anslutning till projektet gjorde Britt-Marie många resor i Europa där hon följde Anna Marias rutter till Baltikum, Medelhavet och andra ställen. Hon författade också marinarkeologiska artiklar om Anna Maria.
Birgitta Lindahl Alexanderson
avled den 28 november 2017 och blev 81 år gammal. Hon valdes in i Nya Idun år 1994.
Efter juris kandidat-examen 1963 och vederbörlig tingstjänstgöring var Birgitta biträdande jurist vid Valborg Lundgrens Advokatbyrå 1965–1967 och LO-jurist 1968–1976. Parallellt med studier tog hon konsultuppdrag 1976–1978.
År 1979 startade hon egen advokatbyrå sedan hon blivit ledamot av Sveriges advokatsamfund samma år. Birgitta var styrelseledamot i Advokatsamfundet under åren 1990–1996. Birgittas huvudsakliga inriktning som advokat var familjerätt, brottmål, skadestånds- och socialrätt. Hon anses ha varit en skicklig jurist.
Vid sidan av sin huvudsakliga verksamhet var Birgitta styrelseledamot i Kriminalvårdsstyrelsen åren 1971–1976 och i Brottsförebyggande rådet (BRÅ) åren 1988–1993. Hon var notarius publicus åren 1984–1999. Vidare var Birgitta sakkunnig och ordförande i en utredning om personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter. Hon var också expert i bland annat 1993 års domarutredning.
Birgitta hade också andra intressen. Så var hon t.ex. korresponderande ledamot i Lilla Sällskapet, som är en av världens äldsta gastronomiska föreningar grundad år 1814. Enligt vad som har sagts mig var Birgitta också följdriktigt en skicklig kock och en utsökt värdinna. Hon hade ett brett konstintresse och var därutöver mycket beläst.
Vid pennan Iwa Boman och Lotty Nordling