Direktris för Gumælii Annonsbyrå. Invald 1907

Sofia Gumælius (1840–1915) hade stor betydelse för kvinnorörelsen men också som driftig affärskvinna. 1877 grundade hon Sveriges första annonsbyrå, Nya Annonsbyrån. Hennes affärsidé var att förmedla annonser från allmänheten till tidningarna med mottot ”ett betalningstillfälle, ett manuskript och ett fast pris”.  Från en blygsam start i Gamla Stan med en enda kund växte företaget snabbt och redan vid första årets slut  hade hon förmedlat mer än 3000 annonser. Till de stora kunderna hörde P.A. Norstedt & Söners Förlag, Munksjö Pappersbruk och Liljeholmens Stearinfabrik.

Snart kunde Sofia Gumælius anställa medarbetare. Redan från början anställde hon i första hand kvinnor. Som arbetsgivare var hon ett föredöme, visserligen krävande men samtidigt mycket generös. Personalen hade goda löner och fick ofta gratifikationer. Under sin blomstringstid hade företaget utöver kontoret i Stockholm också filialer i Göteborg, Malmö, Oslo och London. Annonsbyrån levde under olika namn kvar till en bit på 2000-talet.

Sofia Gumælius var pionjär när det gällde tekniska hjälpmedel. Hon var en av de första som skaffade tidens stora nymodighet – telefon. Hon var också tidig med att skaffa skrivmaskiner till kontoret och var föregångare även i andra avseenden. Hon insåg betydelsen av att ställa ut på mässor och göra reklam för sin verksamhet. Vid Stockholmsutställningen 1897 deltog hon med en egen paviljong. Hon var dessutom en av de första som anställde en reklamtecknare för att göra illustrerade annonser. Tidigare hade annonserna mestadels bestått bara av tryckt text med namnet på producenten och den vara som salubjöds. Den nya typen av tecknade annonser blev en stor framgång.

Sofia Gumælius kämpade hela sitt liv för kvinnans rättigheter och kom att bli ledande inom flera av Stockholms kvinnoföreningar. Bl.a. var hon mycket aktiv i Fredrika Bremer Förbundet och Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt och hon var en av de första kvinnorna i Publicistklubben. Som företagare blev hon mycket hyllad och respekterad. I samband med hennes 60-årsdag år 1900 skrev tidningarna om henne som ”en av våra mest framstående och energiska affärskvinnor”.  Vid hennes död 1915 flaggade alla Stockholms tidningar på halv stång. Vännen Selma Lagerlöf skrev i en runa: ”Det är som en storfura i skogen har brakat omkull…” /BW

Litt: Ewonne Winblad, Annonsdrottningen (2011)