När ett 40-tal iduneser samlades i riksdagshuset befann sig Sverige i ett unikt parlamentariskt läge. Mer än två månader hade gått sedan riksdagsvalet i september och fortfarande hade landet inte fått någon ny regering. Den förra valperiodens rödgröna regering fungerade som så kallad övergångsregering.Det var alltså inte så konstigt att många Iduneser var intresserade av vad som händer och sker i politiken och därför anmält sig till samkvämet ”Politiklogistik”.  Avdelningschefen vid Riksdagsförvaltningen Katrin Gramenius skulle berätta om vad som händer bakom kulisserna i riksdagen ett valår – vad gör förvaltningen i samband med ett riksdagsval, hur många flyttkartonger har bytt rum etc?
När iduneserna – i förväg uppmanade att ta med sig giltig id-handling – väl tagit sig igenom säkerhetskontrollen och väntade i Bankhallen i det västra huset, RV, berättade en av dem, tidigare riksdagsledamoten Birgitta Wistrand, lite om lokalerna och just Bankhallen. Som tidigare ledamot har hon en ”life-long-badge” och därmed fri passage.
Vi bänkade oss i den vackra Partimatsalen med linnedukar och fint porslin på borden och med gnistrande kristallkronor över våra huvuden.
Katrin inledde sin presentation med de grundläggande bestämmelserna i regeringsformen. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen och dess 349 ledamöterna är folkets främsta företrädare. Riksdagen är ”första statsmakten”. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel ska användas (statsbudgeten).
Samkvämet skulle inte handla om beslutsprocessen och de politiska turerna utan om allt det praktiska som krävs för att den politiska verksamheten ska fungera, ”politikens logistik”. För detta finns Riksdagsförvaltningen som har till uppgift att underlätta riksdagens arbete.
Förvaltningen hjälper ledamöterna med sakkunskap och beslutsunderlag och ser till att ledamöterna har bra arbetsförhållanden. Den informerar också om riksdagen och dess arbete.
Katrin började med att konstatera att kunskapen om riksdagen är ganska låg, många kan inte riktigt skilja mellan riksdag och regering. Det har hänt att personer som sökt tjänst i Riksdagsförvaltningen vid anställningsintervjun trott att de kommit till Regeringskansliet.
Säkert har många sin egen bild av riksdagen – en handuppräckning visade att det stora flertalet av de närvarande hade besökt riksdagen tidigare. Själv förknippar Katrin riksdagen med kammaren/plenisalen där debatterna hålls och besluten fattas, talmannen och de 349 ledamöterna, riksdagsstyrelsen, riksdagsförvaltningen och riksdagsdirektören, partikanslierna och de olika husen.
En mängd personer rör sig i husen varje dag. Förutom ledamöterna och de anställda i partikanslierna respektive i förvaltningen och ett stort antal konsulter ser man ministrar, journalister, företrädare för myndigheter, organisationer och näringsliv och lobbyister i största allmänhet. Eftersom riksdagen ska vara öppen för alla, låt vara efter säkerhetskontroll, syns också många besöksgrupper. Varje år kommer runt 100 000 sådana besökare.
Riksdagsförvaltningen är en myndighet under riksdagen liksom Riksbanken, Riksrevisionen och Riksdagens ombudsmän (JO). Dit hör också Riksdagens arvodesnämnd som bestämmer hur höga riksdagsledamöternas arvoden ska vara.
Riksdagsförvaltningen är arbetsgivare till cirka 680 personer. Kvinnodominansen är påtaglig, 61 %, liksom den ganska höga medelåldern, 48 år, bland de anställda. Personalomsättningen är relativt låg. De anställdas arbetsuppgifter är av vitt skilda slag, i runda slängar kan man räkna 85 yrken och mer än 120 ”titlar”.
Vi fick se en bild på organisationen. Av de sex avdelningarna avser två mer specifikt den parlamentariska beslutsprocessen och fyra utpräglat administrativa funktioner.
Den övergripande visionen för förvaltningen är ”Tillsammans för riksdagens bästa”, vilket bland annat innebär att ge ett professionellt stöd till den parlamentariska processen. Ledamöterna ska kunna fokusera på sitt politiska uppdrag.
Förvaltningen ska svara för ett väl fungerande stöd till kammaren och de 15 utskotten och EU-nämnden men också till ledamöterna och partikanslierna. Kunskapen om riksdagen ska främjas. En annan uppgift är att bevara riksdagens fastigheter. Eftersom riksdagen till skillnad från de flesta andra statliga organ själv äger sina fastigheter är det en omfattande uppgift för förvaltningen. När man ser en bild av de fem huvudsakliga uppdragen förstår man att det behövs en rad olika yrkesgrupper.
En fråga som tilldrar sig stor medial uppmärksamhet är ledamöternas resande och reseräkningar. I anslutning till valet satt tre journalister i flera veckor i ett utrymme på förvaltningskontoret och gick igenom pärmar med reseräkningar. Granskningen ledde till att flera ledamöter lämnade sina uppdrag.
