En av de vackra majkvällarna – den 12 maj då kastanjerna just hade tänt sina ljus – träffades vi i Camarillos trevna festvåning bakom Sveavägen. Vice ordförande Anna Strååt hälsade välkommen i bortresta Marianne Treschows frånvaro. Efter en måltid med riktigt god ugnsbakad lax och avslutande liten chokladmousse var det dags för professor Marie Wickman Chantereau att skildra det fascinerande ämnet ”plastkirurgi”…? Hoppsan, så råkade det visst stå på inbjudan, och Marie fick betona att det grekiska ordet ”plastik” betyder ”omforma”. Hon vet sannerligen vad hon talar om, med 36 års erfarenhet i plastikkirurgi på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där hon också varit verksamhetschef.
Numera är dagens omsusade skönhetskirurgi separerad från den rekonstruktiva plastikkirurgin, och det är den senare som är hennes specialitet och forskning. Grunden här är att skapa eller återskapa normalt utseende och funktion efter missbildning, skada eller sjukdom. En praktik som är känd sedan tusen år tillbaka, då i Indien där man visste att operera näsor – i synnerhet efter spetälska. Genombrottet för den modernare plastikkirurgin kom vid första världskriget med alla dess söndertrasade soldater. I Sverige började en verksamhet vid Serafimerlasarettet 1944, och sedan 50-talet utförs plastikkirurgi på landets sju universitetssjukhus.
Käk, läpp- och gomspalt är de vanligaste missbildningarna som behandlas. Här passade Marie Wickman Chantereau också på att berömma ”Operation Smile”: en uppsökande verksamhet i Tredje världen som startats av två verkliga eldsjälar: en läkare och hans sjuksköterskehustru. Något av det knepigaste en kirurg kan råka ut för är ytteröron – så utomordentligt svårt att få till! Än mer avancerat är ansiktstransplantationer, som hittills bara utförts på några få patienter i världen.
Marie Wickman Chantereaus egen specialitet är bröstkirurgi och s k omedelbar rekonstruktion vid bröstcanceroperationer. Något hon önskar att betydligt fler cancerpatienter ska kunna erbjudas än de ca 15% som det handlar om idag. (Att det ingalunda är ett självklart val kan undertecknad vittna om, som fick tjata sig till det för åtta år sedan). Här förekommer olika finesser som att tänja hud med gradvis uppumpande ”ballongimplantat”, flytta fett och tatuera bröstvårtor. När man började med detta på 1980-talet hade det svenska folket ännu inte börjat ”gadda” sig (det sägs att vi idag är den mest gaddade befolkningen näst efter naturfolken) och endast en tatuerare fanns att lära ut konsten: Tattoo Jack från Skärholmen…
Maries avdelning på Karolinska stod inför en svår utmaning i december 2005 när 7000 skadade tsunamioffer började anlända Arlanda. Personalen arbetade för högtryck när 48 patienter behandlades med synnerligen omfattande operationer, framförallt på ben och fötter. Kommer Nya Karolinska med sina endast åtta vårdplatser att klara en motsvarande anstormning? I framtiden väntar en snabbt ökande volym av fetmaopererade patienter, som ofta lider svårt av sitt hudöverskott.
Marie Wickman Chantereau ackompanjerade sin mycket uppskattade framställning av ett rikt bildmaterial, som i vissa fall varsamt ”censurerats” för de blödiga bland oss.

Vid pennan Camilla Lundberg