Höstutflykt lörd 27/8 till konstnärerna, idunesen Agneta Gussanders och hennes man skulptören, Magnus Perssons anläggning Kärret, strax utanför Gnesta. Trädgården ingår i Sällskapet Sju Trädgårdar www.sjutradgardar.se
Solen strålade, vinden tog i våra hårsvall och bussen vid Karlaplan inväntade oss alla 33 lyckligt lottade idunser. När vi närmade oss introducerade vår ordförande Marianne Treschow vad som väntade oss i detta trädgårdsparadis. Strävsamhet, odlarglädje och trädgårdens många fotavtryck. Ett paradis i alla bemärkelser fick vi uppleva, både syn- och ätbart.
Under ledning av en imponerande kunnig Agneta, själv en älva i vacker turkos klänning, som i omkring 1,5 timme ledde oss i en spränglärd kulturhistorisk vandring genom trädgårdens olika delar, dess aspekter på tidsepokerna och om hur olika begrepp och arbetsredskap utvecklats. Vi gick från ladan, upp mot och runt ateljébyggnaden och stod nedanför det gamla 1600-tals bostadshuset där Agneta började sin vandring med oss från bronsålderstid. Det var för omkring 3500 år sedan, då de första människorna kunde bo här långt norrut, isen hade dragit sig tillbaka och spår av en sådan bosättning finns i Kärrets marker. Här finns även ett kulturellt minne från bronsålderstid, den blommande ängen med växter som jungfrulin och höskallra. Den är grunden till det torra höet, som behövdes på vintern, när man började hålla djur. Men de enda djur på gården idag är sju bruna hönor med en vit stolt galande tupp.
Enkornsvetet och gråärtan, som Agneta och Magnus även tagit fram, var de första nyttoväxterna. Ärtan kan förvaras torr i årtusenden och är även idag en stapelvara. Gul ärtsoppa vet vi alla hur den smakar och det visste man redan för 800 år sedan här i Norden. När vi började hålla djur utökades odlingarna med havre, begreppen åker och äng bildades. Behovet av att inhägna odlingarna tog vid. Man stängslade inmarken och skyddade kålgårdens kvanne och mjölksyra från utmarkens grävande ollonsvin. Nässeldungen var viktig, både som mat och av fibern kunde man väva. Allt detta finns i liten skala på Kärret. Råg introducerades först under järnålder och kom österifrån. Med rågen kom redskapet, vågskäran, som utvecklades till det bättre långskaftade skörderedskapet, lien. När digerdöden härjade i Europa långt senare under 13-1400-talen avbildades döden, som en lieman ”för han skördade människor lika effektivt”.
Begreppet om paradisträdgården, den tidiga inhägnade trädgården, kommer från Persien. I och med perserkrigen, mellan kung Xerxes och grekerna år 480 före vår tidräkning, kom kunskapen om den inhägnade trädgården att utvecklas genom tiderna. Den odlades hos romarna i klosterträdgårdarna och spreds med cistercienserna till oss på 1100-talet. Plommonlunden med de söta små frukterna är en reminiscens, en annan är den fyrkantiga sekulära trädgården, med olika kvarter av nyttoväxter och blommor. Vi beundrade Kärrets varianter, även den upphöjda ”exedran”, mur med sedumliknande växter att sitta eller vila på! Vi vandrade genom hassellundens bladtak och beundrade lundens stora blåklockor och nu utblommade kroll-liljor.
Den inhägnade trädgården behöver bra jord och komposten är en viktig komponent. På Kärret fanns flera komposter. Vi log och förundrades över att man lät olika pumpväxter fritt utvecklas i komposterna. Där frodades orangefärgade jättelika pumpor hängandes eller liggandes i överflöd på den omgärdande trädgårdsmuren eller spred sig ut över komposthögen. Till och med här härskade trädgårdens estetik.
Vi fortsatte utefter det nu raklinjiga 1800-tals spåret och fann souvenirer från världsomseglingar, stora snäckor från varma hav, te och löjtantshjärtat från fjärran östern.

Fulla av insikter om trädgårdens och odlingens betydelse för vårt välbefinnande och omtumlade av all ny kunskap satte vi oss ned i ladan till en välfylld lunchtallrik av syrad gurka, bönor, paj och några skivor av kallskuren vildsvinsstek. Ett glas vin, kaffe och mumsig blåbärsmuffins. Bättre sensommardag finns inte! Tack Agneta!

Vid pennan Lena Holger