Birgitta Wistrand påpekade att den vidsträckta offentlighetsprincipen skiljer oss från många andra länder. Enligt henne är det tufft att vara parlamentsledamot i Sverige, ”man kan inte ha så många hemligheter”.
Katrin gav ett exempel på vad offentlighetsprincipen kan innebära. Någon hade begärt ut alla ledamöters mobilnummer. För förvaltningen tog det veckor att gå igenom alla numren för att kontrollera att de inte var skyddade av säkerhetsskäl eller hemliga av andra skäl.
Det finns en rad föreningar i huset. Både ledamöter och tjänstemän är med i Idrottsföreningen. PAKS är en förening för samarbete på kulturens område. Det finns ett stort antal vänföreningar, föreningar för jakt och fiske och till och med en Beatlesklubb. Tjänstemännen har en personalförening och en pensionärsförening.
Både ledamöter och tjänstemän har tillgång till företagshälsovård. En läkare har praktik i huset någon dag i veckan och en friskvårdskonsulent ser till att det ordnas en friskvårdsdag varje år.
Stödet till ledamöterna handlar om allt från den hjälp med faktaunderlag och utredningar som Riksdagens utredningstjänst (RUT) tillhandahåller till friskvård och barnverksamhet. Med en successivt ökande andel kvinnor i riksdagen och med en förändrad syn på riksdagsuppdraget genomfördes reformer i mitten av 1990-talet för att underlätta för ledamöterna. Möjligheten till viss hjälp med barnpassning är ett exempel.
En alldeles speciell yrkeskategori är riksdagsstenograferna. Fortfarande stenograferas allt som sägs från kammarens talarstol och trycks i särskilda protokoll. En stor mängd text publiceras i det så kallade Riksdagstrycket. Det mesta förvaras i egna arkiv, men en del deponeras i Riksarkivet.
Som en del av det utåtriktade arbetet med att öka kunskapen om riksdagen finns Demokrativerkstaden där skolklasser och lärare tas emot och får öva sig i politiskt beslutsfattande.  De tevesändningar från kammaren som alla tittare kan se sköts av förvaltningens egna anställda. Självklart finns en pressfunktion, men partierna har också egna informatörer. Just nu planeras Demokratijubileet för att fira att det är 100 år sedan den allmänna och lika rösträtten fullt ut genomfördes i Sverige.
Riksdagens hus är gamla. Nästan ständigt pågår något renoveringsarbete. Just nu handlar det om Ledamotshuset, eller Kanslihuset som det en gång hette. Renoveringen kommer att bli mycket kostsam. Interiört gäller ”förtätning”, flera måste samsas om utrymmena. Förvaltningen har också ansvar som hyresvärd för butiker och restauranger i Gamla Stan, vilket kan innebära sina speciella problem. Att det vackra Riksdagsbiblioteket på Storkyrkobrinken är värt ett besök vittnade flera deltagare om.
Allt i förvaltningen ska fungera, hela tiden och även när riksdagens ledamöter inte är samlade.  Budget ska fastställas och redovisning ske, upphandlingar göras. IT-stödet måste fungera. Förvaltningen fungerar i princip som vilken som helst annan myndighet oberoende av det politiska läget. Där finns jurister, ekonomer och IT-experter.
Regeringsbildningen dröjer men den nya riksdagen har tagit plats. Mandatfördelningen börjar bli allmänt känd, 144 rödgröna mot 143 i Alliansen och 62 Sverigedemokrater. 108 ledamöter är nyinvalda och 230 återvalda. Till det kommer 11 ersättare.
Så snart Valmyndigheten lämnat besked om vilka personer som blivit invalda måste förvaltningen bedöma vilka som har rätt till övernattningsbostad, det vill säga bor mer än 5 mil från riksdagen. Denna gång är det 270 ledamöter. Allt flyttande och städande är ett kapitel för sig. En ledamot som ställt upp i valet men inte blivit återvald måste lämna sitt rum inom en vecka från valdagen. Partierna får tillgång till möteslokaler m.m. efter sin storlek. Särskilt knepigt blir det med flera jämnstora partier. Valet 2018 innebar att sex av de åtta partierna måste flytta. Tusentals flyttkartonger transporterades inom lokalerna. Ett i och för sig tråkigt inslag är att man infört så kallad sektionering mellan partierna.
Till sist fick vi se en bild på Katrins närmaste arbetskamrater. De såg ut att trivas

Efter Katrins presentation bjöds vi på delikat svampsoppa och ett glas vin. Vi njöt av den vackra miljön och kunde beundra konsten på väggarna. Vi hade precis lärt oss att Riksdagen äger konst av en omfattning som motsvarar ett medelstort svenskt stadsmuseum.
Ordföranden Lotty Nordling tackade Katrin med blommor och fina stearinljus. Alla, även de som i olika egenskaper varit i riksdagen många gånger tidigare, hade lärt sig något nytt.

Just denna dag hade Centerpartiets ledare Annie Lööf gett upp sina försök att sondera förutsättningarna för en regeringsbildning, vilket hon hade meddelat riksdagens talman Andreas Norlén. Dagen efter vårt samkväm meddelade talmannen att han inom kort skulle föreslå en omröstning om Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven som statsminister.
Den som lever får se.

Vid pennan
Gunilla Upmark